RMS Olympic, eller "Gammal och trofast" som hon också kallades sjösattes den 20:e oktober 1910, hon tjänstgjorde i 25 år innan hon togs ur bruk, utan några större problem. Olympic var det första fartyget av de tre, därför kom trion att kallas ett "Olympic Class" fartyg. Det fanns många likheter mellan Olympic och Titanic, men en märkbar skillnad var promenaddäck, på Olympic var detta helt öppet medan det på Titanic var täckt till en tredjedel av glas.
Olympic var alltså i trafik i ett halft sekel till skillnad mot sina systrar. Några år efter sjösättningen togs hon in på service då man bland annat utökade den dubbla botten ända upp längs sidorna för att kunna sätta in fler livbåtar. 1913 var hon färdig igen för att trafikera Nordatlanten.
Olympic's första resor gick utan missöden men den 20:e september 1911 gick Olympic som vanligt ut från Southampton. Kapten ombord var Kpt. E.J. Smith (blev senare kapten på Titanic). När hon rundade Bramble Bank i hamnen hade hon den normala hamnhastigheten på 19 knop, samtidigt kom en 7500tons kryssare från den brittiska flottan, Hawke, fartygen styrde ner genom Spithead channel och körde parallellt en bra stund med ett avstånd på ungefär 700m. Plötsligt så svänger Hawke ut framför Olympic och en kollision är oundviklig. Hawke träffar Olympic 25m in från aktern.
Stäven på Hawke blev illa tilltygad medans två hål revs upp i Olympic's köl, ett ovanför och ett under vattenlinjen, likaså blev styrbords propeller illa skadad. Ingen människa kom till skada och båda fartygen kunde återvändatill kaj för egen maskin. De rättegångar som följde fick det resultatet att Olympic fick bära all skuld till olyckan.
Även när första världskriget bröt ut förblev hon ett passagerarfartyg, hon fick agera räddningsfartyg då det brittiska slagskeppet Audacious kört på en mina utanför Irlands kust. 1915 blev hon trupptransport, detta förblev hon kriget ut. Hon målades i skimmrande färger med mönster för att förvilla fientliga ubåtar. Hon överlevde fyra ubåtsattacker och i mars 1916 lämnades hon temporärt tillbaka till White Star Line, då hon fick 12mm kanoner för att skydda sig mot ubåtsattacker.
I maj 1918 då hon körde sin tjugoandra trupptransport fick hon möta sin största utmaning, hon blev attackerad av den tyska ubåten U-103. Hon lyckades undgå torpedattacken från ubåten, och istället för att fly gjorde hon nåt helt annat! Olympic styrde istället MOT ubåten och rammade den! Ubåten sjönk snabbt och de som överlevde plockades upp av en amerikansk jagare. Efter kriget hade hon rekord i transport. Hon hade transporterat 41000 civilpersoner, 66000 soldater (amerikanska och kanadensiska), 12000 medlemmar från en kinesisk frihetsbataljon. Hon hade körts 30000mil och använt 350000 ton kol. Inte undra på att hon fick namnet "Gammal och trofast"!
Efter en ombyggnation för 2,4 miljoner dollar började hon 1920 köra passagerare igen, under de kommande femton åren gjorde hon hundratals korsningar över Atlanten. En större olycka råkade hon ut för den 15:e maj 1934, då hon vid tjock dimma rammade fyrskeppet Nantucket och sju av av de elva besättningsmedlemmarna omkom. Samma år gick White Star Line ihop med sina konkurrent Cunard.
I mars 1935 började affärerna gå dåligt för Olympic sedan nyare fartyg börjat trafikera Atlanten, så nu gjorde hon sin sista resa till New York innan hon såldes och skrotades.
Olympic blev efter färdigställandet världens största oceanångare, hon förlorade titeln till Titanic men fick tillbaka den efter katastrofen. Inte förrän det tyska skeppet Imperator sjösättes förlorade hon titeln. Imperator blev senare ett Cunard-ägt fartyg och fick då namnet Berengaria. Olympic fick däremot behålla titeln som Englands största passagerarångaren tills Queen Mary byggdes, visserligen var Britannic större men hon tjänstgjorde aldrig i passagerartrafik.
Tillbaka till