I början på 50-talet var jag till sjöss i ett par omgångar. Jag jobbade på varvet "Trasa" hemma i Norrköping och fick vara med om sjösättning av en båt. Då blev jag sugen på att sticka ut. Jag var tvungen att ha föräldrarnas underskrift, med det var inga större problem. Det var med viss spänning jag äntrade tåget till Karlstad för att mönstra på en Ahlmarkare, Silen en 2000-tonnare i Nordsjöfart. Starten på första resan blev väl inte riktigt som jag drömt. Jag stod nämligen nere i lastrummet och spolade rent efter en kollast. Vänern är ju ganska stor och vi förhalade oss, som det kallades, runt till flera hamnar i Vänern. Det var sommar och fint väder och jag kunde gå på någon Folkpark och dansa emellanåt. Så äntligen slussarna i Trollhättan, Göta Kanal, Göteborg och ut i Nordsjön. Slut med det nöjsamma. Jag var sjösjuk praktiskt taget hela tiden till sjöss, som 55 timmar till England. När jag stod till rors fick andrestyrman ta över medan jag med jämna mellanrum sprang ut på bryggvingen och spydde. Som väl var hade vi dagar och ibland en vecka i hamn och då roade man sig ordentligt. Nåväl, när höststormarna satte in så mönstrade jag av och åkte hem. Jag jobbade ett par månader på Nefa, men när vårsolen började titta fram var det dags igen. Jag fick med mig en kompis och vi åkte till Stockholm för att mönstra. Napp första dagen. Cassiopeia, en nybyggd bulktanker på 19000 ton som låg på Kockums varv i Malmö. Traden blev Kanada, USA:s östkust, Tyskland. Sjösjuk första resan. Vid inloppet till Elbe kolliderade vi med ett mindre fartyg och blev dockade 10 dagar för reparation. När vi sedan gick på lätten till Kanada var det storm. Då försvann min sjösjuka, som jag senare aldrig känt av. Jag gick i stormen på däck katig som tupp. Jag hade fått sk sjöben. Nu blev ju livet ombord helt annorlunda och jag stortrivdes. Efter 9 månader fick en norrman och jag för oss att vi skulle till Amsterdam och mönstra på något annat fartyg. Vi fastnade en vecka hos ett par kvinnor i Hamburg, och sen var pengarna slut. Eftersom jag hade tågbiljett hem så utnyttjade jag den. Jag åkte direkt in i "lumpen". Så blev det äktenskap och barn. Men jag har många fina minnen från min korta tid till sjöss och suget finns där när man ser fartyg i hamnen. Men det kan också vara suget efter ungdomen.
Klicka på bilderna
