Vi som kom till SM i A22 i Sandhamn i juli undrade mest över hur det kom sig att det i år bara var 14 båtar till start när det året innan registrerades 27 båtar i Oxelösund. Bortförklaringar var tydligen familjelycka och långtids- projekt under täckställningen. Vi får hoppas att nästas års SM lockar tillbaka dem som i år stod med blöjor och spant ihand, istället för rorkulten.

Alla skeppare hade nog drömmar inför årets SM om en gyllene buckla på spiselkransen. Men seglingsporten är skoningslös och det tog inte många slag innan tätstriden var i full gång mellan en liten klunga med riktig guldvittring. Vi andra försökte hitta samma trim, minst, och de få vindkantringar som rådde på fjärden. Startlinjen var generös och det var få närkontakter på banan. Jag tyckte nog att KSSS som arrangerade hade bra koll på flaggor, startskott och bojar.

Nå, inför sista dagen var 367 Hammingbird, 255 Amorita och 349 Raza i topp tre. Raza lyckades med konststycket att tappa riggen redan före start (det är en helt egen historia). Vilket innebar att Hummingbird genom att blygsamt ta en fjärde och en sjätte placering lyckades vinna guldet, eftersom Amorita tjuvstartade ett av racen.

Så här förklarar SM-vinnaren Stefan Andersson sin vinnande segling: "Bra förberedelser och laganda, och rätt taktik." Svårare än så är det alltså inte. Vi vet också att Sefan & CO mer seglar på fart än på höjd, vilket är ett bra tips för er som kommer till nästa års SM.

Ur segling nr 8 1997                                                   Allan Förberg/A22-224 Rayona