Året var 1976, och få anade att det i ett garage någonstans vid Lake Michigans strand höll på att hända drastiska saker inom seglingen. En ung kille som lystrade till namnet Rod Johnstone hade just avslutat sina båtkonstruktionsstudier via korrespondens och hade huvudet fullt av idéer. Fram till nu hade segelbåtar varit tunga och klumpiga att segla, framför allt när vinden ökade. Enda sättet att nå högre farter var att göra båtarna längre och öka på segelytorna, något som endast de välbeställda kunde dra nytta av.

Rod Johnstones idéer riktade in sig på en ny växande skara av seglare som inte attraherades av att behöva välja mellan att ruinera sig på en avancerad kappseglingsbåt eller sätta sig i en trög "holk" bara för att han eller hon då och då ville ha kompisar eller familj med sig på utflykter längs kusten. Idén var lika enkel som genial. Bygg en relativt liten båt, runt sju- åtta meter lång, ta bort alla onödiga saker som bara gör båten tung och klumpig, låt den få tillräckligt mycket segel som ger den fart även i lite vind men inte mer än att den går att hantera med en liten besättning. Gör den bred för att på så vis göra den stabilare utan att fylla kölen med massor med bly.

För den som är kappseglingsintresserad innebär detta mycket. För att vinna ett EM, Nordamerikansk mästerskap eller VM krävs det att du tillhör den absoluta världseliten inom segling. Konkurrensen är så hård att en seger i VM mer än väl går att jämföra med ett OS guld. Det är därför inte konstigt att de seglare som nu tävlar om att komma fortast runt jorden i Whitbread Round the World Race nästan samtliga har seglat och tävlat med J-24.

Eftersom J-24an är en strikt entypsbåt, båtarna byggs identiskt lika och modifikationer inte får göras, har utvecklingen under de gångna 20 åren legat på besättningens seglingskunskaper och samarbetsförmåga. På de snabbaste båtarna är varenda rörelse hos de fem besättningsmedlemmarna noggrant uträknade, oberoende om det är stiltje eller blåser småspik. Varenda gram som befinner sig på "fel" ställe innebär en fartförlust jämfört med konkurrenterna, något som i ett fält med flera J-24or kan innebära skillnaden på en första plats och en 15:e.

En topptrimmad J-24 får numera ses som ett finstämt instrument, oerhört känslig på ändringar i trimmet. Och fortfarande, efter 20 år blir ägare till större segelbåtar besvärade av att bli omseglade av denna, tämligen oansenliga, 24 fotare.   

Båten har ett djupgående på endast 1.25 m, vilket gör att man kan segla mycket nära stranden och åskådarna. Publiken kommer på så vis mitt upp i händelsernas centrum men slipper blåmärkena och blodsmaken som de aktiva får dras med.

SWE-105 /Thomas Nielsen