Robert Jordan
är en psudonym för James Oliver Rigney Jr, född 1948 i
Charleston där han fortfarande bor med sin hustru Harriet. Under
pseudonymen Reagan O´Neal skriver han historiska romaner, som
Chang Lung skriver han bl. a. dansrecensioner och han har ett par
pseudonymer till. En man med många talanger och med många strängar
på sin lyra således.
Behöver egentligen fenomenet Robert Jordan någon vidare
presentation? Ingen som är det minsta intresserad av samtida
litteratur kan väl ha undgått hans namn. När hans senaste
tegelsten The path of Daggers utkom gick den direkt in på förstaplatsen
på listan över sålda böcker i USA och Storbritannien och
parkerade sedan där under en längre period. Enligt många olika
källor är han numera världens mest sålda fantasyförfattare.
Huruvida det är sant eller inte är Jordan ovedersägligen vår
tids största fantasyförfattare - både när det gäller försäljningssiffror
och antal sidor - och detta utan att hans första romanserie ens
är avslutad!
Så vad är det då som gör Jordan och hans magnum opus Tidens
hjul så populära? Kanske är det en fråga om detaljer, och om
balans. Redan från första sidan i första boken uppvisar Jordan
ett häpnadsväckande sinne för vad som berör läsaren och vad
som får denne att vilja veta vad händer på nästa sida. Allt,
från människor till städer och kulturer beskrivs med ett oerhört
skarpt sinne för detaljer, detta skapar en trovärdighet och ett
engagemang hos läsaren som känner att författaren verkligen
bryr sig om sina karaktärer. När Rand Al´Thor lider, lider
också vi, när han triumferar gör vi det med honom. Och detta gäller
nästan alla av Jordans primära protagonister (och de är många,
nästan ingen av Jordans kollegor har en sådan enastående förmåga
att skapa ett enormt persongalleri utan att samtidigt ge ett
splittrat intryck).
Men det är också en fråga om balans. Jordan är en mästare på
att skapa balans mellan kvinnligt och manligt, mellan den tid
olika karaktärer tillåts vara i fokus, mellan dialog och
handling o.s.v.
Att grundkonflikten handlar om att magin i Jordans värld saknar
just balans är ingen tillfällighet. Den harmoni och rytm som
finns i själva berättelsen kontrasteras oerhört effektivt mot
den disharmoni som finns i denna splittrade värld. Tidens hjul
är inget litterärt experiment utan en uppvisning i berättartekniskt
kunnande. Jordan ger alltid läsaren exakt vad den vill ha, utom
möjligtvis en nästa del i serien när den så skulle önska.
Just nu alltså.
Sagan om Drakens återkomst är hittills på sju böcker på engelska, motsvarande fjorton på svenska. Dock har endast tio av de fjorton erna.
Robert Jordans Fantasy böcker som kommit ut på svenska (när böckerna ges ut på svenska delas de engelska böckerna upp i två delar vardera) :
Sagan om Drakens återkomst (The Wheel of Time):
Farornas väg (The Eye of the World)
Tiden
hjul (The Eye of the World)
Valeres
horn (The Great Hunt)
Tomans
huvud (The Great Hunt)
Drakens
flykt (The Dragon Reborn)
Tears
klippa (The Dragon Reborn)
Skuggan
växer (The Shadow Rising)
Tornets
fall (The Shadow Rising)
Klanernas
uppbrott (The Fires of Heaven)
Stormen
vaknar (The Fires of Heaven)
Fursten
av Kaos (Lord of Chaos)
Svarta
tornet (Lord of Chaos)
Vindarnas
skål (A Crown of Swords)
En
krona av svärd (A Crown of Swords)
Knivarnas väg
(Path of Daggers)
Robert Jordans Fantasy böcker som ej kommit ut på svenska:
Winter's
Heart
( Kommer ut på Engelska någon
gång under år 2000)
The World of Robert Jordan's Wheel of Time
Sagan om drakens återkomst (The Wheel of Time):
Farornas väg (Eye
of the world)
Utgivningsår på engelska: 1990
Utgivningsår på svenska: 1992
Översättning: Ylva Spångberg
Rand al'Thor är en ung man som bor hemma hos sin far precis
utanför den lilla byn Emondsvall i västra Andor. Rand och hans
kompisar Perrin Aybara och Mat Cauthon lever ett stillsamt liv i
byn, som i stort sett går ut på att valla fåren, plöja åkern
eller stå i smedjan, när det plötsligt en dag kommer en gårdfarihandlare
till byn. Inte långt senare kommer det en person till, nämligen
en gycklare. Rand och hans kompisar tycker att det är hemskt spännande
att det kommit så mycket folk till byn, som vanligtvis har
endast har ett fåtal personer på besök i byn per år. När så
två personer till kommer, tycker de att det bara är det bästa
som kunde hända. Alla ser fram emot att fira Bel Tine-festen
tillsammans med dessa främlingar. De två senare är en liten
svarthårig kvinna, följd av en stor krigare. De två verkar
vara mycket rika, och folket är glada att ha dem i byn. Natten därpå
bryter helvetet lös i byn: den blir attackerad av trollocker.
Dessa varelser är mycket stora, och de ser ungefär ut som en jättelik
hårig människa med ett groteskt ansikte, som kan vara format i
stort sett hur som helst. Trollockerna går lös på den oförberedda
byn och bränner vad de kan komma åt. Byborna springer förtvivlat
omkring, och en del av dem försöker bjuda på lite motstånd.
Efter ett tag försvinner trollockerna, och när Rand kommer in
till byn, möts han av Moiraine, den rika kvinnan, som säger
till honom att de måste ge sig av, och att det egentligen var
Rand och hans kompisar trollockerna var ute efter. Tillsammans
med marknadsgycklaren ger sig sålunda Moiraine, hennes krigare,
Rand och några av hans kompisar av bort från byn, flyende.
UPP!
Tidens hjul (Eye of the world)
Utgivningsår
på engelska: 1990
Utgivningsår på svenska: 1993
Översättning: Ylva Spångberg
Den lilla gruppen på åtta personer har splittrats i staden
Shadar Logoth, och det enda de vet är att de ska träffas i
Caemlyn, huvudstaden i Andor. Vägen dit blir hård för dem alla,
dels för att de ska rida en mycket lång sträcka, dels för att
de hela tiden är jagade. Hela tiden råkar de in i skärmytslingar,
och när de väl kommit fram till Caemlyn efter många äventyr
blir de attackerade återigen, mitt inne i staden, och Moiraine förstår
att det enda ställe där de kan vara säkra är Tar Valon, den
stad där Aes Sedaierna har sitt högkvarter.
Perrin och Egwene träffar på vägen till Caemlyn på en man vid
namn Elyas, som på något underligt sätt kan prata med vargar.
Perrin är mycket skeptisk till en början, men tror sedan mer
och mer på Elyas.
Genom Caemlyn förs samtidigt en mycket farlig man: Logain, en
man som kan hantera Kraften. Det sägs att de män som har förmågan
att leda Kraften också kommer att bli galna förr eller senare,
och att de då i sin galenskap kommer att rasera allt i sin väg.
Därför förs denne man från Tear norrut genom Caemlyn till Tar
Valon, där han kommer att stillas av Aes Sedaierna.
Moiraine och sällskapet fortsätter sedan sin flykt mot Tar
Valon, men många äventyr väntar på dem.
Valeres horn (The grate Hount)
Utgivningsår på
engelska: 1990
Utgivningsår på svenska: 1994
Översättning: Jan Risheden
Valeres horn är det horn - enligt legenden - som får för länge sedan döda hjältar att åter en gång beträda jorden, för att kunna bekämpa ondskan i Tarmon Gai'don, den slutliga striden mellan gott och ont. Nyligen har Rand al'Thor och hans sällskap hittat detta mytomspunna horn, och genast börjar ondskan makt att jaga detta horn. Samtidigt börjar de Förlorades fängelse att vittra sönder mer och mer, och det verkar bara vara en tidsfråga innan de Förlorade har sluppit fria, och kanske rentav Ba'alzamon själv. Jakten av hornet börjar med att staden Moiraine och de andra uppehåller sig i blir attackerad av mörkrets varelser, och hornet blir stulet. Utan hornet förmodas världen vara helt förlorad till ondskan, och därför måste alltså hornet tillbaka. Jakten tas upp på tjuvarna, och det hela leder dem till en ny sorts insikt i vilka de egentligen är. I det vita tornet tränas Egwene och Nynaeve till att bli Aes Sedaier, men denna träning som de sett så fram emot, kommer att visa sig vara helt annorlunda än vad de tänkt sig.
Tomans huvud (The grate Hount)
Utgivningsår
på engelska: 1990
Utgivningsår på svenska: 1995
Översättning: Jan Risheden
Egwene, Nynaeve och Elayne beger sig från Tar Valon till Tomans huvud i väster för att en Aes Sedai sagt till dem att följa med. Väl där stiftar de sin första bekantskap med den svarta Ajahn, vilken folk inte trodde ens existerade. Dessutom stiftar de även bekantskap med Seancherna, ett folkslag som har kvinnor som kan leda kraften som slavar, eftersom de anser att det är för farligt att låta dem gå fria. Rand al'Thor och de andra i hans sällskap förföljer Padan Fain, eller Ordeith som han kallar sig. Det var nämligen så att Ordeith hade skrivit att de skulle mötas i Tear, och Rand vill verkligen ha klarhet i om han är Draken återfödd eller inte. Att han kan leda den manliga delen av kraften vet han ju redan. Dock beger han sig till Tomans huvud han också, när han märker att vitrockarna drar i tusental dit.
Drakens flyckt (The Dragon Reborn)
Utgivningsår på
engelska: 1991
Utgivningsår på svenska: 1995
Översättning: Jan Risheden
Dolken Mat hittade i Shadar Logoth har skadat honom så att
hans enda hopp om att kunna räddas är att han blir helad av Aes
Sedaierna i det vita tornet i Tar Valon, men inte ens då kan han
vara säker på att bli återställd. Moiraine försöker hjälpa
honom med det lilla hon kan om helning, men inget verkar hjälpa.
Rand verkar ha drabbats av ett slags depression (eller kanske det
är början av den galenhet som är att vänta hos varenda man
som kan leda kraften), och en dag lämnar han plötsligt de andra
utan förvarning. Det verkar som han är trött på att Moiraine
och Aes Sedaierna försöker tygla honom och styra honom, och han
vill även Moiraine sätter efter honom eftersom hon är rädd
att blir dödad, och hon vet hur viktigt det är att han (om han
är Draken återfödd) leder ljuset mot skuggan i slutstriden. Då
de Förlorade - de tretton starkaste Aes Sedaierna genom tiderna,
som gått över till den onda sidan - börjar bryta ut ur sitt fängelse,
tätnar spänningen.
Tears klippa (The Dragon Reborn)
Utgivningsår på engelska: 1990
Utgivningsår på svenska: 1996
Översättning: Jan Risheden
Tears klippa är benämningen på den ofantliga borgen i Tear, den som enligt profetian ska falla för Draken och hans undersåtar. Dessutom innehåller den Callandor, svärdet som inte är ett svärd, och det ska bara kunna vara den rätte Draken som kan röra det. Rand känner att galenskapen är på väg, men han vet inte om den beror på den ondes gift i den manliga delen av källan, eller om den beror på att han inte vet om han är Draken återfödd eller inte. Uppenbarligen finns det bara ett sätt att ta reda på om han verkligen är Draken, och det är att bege sig till Tear och försöka få tag på Callandor. Moiraine, Perrin och de andra sätter av efter Rand eftersom det hela tiden är risk för att han gör något dumt, och med tanke på att det ryktas att Bel'al är i Tear - det kanske till och med är så att andra Förlorade är i närheten också - så behöver Rand all den hjälp han kan få. Aielmän verkar också vara på väg ut ur öknen, där de vanligtvis bor, och när sällskapet är på väg mot Tear stöter de på ett antal Aielmän.
Skuggan växer (The Shadow Rising)
Utgivningsår på
engelska: 1992
Utgivningsår på svenska: 1996
Översättning: Jan Risheden
Rand al'Thor är nu på allvar utropad att vara Draken återfödd; i och med att Tears klippa fallit och Rand lagt beslag på Callandor kan det knappast förnekas längre. Folket hyllar honom som en hjälte som ska föra dem mot nya segrar mot andra länder, och många hoppas på att Rand ska anfalla Cairhien. Dock är han enligt profetiorna den som ska föra Aielmännen samman och ut ur Aielöknen, och Rand förstår att det är detta han måste göra för att rädda världen. Egwene får en natt en underlig uppenbarelse om att hon måste komma till Aielöknen för att lära sig vandra i Tel'aran'rhiod, en sorts verklig dröm, och de enda som kan lära henne det är de visa kvinnorna i Aielöknen. Elayne och Nynaeve fortsätter sin jakt på den svarta Ajahn, och alla spår efter dem leder till staden Tanchico på kusten mot Arythhavet. De beger sig således med fartyg dit, och försöker ta reda på så mycket som möjligt om den svarta Ajahn.
Tornets fall (The Shadow Rising)
Utgivningsår på
engelska: 1992
Utgivningsår på svenska: 1997
Översättning: Jan Risheden
Perrin bestämmer sig för att bege sig av hemåt, till
Emondsvall, igen. Han tycker nämligen inte att det hjälteliv
han lever passar honom, och han vill bara tillbaka hem igen. Väl
hemma har allting drastiskt förändrats: trollockerna har kommit
hem till honom, och de härjar vilt i skogarna, eftersom ingen i
Emondsvall eller i Tufloden skulle kunna skrapa ihop en armé för
att jaga bort odjuren.
Upproret i det vita Tornet i Tar Valon värre; det verkar
oundvikligt att Aes Sedaierna delas upp totalt. Elaida -
drottning Morgase av Andors gamla rådgivare - är den som står
bakom upproret, och utan Elaida verkar det som om Morgase blivit
lite galen. Det är nämligen så att hon avskedar mängder av
sina tjänare och rådgivare, och många av de inflytelserika
husen som hon tidigare stått på god fot med har hon skickat i
exil till andra länder. Dessutom har hon anställt en mängd
nytt folk, människor som hon själv inte har en aning om vilka
de är, och allt det började när drottning Morgase fick en ny
älskare: Gaebril.
Klanernas uppbrott (The Fires of Heaven)
Utgivningsår
på engelska: 1993
Utgivningsår på svenska: 1997
Översättning: Jan Risheden
Kring den legendariska staden Rhuidean samlas aielfolkets klaner för att hylla Rand som Draken återfödd. Man gör sig också beredd att tränga över den fjällkedja som skiljer Aielöknen från västerns länder och tåga mot Tar Valon. På så sätt vill Rand bevisa sin legitimitet för de mäktiga aes sedaierna. Men alla klaner erkänner inte Rand. De bryter upp under sin ledare, vilken gör anspråk på att vara den profetiorna siat om, och faller plundrande och härjande in i Cairhien på andra sidan fjällen. Nu finns inget annat val för Rand än att med sitt folk förfölja renegaterna. Klanernas uppbrott är nionde delen i Sagan om Drakens återkomst.
Stormen vakanar (The Fires of Heaven)
Utgivningsår på
engelska: 1993
Utgivningsår på svenska: 1998
Översättning: Jan Risheden
Människorna lever fortfarande i skräck för världsfallet, då
Ondskans herre spärrades in, men i ett sista motangrepp lyckades
drabba aes sedaierna -- förmedlare av universums positiva
energier -- med sin smitta. Detta ledde till kollektivt vansinne,
och hårdast drabbades deras ledare, Draken. Enligt sägnerna ska
Draken återfödas för att rädda människorna den dag världen
återigen är i fara. Men människorna minns ännu den stora
katastrofen, och fruktar Drakens återkomst lika mycket som de
fruktar Ondskans herre. Tiden är kommern då legenerna vaknar
till liv. Nu råder öppen kamp mellan Mörkrets Herre och Draken
återfödd. Nu vaknar stormen. Nu når den orkanstyrka. Stormen
vaknar är tolfte delen i Sagan om Drakens återkomst.
Fursten av Kaos (The Lord of Chaos)
Utgivningsår på
engelska:
Utgivningsår på svenska: 1999
Översättning: Jan Risheden
Rand al’Thor försöker ena länderna i kampen mot den Svarte och de Förlorade. Han försöker också återupprätta de manliga Aes Sedaierna, för han tror inte att han ensam kan besegra mörkrets härskaror. Därför letar han efter alla män som kan leda kraften för att skola dem till deras uppgift. Vita Tornet i Tar Valon, som leds av amyrlin Elaida, har beslutat att Rand måste kontrolleras, om nödvändigt släckas och det med det snaraste. Och i Salidar, bland Aes Sedaierna i exil, får Egwene al’Vere kännedom om att också hennes kolleger vill kontrollera Rand. Torkan och sommarhettan dröjer kvar in i vintern och Nynaeve al’Maera och Elayne, Andors tronföljare, börjar desperat leta efter den sägenomspunna ter’angreal som kan hjälpa dem att bemästra vädret. Elfte delen av Jordans mäktiga fantasyepos höjer spänningen ännu mer. Snaran dras åt kring Rand, kommer han att klara sig undan Aes Sedaiernas ränker? Och kommer Nynaeve och Elayne att kunna fortsätta hålla Mogadien, en av de Förlorade, fången? Och den Svarte i sitt fängelse i Shayol Ghul kallar till sig de Förlorades ledare och smider nya dolska ränker.
Svarta tronet (The Lord of Chaos)
Utgivningsår på engelska:
Utgivningsår på svenska: 1999
Översättning: Jan Risheden
Tornets hall har kallat Egwene al'Vere att bli amyrlin för de revolterande aes sedaierna i Salidar. Hon accepterar men gör klart att hon inte tänker vara en marionett i de andras händer. Det lärosäte Rand al'Thor instiftat för att utveckla blivande manliga aes sedaier inför den slutliga striden kallas av studenterna "Svarta tornet". Rand ger sina studenter namnet Asha'man, «Sanningsväktare«. Rand beger sig till Cairhien, men han överrumplas av femton aes sedaier från Vita tornet. Han spärras in i en kista för att föras till Tar Valon och ställas inför amyrlin Elaida. I denna tolfte del av den mäktiga Sagan om Drakens återkomst hamnar Rand i en ordentlig knipa. Elaida Sedai, den amyrlintronande i Vita tornet, tillhör inte hans beundrare, frågan är om hon däremot tillhör Svarta Ajah?
Vindarnas
skål (Crown of Swords)
Utgivningsår på
engelska:
Utgivningsår på svenska: 1999
Översättning: Jan Risheden
Elayne, Aviendha och Mat kommer i sitt sökande allt närmare den mäktiga teríangreal som de hoppas ska kunna få bukt med den ständiga ökenhetta som vilar över länderna och återställa vädret till normala förhållanden. Men Vita tornets spioner är dem i hälarna. Rand al'Thor har utkämpat ett blodigt slag med sina fiender och vänder nu tillbaka mot Cairhien, där situationen blivit kritisk, sedan rykten kommit svang om att Rand är tillfångatagen eller rent av död. Situationen är överhuvudtaget kritisk sedan nu ondskans fiender börjat bekämpa varandra inbördes.
En krona av Svärd (Crown of Swords)
Utgivningsår på
engelska: 1998
Utgivningsår på svenska: 2000
Staden Ebou Dar i Altara svettas i den onaturliga värmen. Var
finns Vindarnas skål, den terangreal som ska vrida klimatet rätt?
Sökandet blir allt mer desperat. Helt oväntat stöter Aviendha,
Mat och de andra på en grupp vildbrukare, kvinnor som kan
hantera kraften men som inte är upplärda i Vita tornet. Detta vållar
stor bestörtning på ömse sidor, för dessa har verkat i största
hemlighet av rädsla för att aes sedaierna annars skulle förhindra
deras verksamhet. Och seanchan, foket från andra sidan havet,
attackerar plötsligt på nytt. Sedan nederlaget i Falme har de
samlat sina styrkor, fast beslutna att inte låta sig besegras.
Knivarnas väg (Path of Daggers) Kommer ut Aug 2000
Elayne och Nynaeve och deras förbundna
drar bort från staden Ebou Dar för att i lugn och ro kunna utföra
de riter som krävs av dem. Men i det ögonblicket anfaller
seanchan. Deras härar har överflyglat länderna i väster och
de fortsätter sin erövring av den värld de anser vara sin.
Samtidigt stärker Mörkrets Herre greppet om sina egna. "De
förlorades" lek med riken och troner är slut, blind lydnad
och obarmhärtiga straff för de som sviker gäller nu.
Jordans mäktiga epos får allt mer en ton av kall metall, av okänsligt stål som krossar liv. De allt större härmassorna och de allt grymmare sammandrabbningarna visar att Mörkrets Herre nu tar strypgrepp på hela skapelsen.
Länktips! Du kan läsa hela prologen till boken på sidan: http://www.tor.com/samplePathofDaggers.html
(Kommer ut på Engelska November år 2000)
Länktips! Du kan läsa förord och lite annat på: http://www.tor.com/shayol.html
The World of Robert Jordan's Wheel of Time
En bok som handlar om världen som Robert Jordans böcker utspelar sig.
Länktips! Du kan läsa en sammanställning av guiden på http://www.redbrick.dcu.ie/~melmoth/wotguide.html.
Robert Jordan bidrar med den 85 sidor långa
kortnovellen New spring.
Den handlar om hur Moiraine träffar Lan och binder honom till
sig,
och hur hon börjar sitt sökande efter Draken återfödd.
Utdrag ur New spring:
The air of Kandor held the sharpness of new spring when Lan returned to the lands where he had always known he would die. Trees bore the first red of new growth, and a few scattered wildflowers dotted winterbrown grass where shadows did not cling to patches of snow, yet the pale sun offered little warmth after the south, a gusting breeze cut through his coat, and gray clouds hinted at more than rain. He was almost home. Almost.
A hundred generations had beaten the wide road nearly as hard as the stone of the surrounding hills, and little dust rose, though a steady stream of ox-carts was leaving the morning farmers' markets in Canluum and merchant trains of tall wagons, surrounded by mounted guards in steel caps and bits of armor, flowed toward the city's high gray walls. Here and there the chains of the Kandori merchants' guild spanned a chest or an Arafellin wore bells, a ruby decorated this man's ear, a pearl brooch that woman's breast, but for the most part the traders' clothes were as subdued as their manner. A merchant who flaunted too much profit discovered it hard to find bargains. By contrast, farmers showed off their success when they came to town. Bright embroidery decorated the striding country men's baggy breeches, the women's wide trousers, their cloaks fluttering in the wind. Some wore colored ribbons in their hair, or a narrow fur collar. They might have been dressed for the coming Bel Tine dances and feasting. Yet country folk eyed strangers as warily as any guard, eyed them and hefted spears or axes and hurried along. The times carried an edge in Kandor, maybe all along the Borderlands. Bandits had sprung up like weeds this past year, and more troubles than usual out of the Blight. Rumor even spoke of a man who channeled the One Power, but then, rumor often did.
Leading his horse toward Canluum, Lan paid as little attention to the stares he and his companion attracted as he did to Bukama's scowls and carping. Bukama had raised him from the cradle, Bukama and other men now dead, and he could not recall seeing anything but a glower on that weathered face, even when Bukama spoke praise. This time his mutters were for a stone-bruised hoof that had him afoot, but he could always find something.
They did attract attention, two very tall men walking their mounts and a packhorse with a pair of tattered wicker hampers, their plain clothes worn and travel-stained. Their harness and weapons were well tended, though. A young man and an old, hair hanging to their shoulders and held back by a braided leather cord around the temples. The hadori drew eyes. Especially here in the Borderlands, where people had some idea what it meant.
Denna sidan är senast uppdaterad: 2000-09-12