Svårigheten att diagnostisera barn med DAMP/ADHD beror på att barnen har ett eller flera symtom, som kan ingå som en del i andra neuropsykiatriska tillstånd. Bland barn med svår DAMP har 80 % läs och skrivsvårigheter Många personer med dyslexi har eller har haft DA MR. Av alla barn med svår DAMP har ungefär hälften autistiska drag. En mindre del har senare i livet problem som överensstämmer med Asperger syndrom. Många barn med DAMP/ADHD har tics i form av tvångsmässiga rörelser och ljud, ibland blir dessa så uttalande att diagnosen Tourette syndrom kan ställas.

Utredningen av ett barn med misstänkt DAMP/ADHD kan ibland leda fram till diagnosen psykisk utvecklingsstörning. Ett barn med lindrig psykisk utvecklingsstörning kan ha så mycket av symtom som vid DAMP/ADHD att det är lämpligt att man ställer båda diagnoserna. De flesta barn med DAMP och många barn med ADHD har tal och språkstörningar. Ibland är dessa så dominerande att andra funktionsnedsättningar förbises.

DAMP/ADHD kan någon gång orsakas av kromosomavvikelse, det finns ett antal olika och nya upptäcks med jämna mellanrum.

Sociala beteendestörningar och trotssyndrom förekommer hos barn med DAMP/ADHD. Depression förekommer ofta. En svår och viktig fråga är om DAMP/ADHD kan orsakas av psykiska faktorer, t ex uppväxt i psykosocialt ogynnsam miljö, allvarliga relationsproblem, enstaka eller upprepade traumatiska upplevelser (krig, anhörigs död, fysisk misshandel, sexuella övergrepp). Olika sådana händelser kan finnas med som bidragande faktorer till den sammanlagda problembilden hos barnet, men frågan är om de ensamma kan orsaka DAMP/ADHD. Ibland kan EEG, datorröntgen, magnetkameraundersökningar eller blodflödesmätningar användas som stöd vid utredning.

Av alla barn som börjar skolan har 1.5 % svår DAMP, och 5 % måttlig DAMP. När det gäller ADHD är följande siffror aktuella, svår ADHD 2 %, och måttlig 5 %. Ca 5 000 barn per år får diagnosen svår DAMP/ADHD.

Pojkar får diagnosen 3-4 gånger oftare än flickor, en bidragande orsak till det kan vara att pojkar är mer utsatta vid en hjärnskada än flickor. Orsaker till DAMP är, ärftlighet 38-55 %, hjärnskada 33-40 %.

Orsakspanoramat vid ADHD är likartat, dock spelar ärftliga orsaker relativt sett en större roll. De ärftliga orsakerna yttrar sig hos släktingar på ett likartat sett som hos barnet. Endera typisk DAMP eller isolerade symtom. Reducerad optimalitet under graviditeten, förlossning och nyföddhetsperioden ökar riskerna. Barn med DAMP har fler avvikelser från det optimala, än barn utan DAMP har. Ofta handlar det om en kedja eller en ond cirkel av problem, t ex infektioner och medicinering under graviditeten, högt blodtryck och äggvita i urinen hos modern, syrebrist vid förlossningen hos barnet och gulsot nyföddhetsperioden. I

sådana fall kan det röra sig om att barnets nervsystem inte får en chans att utvecklas optimalt. De faktorerna medför tillsammans en utvecklingsmiljö som långt ifrån är optimal, medan de var och en för sig, kanske inte haft någon avgörande betydelse. Rökning och alkoholmissbruk hos modern under graviditeten tycks var för sig kunna leda till skador i barnets nervsystem, som bland annat kan ta sig uttryck i DAMP/ADHD. Mycket för tidig förlossning medför kraftigt ökad risk för senare DAMP eller ADHD hos barnet.

Även akuta hjärnskador i samband med förlossningen kan yttra sig som DAMP flera år senare. Sociala faktorer orsakar i sig inte de hjärnfunktionsstörningar som ligger bakom DAMP. De kan emellertid ha avgörande betydelse för symtombild och prognos. Sannolikheten att antisociala problem skall dominera barnets problematik är stor om barnet växer upp i en familj med stora psykosociala problem. Risken att det ska gå illa i vuxen ålder är kraftigt ökad i sådana fall.

Syskon till barn med DAMP klarar sig bra i vuxen ålder, trots att de kan ha varit utsatta för minst lika belastande negativ psykosocial påverkan under uppväxten.

Barn med DAMP som inte får sina funktionsnedsättningar sedda för vad de faktiskt är riskerar att ständigt råka ut för misslyckanden, klagomål, mobbning och utstötning, både i sin familj, bland jämnåriga och i skolan. Depression och självmordstankar är vanliga i sådana fall. Tidigare insatser förbättrar avsevärt, kostnader gigantiska både personliga och för samhället om inget görs. Varje effektiv åtgärd ökar livskvaliteten avsevärt och minskar kostnaderna.

Flickor med DAMP är ofta förbisedda när det gäller forskning och diagnos. Det kan bero på att flickor oftast är underaktiva med uppmärksamhetsstörningar.

Deras beteende gör att dom inte märks så mycket. Forskningen idag visar att DAMP/ADHD hos flickor och pojkar, har stora likheter när det gäller den centrala symtombilden. Både flickor och pojkar är hyperaktiva och visar impulskontrollbrist. Det finns ingen skillnad i begåvning. De har lika stora svårigheter när det gäller läsning, stavning och räkning. När det gäller kamratsvårigheter och olyckor är det lika mellan båda könen. Flickors uppmärksamhetsproblem verkar kvarstå oförändrade i uppväxtåren medan 50 % av pojkarna visar minskade problem. Efter 12 års ålder har flickor ofta stora svårigheter i form av ångest, depression och låg självkänsla. Flickor dominerar som patienter vid de barnpsykiatriska klinikerna under tonåren. När det gäller flickor med DAMP/ADHD i vuxen ålder finns väldigt lite forskning gjord, men en studie visar att kvinnor uppvisade lägre frekvens av antisocialt beteende och alkoholmissbruk än män. En ökad frekvens av tonårsgraviditeter finns hos flickor med DAMP. Lärare ser oftare pojkar med DAMP än flickor p g a barnets beteende. Mycket mera forskning när det gäller flickor och DAMP behövs. De behöver också utredas med tanke på DAMP även om de söker hjälp för andra symtom som t ex depression, mobbning och ångest. Lärare behöver hjälp med att se flickorna och att känna igen DAMP-symtom. 2 % av alla flickor har DAMP kanske det finns lika många som hos pojkarna om mer forskning görs.

DAMP/ADHD och dyslexi. Det moderna samhället ställer stora krav när det gäller medborgarnas läsförmåga. Skolplikten förutsätter grundläggande färdigheter i svenska språket och matematik. Damp är associerat med tidiga skolmisslyckanden och psykiska störningar. Dyslexi innebär en försvagning av läsutvecklingen, och förekommer hos cirka 5 % av alla skolbarn. Mellan DAMP/ADHD och Dyslexi finns betydande överlappning. I en undersökning av barn med DAMP fann man att språkstörning och motoriska koordinationssvårigheter var betydligt vanligare än hos barn utan DAMP. Vidare att två tredjedelar har eller har haft tecken på talförsening eller artikulationssvårigheter, och större svårigheter i språkliga test. I gruppen utan DAMP fanns endast enstaka barn med svårigheter. Resultaten visar att DAMP och Dyslexi ofta förekommer tillsammans, och att riktade åtgärder i form av t ex mindre undervisningsgrupper, hög lärartäthet och specialkompetens är motiverade.

Alkoholmissbruk under graviditeten ökar riskerna för att barnet ska födas med skador. Dessa barn har dåliga förutsättningar att klara ett normalt liv. Problemen börjar i förskoleåldern eller i skolan, och fortsätter sedan upp i arbetslivet med svårigheter att få arbete och att behålla det. Bibbi redogjorde sedan för vad fetalt alkoholsyndrom (FAS) innebär. Följande tre kriterier skall vara uppfyllda:

1. Tillväxthämning före eller efter födelsen.

2. Missbildningar av ansikte och andra organ.

3. Skador i centrala nervsystemet.

Det finns rapporter om barn med FAS som också får diagnosen ADHD. Det ifrågasätts om det är alkoholexpositionen i sig som är orsak till ADHD. Man kan här tänka sig att kvinnor med ADHD löper en större risk att hamna i missbruk, och att det egentligen är den ärftliga belastningen som har störst betydelse för barnets ADHD, inte alkoholpåverkan i sig. I en studie som deras egen forskningsgrupp har gjort fick man fram att det finns en klar relation mellan neuropsykiatrisk störning och graden ev missbruk under graviditeten.

På de test man gjort visade barnen störst svårigheter när det gäller matematisk förmåga, sekventiellt minne samt inlärning och problemlösning. De uppvisade också bristande koncentration och uthållighet. Av de 24 barn som ingick i studien var 16 familjehemsplacerade. 10 barn fick diagnosen ADHD, 2 hade Asperger syndrom och 1 "annan autismspektrumstörning". Man kunde se en viss utvecklingsmässig förbättring hos gruppen som bodde i familjehem, men båda grupperna hade samma höga frekvens av ADHD och autismspektrumstörningar.

I en annan studie av 473 patienter i åldrarna 1-51 år med FAS/FAE redovisas dystra resultat (FAE = fetal alkoholeffekt vilket innebär att två av tre ovan nämnda FAS kriterier skall vare uppfyllda). Fördelningen i grupperna var 178 st i FAS gruppen och 295 st i FAE gruppen. 90 % hade neuropsykiatriska problem, 60 % hade avbruten skolgång, 60 % var kriminellt belastade, 30 % hade drogproblem och 80 % var arbetslösa. Många hade svårt att leva ett självständigt vuxet liv. Problem med uppmärksamhet, impulsstyrdhet förekom under hela uppväxten. Rökning under graviditeten är också förenat med ökad risk att barnet skall visa sig ha DAMP/ADHD under uppväxten. Sambandet tycks gå via hjärnskada bl a sammanhängande med låg födelsevikt hos barnet Även när det gäller rökning finns också sannolikt ett ärftligt samband. I de enskilda fallen är det nog fråga om att både faktorerna spelar roll. Troligen spelar även psykosociala risker förknippade med bruket/missbruket ofta en viktig roll.

Att handla utan att tänka. Att inte slutföra en uppgift utan avbrott. Att planera dåligt och göra allt i sista minuten. Detta är exempel på svårigheter med impulskontroll, planeringsförmåga och förmågor som kallas exekutiva funktioner (EF). Tidigare hävdades att EF utvecklades i tidiga tonår. Numera vet man att det snarast innebär slutfasen för utvecklingen av EF. Människor med DAMP/ADHD har ofta svårt att planera, blir lätt distraherade och har svårt att hålla kvar uppmärksamheten. Barn i förskoleåldern är oftast hyperaktiva, senare i livet växlar det ofta mellan hyperaktivitet och ouppmärksamhet. Människor med DAMP har en ojämn begåvningsprofil vilket ofta syns i WISC och WAIS, de vanligast använda testen för barn respektive vuxna. En nyligen avslutad studie visar att begåvningsprofilen överensstämmer väl med två års mellanrum.

Detta tyder på att ojämnheterna i begåvningen är bestående åtminstone stora delar av uppväxten.

DAMP i skolan ett folkhälsoproblem.

Uppföljningsstudier visar en dyster bild med bristande skol- och yrkesframgång och i flera fall en allvarlig social och psykiatrisk problematik i vuxenåldern. Skolhälsovårdens uppgifter = hjälpa skapa förståelse, förebygga. Att hela tiden se till barnets behov. Riktig pedagogik saknas allt för ofta, och barnen hamnar därmed ofta i onda cirklar. En fungerande inlärningssituation och tilltro till sin egen förmåga. En social tillhörighet och utveckling av intressen som kan få betydelse i framtiden är mycket viktigt.

Hjälp i skolan:

1. Generell kunskap hos lärare om vad DAMP innebär måste finnas. Detta gäller även politiker. Förståelse för det enskilda barnet och dess förutsättningar.

2. Anpassad pedagogik. Läraren måste hela tiden se till att barnet förstår.

3. Miljöförändringar.

Förhållningssätt = snabb tät och tydlig feed-back. Struktur i vardagen och planering av problemsituationer. Riktade insatser träning och speciallösningar. Ett fungerande samarbete hem skola-hem, nätverksstöd. Måste finnas en barnets talesman som hela tiden har en aktuell åtgärdsplan. Ett barn med DAMP har rätt att få förståelse för sina grundläggande svårigheter och utifrån det bli bemött och hjälpt på ett kompetent sätt. Alla lärare som har hand om barnet oavsett ämne måste ha grundläggande kunskap om vad DAMP innebär och om hur det kan inverka på ett barn inom just deras arbetsområde. Det går att göra mycket för dessa barn, mycket görs redan idag men måste planeras mycket bättre. Detta att mycket görs redan idag varierar oerhört mycket mellan olika kommuner

Vuxna med DAMP/ADHD.

Uppföljningsstudier visar att mellan 30-65 % fortsätter att ha problem med uppmärksamhet/ koncentration, impulskontroll och överaktivitet i tonår och unga vuxna år. 30 % har kvarstående motoriska problem vid 13 års ålder och nästan lika många vid 16 års ålder. När motorik och koncentration förbättras i tonåren kan autistiska drag, som finns hos en del med svår DAMP/ADHD bli mer framträdande, och ett mindre antal ungdomar uppfyller diagnoskriteriera för Asperger syndrom. En undergrupp inom ADHD utvecklar tics från och med skolåldern. Undersökningar visar att 30-60 % visar antisocialt beteende i tonåren, sedan sjunker antalet med sådana problem.

Däremot uppvisar de som har kvar beteendet i sena tonår / unga vuxna år en hög frekvens i kriminalitet. Detta gäller i hög grad även trafikförseelser. Hela gruppen har ökad risk för missbruk i tonåren (mest alkohol), men för gruppen utan antisocialt beteende minskar missbruket därefter för att i 24 års åldern vara jämförbart med ungdomar utan tidigare ADHD. Vid DAMP/ADHD kan, även för gruppen med sämre prognos, tidig diagnos och stöd till barnet och familjen förbättra prognosen avse värt.

Aktuell forskning visar att mer än 50 % av dem som har ADHD barndomen fortsätter att ha ADHD problem även i stigande ålder. I en studie av 142 män ock kvinnor med ADHD i åldrarna 18-63 år användes en ny självskattningsskala som syftar till att belysa olika typer av svårigheter ADHD gruppen hade problem med:

Antalet med ADHD är 6-8 % i USA d.v.s ungefär lika många som Sverige.

I USA har man funnit att många med ADHD livar upp många tråkiga möten med sitt hoppande och pratande om allt och alla! Detta som en liten parentes.

Visade mest bilder på hjärnor i olika arbetssituationer. Frontalloberna styr mycket av tidsuppfattning. Är ej dessa hela ställer det till stora besvär. Kan ej planera sitt handlande eller följderna av sitt handlande. Visade med bilder hur centralstimulerande medel kan hjälpa upp hjärnans funktion till viss del.

DAMP- ett livsprojekt.

Vid denna tidpunkt när alla experter talat färdigt, och Märta intog scenen vart det alldeles knäpptyst i hela salen. Hon har en oerhörd förmåga att fånga publiken när hon berättar om sin dotter Sofia 30 år. Det hon berättade om står i de båda böcker om Sofia som hon skrivit. Sofia har två diagnoser DAMP och lätt utvecklingsstörd. Dessutom har hon epilepsi och allergi mot bl a hundar. Sofia fick sin stora livskris när hon var tvungen att sluta rida, och sälja sin hund på grund av allergin. DAMP heter fortfarande MBD i Finland, detta för att DAMP är ett skällsord för "dum i huvudet". Sofia är idag 30 år och jobbar på ett tryckeri, där hon hjälper till med enklare saker. Märta avslutade sitt anförande med vad MBD betyder enligt henne och Sofia.

MBD = Mycket Bra Duktig!!!

Att hon fick dom längsta applåderna behöver jag kanske inte nämna, men de höll aldrig på att ta slut.

Efter det tog Christopher Gillberg upp lite om medicinering av DAMP barn. Det gäller då främst centralstimulerande medel, t ex Amfetamin, Metylfenidat och Pemolin. Mellan 60-80 % upplever en markant förbättring av koncentration, motorik och beteendet i största allmänhet. Risken för senare missbruk är inte ökad, snarare är den lägre än för barn med DAMP som inte behandlats med centralstimulantia. Det är förenat med problem att bli behandlad, bland annat för samhällets negativa attityder och att dölja eller hela tiden måste förklara sig. Centralstimulerande medel mot DAMP/ADHD bör övervägas för barn med svår DAMP/ADHD i åldrarna 6-18 år om andra åtgärder bl.a pedagogiska inte gett önskat resultat. Detta är särskilt viktigt om man överväger att flytta barnet ur dess invanda miljö t ex skolbyte, placering i behandlingshem eller annat enskilt hem. Den positiva effekten av behandlingen märks redan inom en timma från det att första dosen tagits. Om man beslutar sig för att det ska fortsätta är det lämpligt med nytt ställningstagande en gång om året.

Det provas i vissa fall även andra mediciner t ex epileptika.

Dock måste poängteras att medicinering aldrig får bli en ursäkt för att inte genomföra andra åtgärder t ex av pedagogisk art. Medicineringen skall ses som ett moment i habiliteringen, inte som behandling i sig.

Denna behandling skulle även kunna ges till vuxna med samma problem eftersom problemen ofta kvarstår i vuxen ålder Detta måste då ske under mycket strikta former och med noggrann kontroll och uppföljning.

Stephan berättade lite om olika psykoterapimetoder som kan användas till barn med DAMP. De som fungerar bäst är beteende terapi och kognitiv psykoterapi. Beteendeterapi bygger dels på att anpassa miljön efter barnets begränsade förutsättningar, dels på att konsekvent uppmärksamma positivt beteende genom beröm uppmuntran eller materiell belöning. Negativa reaktioner och provocerande beteenden motverkas bäst genom att omgivningen låter bli att uppmärksamma dem. Konsekventa tillrättavisningar är också en viktig del i terapin. Bestraffningar, t ex att barnet går miste om ett utlovat biobesök eller annat kan också användas, men risken finns att motsatt effekt uppstår p.g.a. olika negativa reaktioner hos barnet och till följd av detta ökad uppgivenhet hos alla inblandade.

Kognitiv terapi går ut på att öka barnets självkontroll och funktionella beteende. Terapeutens uppgift är att på olika sätt vägleda hur man planerar och genomför en uppgift samt drar vettiga slutsatser av resultatet. Gruppterapi kan också användas för att hjälpa barn med sociala anpassningssvårigheter.

Efter alla dessa talare kom det som dom flesta väntat på, nämligen att barn och vuxna med DAMP berättar om sina liv.

Först berättade Lennart 44 år om sitt liv med ADHD och Dyslexi. Han fick sin diagnos vid 42 års ålder. Upplevde skolan som ett enda stort kaos och ständiga misslyckanden. Däremot tiden i lumpen upplevde han som något positivt, för då behövde han inte tänka själv... Alla förstår väl att det blev allmänt jubel i den stora kongressalen efter den kommentaren. Började jobba som svetsare efter lumpen och klarade det jobbet bra. Blev sen arbetslös och skulle gå omskolning. Lennart blev då placerad framför en dator för att lära sig ett nytt yrke. Det fungerade i en dag, dator och dyslexi är ingen bra kombination tyckte han. Nästa att berätta om sitt liv var Christina 34 år Hon fick diagnosen för några år sen. Christina jobbar som flygvärdinna, ett jobb som hon klarar bra tack vare det begränsade utrymme som finns på ett flygplan. Dessutom är det en väldig ordning, alla saker står på bestämda platser och det är begränsat med utrustning. Hon har däremot svårt att köra bil och har krockat ett flertal gånger.

Rickard 28 år fick sin diagnos DAMP, vid 24 års ålder. Jobbar som bud-bilschaufför. Ett jobb som han tycker fungerar bra om han inte får för många körorder på en gång. Tar ibland emot körorder på telefon i bilen och då får han svårt. Han vet vägen dit han ska men det blir ofta fel ändå. Han har däremot svårt att ta andra bilisters fel i trafiken och kan följa efter en bil genom halva stan tutande och hyttande med näven, för att tala om hur man ska göra. Allmänt jubel i salen igen.

Efter det var det två systrar som berättade om sina liv. Den äldre systern har DAMP. Lillasyster fick ofta hjälpa henne. Det alla efterlyste var att personer med DAMP måste få mer hjälp för att klara det dagliga livet t.ex. betala räkningar och i kontakter med myndigheter.

Därefter var kongressen DAMP 98 slut och alla åkte hem med olika tankar i huvudet. Jag hoppas nu att DAMP och ADHD kommer fram mer i massmedia, det har ju hörts en del under kongressen och även efteråt. Kanske ett DAMP/ADHD år likaväl som dyslexi har haft sitt. Hoppas även att politiker och befattningshavare får upp ögonen på DAMP-ADHD problematiken.

Med dessa rader tackar jag för mig och hoppas att vi alla kämpar på med alla våra DAMP-problem.