När ensamheten tränger sig på önskar man att finna den kärlek som är sann

När ensamheten tränger sig på vet man att den kärleken går ej att finna

När ensamheten tränger sig på är kärlekssorg inget nytt

Man ångrar djupt att man ännu en gång sitt hjärta lytt

När ensamheten tränger sig på vill man krypa ihop i ett hörn

Smärtan känns som vassa rosentörn

När ensamheten tränger sig på vill man ta sitt liv

Men på något sätt tänds livslågan på nytt

Man börjar leva igen och hjärtat sjunger sin sång

När ensamheten tränger sig på dyker minnena upp och smärtan växer sig starkare för var gång

Endast en tidsfråga innan hjärtat för evigt slutar sjunga sin sång

(13/2 – 1995)

Poesik1.jpg (2732 bytes)