Huset
Det här är mina tre underbara katter, Flintstone, Marvilus och Pippi-Lotta. Dom
två första är en korsning mellan Perser och Norsk skogskatt och den tredje en
korsning mellan Perser, Norsk skogskatt och vanlig bondkatt. Hanarna är tre år
gamla och kastrerade. Honan är bara sju månader gammal och kattunge ännu.
Jag har själv fött upp Flintstone och Marvilus med mjölkersättning och napp-
flaska, eftersom deras mamma övergav dom, när dom bara var en vecka gamla
och inte ens hade öppnat sina ögon ännu. Bägge två låg och skrek i min garde-
rob, där honan lagt dom, högt och ljudligt och när man gick in igenom dörren,
så hasade dom sig bort mot en och försökte kravla upp på benen. Jag inhand-
lade grejor som behövdes och blev deras nya "kattmamma", vilket inte alls var
så lätt i början. Dom behövde ständig tillsyn och mat varannan timme när dom
var som minst och magarna skulle tömmas lika ofta. Jag fick ta tops och massera
magarna, så dom kissade och bajsade som dom skulle. Det blev många handdukar
och papperstussar med tiden.....
När dom var 4 veckor gamla, skulle jag försöka få dom att äta nåt annat än bara
mjölkersättningen. Jag köpte köttfärs och grädde. Det måste vara bra för små
misungar tänkte jag. Ungarna placerades på "matplatsen" och jag lade en stor
klick köttfärs framför deras näsor för att se vad dom skulle göra. Det första dom
gjorde var att böka i köttfärsen och sen att forma små "bröstvårtor" i den, för att
sen ligga där och "datta" för fullt medan dom blev härligt insmorda med köttfärs
över hela ansiktet. Tråkigt nog, så fick dom inte så mycket köttfärs i magen på det
viset, så jag fick öppna munnarna och tvinga ner maten istället. Det måste gjort
verkan, för dom växte så det knakade! Grädde och köttfärs gjorde dessutom att
dom alltid var kanon i magen. Efter bara ett litet tag, så åt dom själva av maten.
Då kunde man pusta ut lite och tro på att dom skulle överleva med min hjälp.
Pippi-Lotta, älskar att jaga myror, flugor, skalbaggar och andra insekter,
vilket det finns gott om, här ute hos oss. Hon kan ägna timmar åt den sy-
sselsättningen, om hon får. Hon älskar också att gömma sig på olika ställen, som
t,ex. skåp, grytor, lådor, skrymslen och annat. Ibland har hon somnat till, på nåt
av sina ställen och då är det omöjligt att hitta henne på flera timmar och man
hinner bli både rädd och orolig över att nåt har hänt, innan hon giter masa sig
fram ur sitt gömställe. Då bara hon tittar på en och tycker att man inte är klok
som springer där och hojtar på henne. Vadå, vad skulle egentligen hända........
Alla tre katterna är väldigt förtjusta i mat! Allra helst Flintstone, han kan ligga vid
matskålen och vänta hur länge som helst, på mat. Han är olycklig när han måste
äta bantningsfoder, då tittar han med ledsna och deppiga ögon på en, vart man än
går. Vetrinären, som jag har, säger att "ja, dom gamla romarna låg också vid
faten och åt, men dom blev inte så gamla heller...." och så tittar han menande på
mina katter, allra helst då Flintstone! Just nu så äter mina katter vanlig mat, dvs.
allt möjligt, som dom tycker om. Jag känner mig lätt om hjärtat, för deras kattögon
lyser av glädje och jag kan tänka ibland, "nåja, ett kort kattliv, men ett förbaskat
lyckligt sådant! Ingen av katterna är särskilt smala, men när det gäller, som t.ex.
att fånga en mus eller liknande, då är dom precis lika viga, som vilken annan katt
som helst. Viljan och instinkten är väl starkare än "kattmullet" antar jag.
En sak är säker, ingen är lyckligare än jag, över mina katter! Tänk att ha tre styck-
en, två jättebamsiga hanmisar och en liten kattungehona hos sig i knäet, på samma
gång, bökande och spinnande för fullt! Vilken lycka! Vad gör det sen, att man har
massor av "bökeklösmärken" över hela kroppen och fullt med katthår i munnen,
huvudsaken är väl att mina små misar trivs och har det bra......
Andra kattsidor