Huset

En sak är säker, jag ÄLSKAR att fiska! Året runt, när som helst och hur

mycket som helst! Vare sig det gäller att kasta, meta, angla, pimpla eller

trolla upp fisken. Flugfiske, däremot, har jag aldrig provat riktigt på allvar,

men det kanske kommer det också, en dag.

De största gäddorna:

Jag har varit med om att ta upp två "storgäddor", bägge vägde 11,7 kilo vardera. Det här hände under vintern, på s.k. "isafiske"och det var jäkligt kallt bägge gångerna, det kan jag lova! Den första gäddan togs i Henrikstorpssjön, intill Perstorp, en kall dag i Januari för några år sedan. Vi kom dit tidigt på morgonen, jag, min sambo, hans arbetskamrat och dennes son, fullastade med fiskegrejor, ved, mat och diverse annat för en heldag vid sjön. Vädret var fint och vi såg redan framför oss, hur våra kassar skulle fyllas av en massa gäddor den dagen. Jag stannade kvar och skötte det här med eldandet, medan de andra gick ut och satte upp angeldonen med knallkork och sill. Sen var det bara att vänta på den första smällen!

Det var trevligt att sitta där vid den sprakande elden och prata, jag med varm choklad och de andra med varm "fiskegök", men efter någon timme, så började vi att undra ifall fiskarna hade gått i ide den här dagen. Vi hade varit ute med jämna mellanrum och kollat så att angeldon och borrhål inte hade frusit på för mycket, så att det inte var därför det var så tyst och lugnt. Ja, vi gav inte upp i alla fall, utan fortsatte att lägga ved på brasan, dricka och äta och prata, alltmedan vi tittade på våra klockor då och då, för att kolla tiden. När klockan var vid ett-snåret den dagen, så började vi att prata om att bege oss hemåt ändå, det var så svinakallt, att inte ens den stora brasan vi hade framför oss, kunde hålla oss varma. Vi kom överens om att bryta upp efter en halvtimme till, vid sjön. När ca 25 minuter hade gått av den halvtimmen och vi började att resa oss, för att bryta upp, hörde vi världens "goaste" smäll utifrån isen! Jäklar, vad adrenalinet rusade upp till öronen på oss. Vi snubblade på varandra i ivern av att springa ut på isen och vara först vid angeldonet, där det hade smällt. När vi kom fram, så såg vi hur linan rusade iväg med full kraft under isen och vi sa till varandra, att det minsjäl måste vara en rejäl gädda på kroken, sån fart som den hade!

Min sambo tog tag i linan och höll den löst tills den stannade. Vi väntade långa sekunder (tyckte vi) och sen började linan att gå igen. Efter ett litet tag, så ryckte min sambo kraftigt i linan (ett s.k. motryck) och den blev spänd direkt. Han började att dra in fisken och den var lugn och stilla, ända tills den kom fram till borrhålet och fick syn på oss, sen var den inte så lugn längre! Den piskade fram och tillbaka under isen och gjorde allt för att komma ifrån kroken, som satt i käften på den. Min sambos arbetskamrat stod sidan om med huggkroken, för att sätta den i gäddhuvudet, när det dök upp i hålet, men det var inte det lättaste precis, då huvudet såg ut att vara mycket större än hålet. Efter en tids kamp, så fick han äntligen tag på gäddan med huggkroken och vi försökte allihop, att dra upp den genom borrhålet. Den satt fast först, men efter ett tag, så kom den igenom med ett stort "plopp" och landade på isen intill oss. Vilken bjässe! Ett stort grovt huvud och en lång smal kropp, det var vår gädda det! Den vägde 11,7 kilo och var 126,5 cm lång, inte världens största gädda, men för oss var den STOR, vi hade aldrig tagit så stor gädda på isafiske förut. Vi var så bubblandes glada att vi beslöt att stanna kvar ett tag till, för helt plötsligt så kändes det inte så kallt längre! Men där blev inte fler smällar den eftermiddagen, så vi fick vara nöjda med den vi hade tagit. Vi rensade den och sågade av den i tre bitar och sen åkte den in i frysen, till senare gäddkalas. Det blev inte förrän vid midsommar, men då satt vi ett helt gäng och åt gäddsuffle´och gäddfile´med bacon och några av oss kom ihåg hur det var, den där januaridagen.......

Den andra "storgäddan":

Den här gäddan tog vi också en kall, fin vinterdag, fast i en annan sjö. Den heter Öster damm och ligger en liten bit från Perstorp. Den är privat, så det är inte vem som helst som får fiska i den. Det är väl därför som där är så gott om gäddor i den här sjön..... I alla fall, det var jag, min sambo Micke och några av våra kompisar, (vars släkt äger den här sjön) som en tidig morgon vandrade ut på isen i halvmörker, med ficklampor och en stor plastback, innehållandes en massa fiskegrejor. Det var halt under fötterna och kallt som fan, men vadå, chansen att ta gädda smällde högre än dom "små" problemen! Jag gick in på land och försökte ordna en stor skön brasa åt oss, medan grabbarna borrade hål och satte upp alla våra angeldon, där ute på isen. Vi hade gott om sill, så vi hoppades att det skulle smälla många gånger ute på isen, den här dagen. När grabbarna var klara, så började det precis att ljusna ute och dom kunde sätta sig ner i lugn och ro, framför den goa brasan, med sina stela händer för att ta sig en kaffegök, eller två...

Det smällde från angeldonen lite då och då, under förmiddagen, men det var inga storgäddor som kom upp ur hålen och de flesta av dom släpptes ner igen, även om det var lika roligt var gång, som man hörde en "knallkorkssmäll" utifrån isen. Spänningen fanns där hela tiden över att det kunde vara en "bjässe" nästa gång. Vi hade lottat mellan oss om "turordning", dvs. vems tur det var nästa gång, när det smällde, så att vi alla skulle få ungefär lika många chanser med att försöka få upp dom här gäddorna. Det hände rätt ofta att vi inte ens fick upp fisken ur hålet, beroende på att kroken satt för löst eller på att man inte gjorde ett tillräckligt starkt motryck i rätt tid, så att gäddan slet sig. Det gäller att ha rätt teknik även när det gäller isafiske!