Varför göra lumpen som tjej ?
Varför ska nu tjejer göra lumpen och varför vill tjejer göra lumpen? Det kan man fråga sig. Själv har jag funderat länge på att göra lumpen men inte känt att jag har haft tillräckligt med information och för att jag har inte velat gå officers högskolan. För några år sedan var man som tjej nämligen tvungen att gå officers högskolan om man skulle göra lumpen, men så är det inte längre.Som tjej måste du själv söka för att få göra värnplikten, som det ju egentligen heter. Det gör man hos pliktverket. Sedan får man en kallelse hem om ett datum som de har satt ut att du ska komma för att mönstra. Du har även innan fått lite information i brevlådan och ett litet häfte med frågor om hur du mår och en massa andra frågor som kan påverka den tjänsten du senare ska få.
Sedan är det bara att åka och mönstra, som oftast håller på i två dagar med mycket väntan. På mönstringen ska man ofta infinna sig första dagen ganska tidigt, runt 07:00. Du plus alla andra killar och kanske även några andra tjejer får först sitta i ett rum för att få information i de två efter följande dagarna, sedan börjar själva mönstringen.
Under de två dagarna ska du prestera ditt bästa i styrka, kondition, göra ett prov på data, m.m. Du blir även undersökt av läkare, kollar synen, hörseln, vikten och längden. Du ska prata med en psykolog för att de ska få fram vilken typ av person du är och hur du som tjej kommer att passa in i lumpen livet.
Till slut är det bara inskrivningsförättaren kvar, det är han eller hon som du ska gemensamt komma fram till vilken tjänst du vill göra. Under dessa två dagar som du mönstrar bedöms alla saker i en nio gradig betyg skala där ett är lägst och nio är högst. Betygen är sedan till för att se vilken tjänst du kan göra. Alla tjänster är nämligen betygsatta. För t.ex. att bli norrlands jägare (som nästan ingen tjej blir) behövs det nio i styrka och nio i kondition.
Så innan man är klar med allting under dessa dagar ska man gärna skaffa sig så mycket information som möjligt för att kunna göra det lättare när man ska välja tjänst. Det första du ska välja är om du ska vara inom marinen, flygvapnet eller armén. Efter du valt det kan det vara svårt att veta vad man vill göra, man har ju bara hört alla lumpen historier hit och dit och man vet varken ut eller in. Sedan vet man ju inte heller vad någonting är, för man är ju inte van med alla nya ord, som killarna kan som rinnande vatten, men det är bara att försöka ändå.
Här är lite sidor du kan besöka först, för att få en första inblick.
Pliktverket www.pliktverket.se
Försvarsmakten www.mil.se
Räddningsverket www.srv.se
Luftfartsverket www.lfv.se
Info om totalförsvaret www.nettime.se/totalforsvaret
Du kan därifrån sedan beställa en massa olika broschyrer som kan vara intressanta för ditt val. Broschyrerna är oftast gjorda så att de vänder sig till dem som ska bli officerare, men de beskriver ändå tjänserna ganska bra. Men som i mitt fall där jag ville ha en teknisk tjänst fanns de här tjänsterna beskrivna;
Artilleritekniker, artillerieldledningstekniker, helikoptertekniker, maskintekniker, undervattenstekniker, pjästekniker, robottekniker, sambands/stridsledningstekniker, systemtekniker och torpedtekniker. Alltså 10 st olika tjänster som man kan välja mellan. Efter man läst vad tjänsten innebär förstår man väl 10 % mer, men det är ändå som att läsa ett annat språk. Därför kan det vara bra att vända sig till Marinens rekrytering för kvinnliga sökande och få mer information. Det är inte säkert de kan svara på alla ens frågor men de kan annars ge en telefonnummer till någon som kan saken bättre.
Själv fick jag bl.a. numret till någon tjej som låg på en båt, som jag ringde till och ställde alla dessa knäppa frågor som man undrar över. Det som jag själv oroade mig för innan jag bestämde mig för att göra lumpen, var att "men jag kan ju ingenting, varken om båtar, eller några tekniska prylar", hur kommer det att fungera? Jag pratade då med en vänlig själ som hade hand om den typen av båten som jag ska på. Där fick jag svar på att först gör man gröntjänst i ca 4 veckor, sedan utbildar man sig på land i ca 7 månader, sedan åker man ut med båten korta bitar och inte förrän allt detta åker man ut på riktigt. Gissa om jag var lättad att höra detta.
Om du kommer i kontakt med någon, var inte rädd för att ställa knäppa frågor för de vet att försvaret och allt vad det innebär är en helt egen värld med ett eget språk som är ganska svårt att förstå för en utomstående (civil).
Min personliga åsiktSjälv tycker jag det är en intressant sak att göra, det ger ju även en viss merit att du som tjej har gjort lumpen. Om du trivs att jobba i grupp/lag och har lätt för killar, med allt vad dom gör och inte gör, så är det inga problem. Jag har själv valt det marina för jag anser att om man är på en båt blir man mer som en familj än om man är i "bushen".
Om man nämner för någon att man tänkt göra lumpen kan jag ju lova att man får blandade reaktioner både positiva och negativa. De flesta tjejer brukar säga "varför då, är inte det lite onödigt". Och om jag nämner att jag ska ligga inne i 18 månader blir kommentaren "18 MÅNADER". Efter de lugnat ner sig lite brukar kommentaren komma att "om jag skulle göra lumpen skulle jag göra den inom armen så man får kämpa, kräla osv." Men då kan ju dom göra det! Fast man får faktiskt andra kommentarer av tjejer också, "Faan, vad ballt!" Japp, svarar jag då, jag vet! Killar är ofta positiva, de intresserar sig på ett annat sätt som de oftast själva har gjort lumpen.
Sedan finns ju de som inte gillar vapen och krig osv. Men vem gör det? Jag fick kommentaren "så du kan tänka dig att döda", visst låter det smart. Självklart inte, men hypotetiskt om det blir krig, någon måste ju skydda landet och det går ju tyvärr inte med blommor och ett leende som motståndarna inte kör med den taktiken. Och om en fiende kommer och vill döda mig, inte faan står jag och väntar då, det är ju att döda eller bli dödad. De som tycker att man inte ska döda kan ju komma på något smartare då om motståndaren ville döda en.
Innan jag bestämde mig så försökte jag komma på för och nackdelar med att göra eller inte göra lumpen för att lättare kunna göra mitt val. Jag kom väl på följande saker;
POSITIVA (Fördelar) NEGATIVA (Nackdelar) Jag skulle ångra mig om jag inte gjorde det 18 månader, lång tid Alla saker som man får lära sig och uppleva som man aldrig annars skulle få chans att prova på Tänk om man blir sjösjuk i 18 månader Får en bra utbildning, som skulle kunna bli ens yrke Kan missa chans att gå på högskola och få vänta 1,5 år Kan söka högskola, och de håller min plats tills jag muckar Man kanske inte är hemma nyår 1999-2000 (om det nu är en nackdel?) Om jag inte skulle komma in på högskola, vad skulle jag göra då? Man tjänar ganska dåligt (40 kr/dag i början) En helt ny upplevelse i livet Man får mat, nytvättade kläder och saker att göra, utan att man behöver bry sig En otroligt bra merit som tjej Man får schyssta kläder (tycker jag i alla fall) Du får hyran betald Du har fria resor Inga studielån, fast du får utbildning Får förhoppningsvis en massa nya kompisar Man slipper nio till fem jobb, vilket är så tråkigt!
Som du ser, finns det mer positiva saker på min lista. Sedan om man vill fortsätta på officershögskolan finns det ännu mer positiva saker.Den tjänst som jag har ska göra kallas artelleri-tekniker och då ligger man inne i 18 månader, alltså 1,5 år. Ganska lång tid. Men alla tjänster är inte lika långa, det beror vad du vill ha ut av lumpen. Med den här tjänsten kan jag söka till marinens officershögskola och i slutet av värnplikts tiden kommer jag vara pluton befäl. Det är då en högre tjänst som innebär att jag har folk "under mig" som jag ansvarar för.
Om du bestämmer dig för att göra lumpen ska du skriva på ett papper där du förpliktar dig till att göra tjänsten. Det innebär då också att du måste utföra hela utbildingen, i mitt fall 18 månader. Du kan inte bara hoppa av om du har lust. Om du nu gör det kan du ställas inför rätta, osv. Men man ska inte vara rädd för att göra lumpen, för det är något som du aldrig kommer att göra någon gång mera i livet, om du nu inte blir officer. Tänk att vara borta i 2-3 veckor och var i en grupp där du får lära dig massor med saker som du aldrig annars skulle få ha lärt dig. T.ex. skjuta, marschera, tekniska prylar - i mitt fall.
- Visst låter det spännande!
Jag brukar säga till en del tjejer som tycker att det vore ballt att de kan mönstra, så kan de bestämma sig senare. För om du mönstrar behöver du inte göra lumpen som tjej. Det är inte förrän du skriver på det där pappret som du förplikatar dig. Jag kan lova att bara mönstra gör en själv 20 cm längre och man känner sig skit bra efter åt. Kontakta pliktverket och säg att du vill mönstra och sedan åker du till mönstringen så får du se vad häftigt det är. VÅGA PROVA!
Min första dag på mönstringen var pirrig. Min pojkvän skjutsade mig dit för att jag skulle slippa gå upp i ottan. Gå in, skriva sitt namn och person nummer på en lista, upptäcka att alla killarna var 6 år yngre än mig själv. -Oj!
Mönstringen Det hade jag ju inte riktigt tänkt på. Sitta i rummet där man skulle få all information med alla andra killar, ca 30 st. Satt och önskade att en tjej till skulle komma, men nej så blev det inte. Vi delades in i två grupper där min grupp skulle börja med fys-biten. Det var bara att gå upp till omklädnings rummet och byta om, i samma rum som killarna. - Jag hade ju varit smart och satt på mig träningstoppen redan hemma så jag skulle slippa det där.
In i ett annat rum, sitta och vänta tills någon kom och hämta mig. I väntrummet satt då jag plus andra killar, som inte satte sig brevid mig, lite kul! ( och om jag själv får säga det så ser jag inte så dålig ut, så de kan ju inte ha blivit skrämda av mitt utseende)
En del killar pratade med varandra, medans andra satt tysta och såg ut som mammas små pojkar. Det var inte en enda kille som vågade prata med mig, förrän slutet av dagen då vi kom till dusch biten. Lite nervös igen!
Okej, duscha i samma dusch rum som de andra, lite pinsamt! Som tur var duschade ingen kille samtidigt som mig, Puuh!
Efter jag hade duschat och klätt på mig kom det in en kille som skulle duscha och han började prata med mig samtidigt som han då klädde av sig. Även fast jag inte bryr mig igentligen så blev det lite så där, var ska jag titta?? Men det gick bra ändå och vi pratade på -Jätte trevlig. Lite prat om hur det hade gått och vilken tjänst man skulle söka.
Min första dag var slut. YES! - Jag kände mig bra stolt, att jag klarat första dagen.Andra dagen var helt enkelt " a piece of cake", man kände sig världsvan. Jag träffade samma kille som förgående dag och vi lyckades träffas flera gånger under dagen och pratade om ditten och datten. Han hade lyckats få sin tjänst som han ville ha, militär-polis, själv visste jag fortfarande inte. Som tur var hade det blivit data stop så det gick inte att skriva in något, det betydde att jag fick åka hem och fundera och höra av mig om en vecka. Gud vad bra! För jag visste ju inte riktigt hur jag skulle göra. Vi hade sällskap därifrån och satt och pratade lite till på tåget. Då fick jag en till - Oj! upplevelse. Han hade ju ett år kvar på gymnasiet och bodde självklart hemma. När vi skulle "skiljas" önskade vi varandra lycka till och jag kom att tänka på att det snart var midsommarafton, så man måste ju på bolaget. Så där kunde jag ha lite roligt med att han inte ens hade åldern inne för bolaget, - Ha!
Jag kom i kontakt med en kvinnlig rekryteringsofficer genom att min kompis ligger inne i lumpen och hon hade fått hjälp av henne. Jag talade om för henne vad jag trodde att jag ville göra och diskuterade vilka möjligheter som fanns. Efter många samtal så kom jag väl fram till att jag ville vara på en mindre båt, förlåt! Det heter fartyg, jag glömmer jämt det. Jag ville även tjänstgöra inom något tekniskt som jag har kanske planer att gå på KTH, och varför inte då passa på att lära sig en massa redan innan.
Vad hände efter mönstringen ? Officeraren som jag kanske kan hitta på något namn för så blir det enklare att skriva. Hon får heta Karin förkortat K.
K. hjälpte mig otroligt mycket och jobbade på att göra mig nöjd. Hon ordnade även så att jag och 6 st andra tjejer som också kanske skulle göra lumpen inom marinen, fick komma till Berga över två dagar. Det var super nervöst!
Vi samlades vid T-centralen en måndag morgon i november klockan 08:00 för att sedan åka ut till Berga. Det vi skulle göra i Berga var att få lite information om själva lumpen och officershögskolan men även se hur det var, prata med lumpen killar och tjejer och även ytterligare intervjuer. Ett fullspäckat schema alltså!
Vi skulle även springa 2 km på 10 min, för att se att vår kondis var ok, och det kan jag lova, det var det som alla av oss var mest nervösa över. Vi trodde att alla andra tjejer var sprinter löperskor och hade superkondis och att man själv inte orkade någonting. Men så var det självklart inte, alla var lika normala som en själv. Vi trodde att vi skulle bli hämtade i något slags arme-fordon, men så blev det inte. En lång svart stretch-volvo med tonade rutor kom och hämtade upp oss. Det började ju bra, eller hur!
Vi kom fram till Berga och fick vår sal i en korridor som det fanns två salar med killar i. Det var lite spännande kan jag ju säga, jag vet inte om vi förundrade sig mest över dem eller tvärtom. Under dagen gick vi från ställe till ställe och fick en massa information av olika kaptener om olika tjänster osv. Och vi ställde alla möjliga konstiga frågor, men det var ju det som var meningen, de var där för oss.
Sedan skulle man ju äta också och det gjordes ju där alla andra värnpliktiga var. Lite kul! För det första sitter officerare i sin egna avdelning och de värnpliktiga i sin, vi höll ju självklart att gå fel. Sedan var mötet med mat tanterna en rolig upplevelse. Om jag säger att de gillade inte riktigt att sju tjejer kom och åt och beblandade sig med DERAS pojkar, så säger jag detta milt sagt. De var ju inte precis soluppgång man mötte, men vad brydde sig vi om det. Nästa steg var när alla i matsalen vänder sig om när vi kommer in och ska sätta oss, man har aldrig fått så mycket blickar förrut. Vi var lite uttittade kan man säga. Men det fanns faktiskt en 4-5 tjejer där, men de såg ut som om de inte heller gillade oss. Alla tjejerna såg ut som de hade tanken "och vem faan tror ni att ni är", alltså det vanliga bland oss tjejer, att vi gillar varandra.
På eftermiddagen så sprang vi, när det var ca 5 plusgrader, snöade och var halt, inte kul! Men belöningen kom efteråt, bastu och en stor smörgåstårta som K. hade beställt bara för vår skull. Visst är hon snäll! På kvällen var det dags med intervjuerna och man fick specifiera ännu mer vad man ville göra och K. tog reda på lite hur man var som person. Efter intervjuerna fick vi chans att slappa i tv-rummet med de andra grabbarna i vår korridor. När vi satt där kom det in en kille och fråga om de andra killarna ville hänga med och kolla på piktens vapen. - Får vi hänga med??? Det fick vi. Piketen hade sin utbildning där så vi fick en presentation av en massa balla vapen, vad de nu hette? Men kul var det.
Nästa morgon kommer någon in klockan 6.30 och skriker något ungfär "God morgon i hans kungliga tjänst........." Jag kan ju lova att man vaknade. Det var bara att slänga på sig kläder och gå till frukosten och få se de glänsande leendena. Där träffade jag även min kompis, som jag nämnde tidigare. Hon ligger inne som helikopter tekniker och har hand om ett gäng grabbar. Vi slutade dagen med att få en ca timmes presentation av K. av en patrullbåt. Hon berättade om alla robotar och vilka som jobbade var på fartyget plus en massa annat. Hon berättade även sköna historier om hur livet kan vara där, som hon själv har varit kapten för en patrull båt i två år och alltså styrt och varit högst person. Lite imponerande! Sedan var det dags att åka hem, fast vi ville igentligen inte det kan jag lova. Vi hade vant oss med livet där, men tillbaks till vardagen med jobb och plugg.
Ca: två veckor efter Berga fick vi brev från K. där hon kom med förslag på tjänst. Det var alltså bara att skriva på och skicka in om man var nöjd med tjänsten. Jag ringde självklart upp K. och tog reda på lite fakta och ringde även en av tjejerna som var i Berga och frågade hur hon skulle göra. Vi bestämde oss för att göra det. Den läskigaste biten var när man skulle lägga på kuvertet på lådan, för sedan fanns det ju liksom ingen återvändo, men det gick bra.
Så nu väntar 18 månader på en kustkorvett som artilleritekniker, det du!
Om du undrar över något som jag skrivit om eller du vill lägga till egna erfarenheter, tankar och synpunkter till denna sidan, kan du skriva till mig. Klicka bara på "Skriv till Lissy", så kan du sätta i gång!ETill första sidan