Fruktträdsförädlingen är gammal

De gamla kulturfolken kände till och använde sig av ympning. Enligt en lärjunge till Aristoteles ympade och
okulerade man omkring 300 år f.Kr. En del metoder används ännu i dag. Uppslaget till ympning antas naturen
själv ha givit genom upptäckten att korsande grenar vuxit samman. Det fanns olika åsikter om vilka underlag,
exempelvis päron kunde förädlas på. I en år 900 e.Kr. utförd sammanställning, Geoponika, av grekernas rön
i trädgårdsfrågor står det att päronträd kunde förädlas på granatäpple, kvitten, mullbär och mandelträd.
Förädlade på mullbär skulle päronen bli röda. Våra vanliga fruktslag förekom redan under romarnas storhetstid.
Romarna kände till minst 25 sorters äpplen och Plinius d.ä. omnämner 35 sorter av päron. Det lär finnas en
beskrivning över hur man i Italien ympade körsbär några tiotal år f.Kr. Karl V, som fick namnet Den vise, lär i
trakten av Paris ha anlagt en stor körsbärsodling vid mitten av 1300-talet.Till vårt land förde munkarna med sig
konsten att ympa. I handskrifter från 1300-talet omnämns t.o.m. ympmästare. Karl IX verkade mycket för frukt-
odling. Vid denna tid fanns det trädskolor vid de kungliga slotten i Nyköping och Gripsholm. Även vid Svartsjö,
som ligger på Svartsjölandet i Mälaren, hade man en trädskola, där det även drogs upp körsbär. Efter hand spreds ympningskonsten till allmänheten och fortlevde i bygderna genom intresserade personer. Så småningom blev det
mer vanligt med plantskolor, som saluförde fruktträd. I början av 1900-talet och senare bildades fruktodlarefören-
ingar. Dessa anställde trädskötare, som deltog i av hushållningssällskapen anordnade kurser för utbildning i bland
annat trädbeskärning och ympning. Flera trädskötare blev mycket skickliga i omförädling. Nu finns det tyvärr få
trädskötare kvar som utför omförädling. Ympning är dock inte svårare att lära sig än att intresserade och händiga trädgårdsägare själva kan göra det.