Det var du som gav kraft så att solen kan lysa
Du fick månen att orka gå upp, stjärnorna lös du upp,
Genom värmen i din kropp,
När klockan ringde på morgonen,
Arbetet väntar på att jag skulle gå upp, fanns det alltid lite hopp,
Genom värmen i din kropp.
Du jag behöver dig, så du stanna kvar hos mig, för du,
Jag är inget utan dig.
Jag kände att vi gled isär, men vi flydde från vår verklighet,
Försköt vad vi egentligen visste.
Jag visste att du fått nog av mig, men vi fortsatte att lura oss,
Ville inte såra den andra förstås.
Jag är som en stenstaty, utan liv och känslor för dig och oss,
Du är som ett segelplan, flyger på dom vindar som för dig bort från mig.