Berlin, Köln, Saarlouis, Tyskland 1925-

Det första Fordföretaget i Tyskland var ett reservdelslager som upprättades i Hamburg 1912. Ford Motor Co AG etablerades inte förrän 1925 då en sammansättningsanläggning byggdes vid Plotzensee, Berlin. Där sattes Modell T-lastbilar samman från april 1925 samt personbilar från juni 1926. Totalt 3.771 Model T producerades innan Model A tog över.

Liksom i Storbritannien tillverkades två versioner av A-modellen, med 2 eller 3,3 liters motorer, och dessa åtföljdes 1932 av modellerna B och BF, vilka hade samma motorer i V8-chassit. 3,6 liters V8:an tillverkades inte i Tyskland förrän 1935, då bolaget hade flyttat till en fabrik i Köln. Platsen för fabriken erbjöds Ford av Konrad Adenauer, som då var borgmästare i Köln och efter kriget en berömd förbundskansler i förbundsrepubliken Tyskland. Till skillnad mot Berlin var Kölnfabriken en riktig tillverkningsanläggning med ett efterhand ökande antal tysktillverkade komponenter i bilarna. 1937 var Ford Eifel tysktillverkad till 100 %. Berlinanläggningen stängdes  april 1931 efter att ca 44.209 bilar och lastbilar hade satts samman där.

Tillverkningen i Köln startade i maj 1931 och fabriken byggde Model-A en bra bit in på år 1932, flera månader längre än Detroit och Dagenham. De tillverkade även modellerna B och BF och man fortsatte att använda den 3,3 liters 4-cylindriga motorn i V8:ans chassi och kaross fram till 1936. Denna speciella tyska modell var känd under namnet Rheinland.

1933 började man tillverka den 933 cc 4-cylindriga Model Y, som i Tyskland kallades för  Köln. Den var nästan identisk som den brittisktillverkade bilen, fast 4dörrars sedanen tillverkades aldrig i Tyskland, men däremot fanns en del cabrioleter som engelsmännen aldrig fick se. De hade karosser från Deutch, som tillverkade öppna modeller av tyska Fordbilar fram till 1971.  Kölnmodellen togs ur produktionen 1936 efter att ca 11.121 exemplar hade tillverkats. Den sålde som du märker inte särskilt bra, eftersom den var både svagare och dyrare än den samtida lilla Opeln.

Mer framgångsrik var den 1.172 cc stora Eifel modellen som såldes i 61.495 exemplar mellan 1936 och 1940. Den började som tysk kopia av den brittiska 10 hp modell C, men 1937 fick den en mer individuell form då den liknade en förminskad V8. Dom cabrioleter som fick Deutsch kaross var speciellt attraktiva. Ca 200 roadsterkarosser tillverkades för Eifelmodelen av biltillverkaren Stoewer i Stettin.

1939 fick Eifelmodellen sällskap av Taunus som döptes efter bergen intill Köln, och det var ett namn som tyska Fordbilar skulle komma att använda ända fram till 1982, då Sierran kom.