T-Forden

T-Forden blev i sitt utförande alltmer rustik och förenklad i detaljerna. Blanka delar av mässing och koppar byttes ut med motsvarande pressad stålplåt.

Henry Fords verkstäder blev  givetvis också engagerade i krigsproduktionen. Bland annat tillverkade Ford 3 940 ex av flygplansmotorn "Liberty", 820 000 st. stålhjälmar och 33 000 st. Fordbilar för armébruk. Trots detta fortsatte produktionen av modell T. Den minskade något men ändå tillverkades det ca 2 460 999 bilar mellan 1914 - 1918.

Efterkrigstiden medförde en svår obalans i den amerikanska bilindustrin. Den starkt svällande krigsindustrin ställdes om till civila produkter och kundkretsen ropade efter nya bilar. Nya bilmärken och företag växte upp, men snart kom en reaktion. Mängder av bilmärken försvann till följd  av konkurser, nedläggningar och sammanslagningar. Även den jättestora Fordfabriken fick känna av problemen. Henry Ford mötte svårigheterna på sitt sätt: Bygg fler bilar, pressa tillverkningskostnaderna till det yttersta, rationalisera metoderna, så bilarna kan säljas billigare och finna avsättning även på en vikande marknad! Resonerade han.

Fordfabriken stängdes under sex månader 1921 för att moderniseras, och när man åter drog igång tillverkning hade tillverkningskostnaderna för en T-Ford pressats från 149 till otroliga 93 dollar. En annan fantastisk siffra var årsproduktionen 1923 som var 2 055 309 st. bilar. Det blir 5 630 st. om dagen ifall man arbetar alla dagar på året.

T-Forden fick välkommen gratisreklam som tack vare  sitt ålderdomliga utseende passade i alla slap-stick-farse som producerades av USA´s växande filmindustri. De världsberömda komikerparet "Helan & Halvan", demonstrerade duktigt vilka kuriosa och ofta destruktiva konster och trick som kunde göras med en T-Ford. Filmindustrins konsumtion av T-Fordar borde ha bidragit till Fordförsäljningen i högsta grad.

I denna annons erbjudes diverse utrustning för att piffa upp den gamla Forden. Klicka på bilden för att göra den större.

Mot slutet av 1920 talet blev det allt mer uppenbart att T-Modellen måste ersättas av något modernare. GM "General Motors" Chevrolet började att bli en allt allvarligare konkurrent sedan man började att sälja en 6-cylindrig modell till ett ganska lågt pris . Försäljningsmässigt hade GM också den fördelen att en kund kunde byta upp sej från en Chevrolet till en Oldsmobile, Oakland, Buick och kanske slutligen till en Caddilac.

Hos Ford fanns det bara en T-Forden och när den skulle bytas så blev det alltid till ett annat märke . Visserligen hade Ford övertagit Lincoln-fabriken, men det var ett för stort steg till denna lyxbil, gapet måste fyllas.

Man försökte att på flera olika sätt förnya den gamla T-Forden, bl. längre motorhuv och lutande vindruta. Grundkonstruktionen var dock ändå samma primitiva skrinda som sett dagens ljus 1908.

T-Forden fick mer skrattarna än beundrarna på sin sida. Det verkade smått löjeväckande att åka omkring i en T-Ford, och det började komma en massa sk. "roliga historier" om T-Fordar (liksom senare om dess andlige efterföljare, Volkswagen). Följande är ganska typiskt:

"En T-Fordförare parkerar sin bil, och eftersom det är en ganska kylig dag så lägger han som vanligt en filt över kylaren för att behålla värmen i motorn. Då säger ett par förbipasserande småpojkar: -Nä, försök inte farbror, vi såg nog att det var en Ford!"

När väl produktionen lades ned gick allt med en väldig fart och 10 månader senare presenterades modell A. Det utbröt nästan kravaller på flera håll när A-Forden skulle presenteras för allmänheten, aktiemarknaden slog rekord, underleverantörerna jublade och Henry Fords inkomst 1929 uppgick till nästan 14 000 000 dollar.