Billjusets historia!

I början på bilhistorien så var det viktigare att hålla bilen igång  än att se i mörker, det var ett alltför stort äventyr. Det fanns några våghalsar som även började att köra i mörker.

1901 bestämdes det i en ordningsföreskrift att "rörande automobilåkning å allmän plats i Göteborg och Bohus län" att man efter mörkrets inbrott måste ha lyktor fram och bak. Det behövdes alltså inte finnas på plats annat än vid mörkerkörning. Man nöjde sig med stearinljus.

Stearinljusen försågs med speglande reflektorer och placerades i speciella hållare, där trycktes ljuset uppåt av en stålfjäder allt eftersom de brändes. På så vis kom lågan alltid att vara kvar i det läge där reflektorn gjorde mest nytta. Stearinljusen ersattes snart av fotogenlampor.

1905 kom krav på att bilen måste ha belysning som lyste upp vägen 10 meter framför bilen, dessutom måste bilen förses med lykta baktill, som skulle lysa upp nummerplåten. Nummerskylten stadgades från 1905. Nästa steg i utvecklingen kom i och med att gaslyktor började att användas också på bilar. Gasen illaluktande acetylen eller karbidgas producerade man själv i bilen med en anordning som vållade dåtidens bilister många problem. I "gasköket" droppade vatten ned på stycken av kalciumkarbid som då gav ifrån sig karbidgas. Gasen leddes i ledningar fram till ljuspunkterna där den brann med lysande låga. Som tillbehör fanns också gaskök och andra värmeanordningar som också drevs med gasen.

Så kom den stora förbättringen: Gustaf Dalén gjorde runt 1910 en upptäckt som kom att revolutionera bilbelysningen. Han fann att man kunde lösa acetylengasen i aceton och sattes den dessutom under tryck så kunde man få plats med stora mängder gas i en liten behållare. Ett tryck på 10 kg betydde att man fick plats med 100 ggr behållarens volym. "Dissusgasen var dessutom ren".

För att få ett ännu bättre ljus lanserades den s k injektorbrännaren. Här är det inte lågan i sej som ger ljuset. I stället blandas gasen med luft som då den tänds bildas en sticklåga, som hettar upp en speciell glödkropp som ger ett intensivt vitt sken.

Men nu så kom det fram ett nytt problem, man blev ju bländad när man mötte någon en mörk kväll, det fanns lika många dåliga idéer som det antagligen fanns bilar på den tiden på hur man kunde lösa detta problem, men bland dom bättre lösningarna var dessa.

En horisontellt vridbar reflektor som man vid möte helt enkelt vred så den hamnade mellan lågan och glaset, det mesta ljuset skuggades då bort och bländningen minskade.

Framigenom så kommer det mer om billjusets historia.