Henry Ford

1863-1947

Då Henry Ford dog hade en Detroittidning jätterubriken "Bilens fader är död". Detta var inte helt och hållet sanning, men han hade blivit så identifierad med Amerikas motorisering att ingen brydde sig om att ifrågasätta det.

Henry Ford föddes på en bondgård intill den lilla byn Dearborn i Michigan den 30:e juli 1863. Han var inte någon lärd man och fick därför aldrig något riktigt grepp om vare sig grammatikens eller stavningens finesser, men hans far beskrev honom som "en kille med hjul i huvudet".

Han arbetade kortare perioder hos Detroit Dry Dock Company, Westinghouse Engine Company och Edison Illumination Company. Där mötte han också den berömde elingenjören Thomas Alva Edison, som kom att bli en nära vän till Ford ända tills Edison dog 1931.

Det var under hans tid hos Edisonbolaget, där han var chefsingengör, som Henry byggde sin första bil. Bilen som blev färdig i Juni 1896 hade en liggande 2 cylindrig motor samt många cykelkomponenter, fast en del av dessa ersattes efterhand. När han inte kunde förbättra den ytterligare sålde han bilen för 200 dollar. 

Dom pengarna använde han till att bygga en andra bil som var körklar våren 1898. Detta imponerade på en del välbärgade Detroitbor, inklusive stadens borgmästare William Maybury, för att de skulle hjälpa honom att bilda ett eget bolag, Detroit Automobil Company. Enbart ett enda fordon färdigställdes och visades för pressen, fast andra experimentbilar också tillverkades. Demonstrationsbilen var en varubil som vägde 545 kg men den visade sig vara så bräcklig och svår att reparera att man aldrig lyckades att sälja den.

Detroit Automobil Company slogs igen i Januari 1901, varefter Henry ägnade hela sin kraft åt att bygga racerbilar. En av dessa, den enorma Arrow med en 18,9 liters 4 cylindrig motor slog ett antal rekord, bl.a. en engelsk mile med hastigheten 145 km/h på den frusna St Clairesjön i Januari 1904 då Henry själv körde. Hans finansiärer var emellertid affärsmän snarare än sportsmän, och eftersom dom inte kunde se några vinstmöjligheter i racerbilar hade de brutit samarbetet med Ford innan dess. 1902 omorganiserades Henry Ford Company till Cadillac Automobile Company, som producerade en bil som i grunden var en Fordkonstruktion, men med en ny motor tillverkades av Leland & Faulconer.

I Oktober 1902 gjorde Henry Ford ett tredje försök att bilda bolag, som denna gång finansierades av den rike kolhandlaren Alexander Malcomson. Till att börja med kallades bolaget Ford & Malcomson, men det organiserades till Ford Motor Company i Juni 1903, och det namnet bär det än i dag. Den här gången var Henry framgångsrik och det nya bolaget sålde 1,708 bilar under de första femton månaderna. Redan i April 1905 producerade en arbetsstyrka på 300 personer 25 bilar/dag och produktionen expanderade regelbundet därefter. 1906 tillverkade Ford fler bilar än någon annan tillverkare och det var en position han skulle komma att hålla under de följande tjugo åren.

Den berömda Modell T kom i Oktober 1908 och masstillverkningen på löpande band började 1913. De tidigare bilarna hade gjort Henry Ford till en välbärgad man, men i och med Modell T blev han mångmiljonär. 1919 Köpte han ut de andra aktieägarna i bolaget för 105,820,894 dollar, och detta representerade enbart 41,5% av aktierna. Några få år senare blev han erbjuden 1,000 miljoner dollar för bolagets samtliga aktier, ett erbjudande han tackade nej till.

Ford använde sin stora förmögenhet på en mängd olika sätt; det mest dåraktiga var fredsfartyget i vilket han och en grupp kompanjoner 1915 åkte till Europa för att övertyga de stridande makterna om att avbryta kriget. Fartyget som fick namnet Oskar ll efter den fredsälskande svenske kungen (1829-1907), kom inte längre än till Oslo där Ford blev sjuk och snabbt fick återvända till Amerika. Om hans fredsfartyg fick honom att framstå ett dåraktigt helgon så var hans kampanj mot judarna, som drevs av hans egen dagstidning The Detroit Independent, mer ondskefull, särskilt mot bakgrund av den inspiration han gav Adolf Hitler. Han var dock inte så mycket motiverad av rasism som av den naturliga misstänksamheten mot storstadsfinansiärer vilket var typiskt för bonden i mellanvästern. Han skröt alltid över att han gjorde saker och inte pengar.

Mer berömvärt var etablerandet av Greenfield Village, ett omfattande museum som var ägnat åt den amerikanska livsstilen, särskilt om livet på bondgårdar och i byar på landet. Uppbyggandet och utrustandet av Greenfield Village, som påbörjades 1927, blev ett av Henrys viktigaste intressen under hans senare år, även om han inte gav upp intresset för sitt bolag. Fastän hans ende son Edsel (1893-1943) blev den nominelle verkställande direktören 1918 fortsatte Henry att fatta de avgörande besluten nära nog ända till sin död den 7:e April 1947. Det var elavbrott i Fords hem den kvällen så Henry Ford, med levnadstecknaren Robert Laceys ord lämnade detta jordeliv upplyst av stearinljus och uppvärmd av en stockvedsbrasa, precis som när han kom till världen.