Varje planhalva är 9 x 9 meter. 3 meter från mittlinjen finns en linje
som avgränsar anfallsområdet (mellan nätet och 3-m-linjen). Nätet är 243 cm högt
för herrar och 224 cm för damer. I ungdomsserier spelar man på lägre höjder beroende
på ålder.
Som du ser på figuren, så har varje position ett nummer - inte att förväxla med
tröjnumren. Att kunna positionernas nummer underlättar då man pratar taktik. (”Vad
gör pos III om motståndarna anfaller si eller så...”)
Som volleybollspelare står man på alla dessa positioner under en match, eftersom man
”roterar” medurs varje gång man vinner serven från motståndarna. På så vis
kommer alla att spela i framlinjen likaväl som i baklinjen.
Om du ibland tycker att spelarna står underligt uppställda då serven slås, beror det
på att det i reglerna står hur spelarna inbördes får lov att stå i det ögonblick
serven slås.
Puh ! Det verkar inte bara svårt att hålla reda på utan
också rätt fånigt, eller hur ?
Reglerna för uppställningen i serveögonblicket är till för att man inte hur lätt som
helst ska kunna ”gömma” dåliga servemottagare, ställa sin spelfördelare på
”rätt” ställe jämt, låta en bra avslutare alltid stå i en fördelaktig
position osv. Det är precis som med t ex offsideregler i andra spel eller hur
ishockeyspelarna måste stå vid en tekning.
Hur servemottagande lag står ska för övrigt 2:e domaren hålla reda på. Till sin
hjälp har han en ”rotationslapp” - en för varje lag - som resp. tränare ska
lämna in före varje set. Denna rotation skrivs in i protokollet och spelarna måste
sedan stå så som denna uppställning anger. Här ligger alltså grunden till lagets
taktik och hur denna lapp ser ut är hemligt för motståndarna ända till dess att lagen
ställer upp. Före setets början vet man alltså inte var motståndarens passare står,
var deras bäste/sämste servemottagare eller blockerare börjar. Här gäller det att
gissa och chansa lite.
Det är bara de tre framlinjespelarna som får slå på en boll
(som befinner sig helt över nätkanten) framför 3-meterslinjen. Ska någon i baklinjen
anfalla på detta sätt, så måste den spelaren göra en s k backspike och hoppa upp
bakom denna anfallslinje.
Redan här kan ni ana att man har en fördel om passaren finns i baklinjen (och om
servemottagningen blir bra); då har man ju tre spelare vid nät som kan avgöra. Man kan
också lura motståndarna med någon fiffig kombination. Kanske alla tre framlinjespelarna
springer och hoppar för att dra på sig motståndare som blockerar. Bara anfallande lag
vet (förhoppningsvis) vem som får bollen.
Appropå blockering, så är det bara framlinjespelarna som får
blockera bollen. Här gäller det att se upp så att man inte överblockerar, d v s tar
bollen på anfallarnas sida ovanför nätet. Man får bara överblockera om bollen är på
väg över nät, anfallarna har spelar färdigt bollen och man utför slaget som en
blockering. Efter en blockering har laget tre slag - blockering räknas inte som ett slag.
När man slår bollen får man inte ”fösa” bollen (eller hålla, bära, trycka
eller kasta) och inte slå den två gånger i följd. Är det lagets första slag, får
det numera vara flera beröringar (omedvetna). Bollen får dock aldrig vila i t ex handen.
Serven får slås från hela baslinjen och man har åtta sekunder på sig sedan domaren
blåst till serve. Från och med denna säsong (99/00) får serven beröra nätet.
Ja, då
var det då detta med nätet! En spelare får aldrig vidröra nätet. Det finns undantag
från detta. Om en spelare som avslutat sin spelhandling, landat med full balans och sedan
lätt berör nätet kan detta ”frias”. Då det gäller mittlinjen och övertramp
av denna brukar diskussionerna ibland gå höga. Regeln är dock solklar. Man får inte
beröra motståndarens planhalva - undantaget är fötterna/händerna. Så länge som
någon del av foten/handen (som gör övertrampet) snuddar vid mittlinjen är det inte
övertramp.
I volleyboll har man två domare (samt ev. linjedomare) och sekreterare.
1:e domaren är den som leder matchen och som får blåsa av för alla fel som begås. 2:e
domaren har huvudansvar för övertramp, nätberöring, spelarbyten och uppställningar av
servemottagande lag. Sekreteraren ska under matchens gång fylla i protokollet när det
gäller poäng, spelarbyten, time outs, eventuella tillrättavisningar och varningar samt
hålla reda på att rätt spelare servar.
I varje set får laget göra maximalt sex spelarbyten. Bytena är personliga på
så vis att om Kalle blivit utbytt mot Olle, så är det bara Kalle som kan bytas mot Olle
- ingen annan - och Kalle får heller inte byta mot någon annan som inte blivit utbytt.
Man kan alltså bara byta ut-och- in en spelare vid ett tillfälle i varje set. Varje lag
har även rätt att ta två time outs á 30 sekunder i varje set .
En s k libero är en spelare som endast får spela i baklinjen (pos 5,6,1), som inte får
anfalla och som får bytas ut mot andra spelare hur många gånger som helst. Här gäller
alltså inte personliga byten.
Varje match avgörs i bäst av fem set, så man måste vinna tre set för att stå som
segrare. Det lag som först kommer till 25 vunna poäng vinner setet, och poäng får man
i egen serve. I ett eventuellt 5:e set går man till 15 poäng. Blir det 25-25 vinner det lag som först har två poängs överläge (27-25,
30-28 etc). Från och med denna säsong (99/00) får man poäng på varje boll - alltså
inte bara då man servar.
UPPGIFTER TILL REGELINTRODUKTIONEN: