Senaste nytt
040604

Studentmössa Sjung om studentens lyckliga da´r
Just i detta nu strömmar hundratals nybakade studenter ut i Uppsalas högsommarvärme. Nedanför vår balkong passerar lövade och ballongprydda ekipage. Inte en enda gång under studentrallyts två första timmar har ”Studentsången” klingar från lastbilsflak eller släpkärror. Dagens studenter vrålar för full hals och viftar med mössor, ölburkar, glas och champagneflaskor.
Förr i tiden sjöngs ”Studentsången” inte bara på skoltrappan utan även på vartenda fordon tills stämbanden tog slut. Med åren fick den traditionella sången konkurrens av en något kortare trudelutt:
”För vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten.
För vi har tagit studenten. Fy fan, vad vi är bra! ”


Idag låter de mössprydda studenterna som ölstinna fotbollshuliganer. Deras brölande stridsrop kan nedskrivas ungefär så här:
ÖÖÖÖÖÖÖÖÖHHH!
Vad betyder ropet? En tolkning är inte så lätt att göra. En helt okänd teoretiker hävdar att primalskriken under hemtransporten från skolan härstammar från någon dokusåpa typ ”Big Brother” eller liknande. Det kan också vara ett arv från den neandertalska tidsåldern, då vi saknade talspråk. Sanningen ligger nog någonstans mitt emellan.

Precis när ovanstående blivit nedskrivet säger hustrun:
”Har du tänkt på en sak? Vi har inte hört en enda studentsång idag. Är inte det konstigt?”
Nog är det bra konstigt alltid. Men jag hoppas att de flesta får trevliga minnen att bära med sig i alla fall. Trots att de inte kan sjunga ”Sjung om studentens... ”

BK Pantern - Mååål! Läst i skolan
För några år sedan fick jag höra talas om, att en artikel om mig saxad ur tidningen VI i åratal funnits med i en lärobok i svenska språket.
Numera finns korta avsnitt ur ”Mååål!”, och ”Springa för livet” i läromedlet ”Svenska Plus, grundbok år 7”. Där står också några rader om mig och mitt skrivande. Känns lite märkligt, faktiskt. Men trevligt också.

Redan recenserad
Som jag tidigare berättat kommer en samling rysare i augusti. Redan nu har boken ”7 rysare” hunnit bli bedömd av Bibliotekstjänsts lektörer. Deras omdömen använder bibliotekarier landet runt, när de ska köpa in nya böcker. En dålig recension kan vara förödande. Tack och lov fick min bok hyfsad kritik.
Här hittar du två recensioner.

Tyvärr innebär inte goda recensioner automatiskt att massor av böcker hamnar på bibliotekshyllorna. Kommunernas dåliga ekonomi gör att bibliotek läggs ner lite varstans. De som blir kvar har sällan råd att att köpa in så många böcker de vill och behöver.

Södergårdens HC - Nu tar vi dom! Nyutgåvor på gång
I höst kommer ”Nu tar vi dom” och ”Is i magen” med nya omslag. Efterhand kommer samtliga böcker i serierna Södergården och BK Pantern att ges ut i nya upplagor med helt nytt utseende. Det ska bli spännande att se hur de tas emot av nya läsare. Jag tar givetvis emot synpunkter via min hemsida.

Hitta gamla böcker
Nu finns en sajt, där man kan köpa och sälja både det ena och det andra. Bland annat dyker mina gamla slutsålda böcker upp här då och då. Upptäckte för några dagar sedan att till och med en Carina Fjellström-bok fanns inne för anbud.
Här kan du botanisera på egen hand: http://tradera.msn.se


GNÄLL PÅ ANRELL
Lasse Anrell har synpunkter på det mesta. På gott och ont. Läste ni hans krönika i Aftonbladets sportbilaga söndagen den 16 maj?
I början av krönikan beskrivs Niedermayers brutala överfall på Peter Forsberg under VM. En totalt onödig och brutal tackling bakifrån mot sargen, som kunde ha skadat ”Foppa” för livet. Men det som Anrell hängde upp sig mest på var att inga svenskar hämnades överfallet.
”Jag gillar inte det.”, skrev han. ”Det gjorde oss lite pinsamma.”
Helt andra takter var det minsann under VM 1997 i Helsingfors, menar Anrell. Keith Primeau körde upp klubban i skrevet på Marcus Thuresson och skadade honom. I sista VM-matchen som avgjorde guldstriden kom hämnden.
”Skoningslös, regelmässig, grym.”
Magnus Svensson och Mattias Öhlund dundrade in i Primeau från varsitt håll. ”Primeau skadades allvarligt, delar av hans huvud sprack, några revben gick av, hjärnan skakades om. Så kan det gå”, skriver Lasse Anrell käckt. ”Så gör man när man tar smart hämnd. Kanada tog ändå guld, men Primeau var så svårt skadad att han missade guldfesten.”
Rätt åt honom, kan man läsa mellan raderna.
Smart hämnd?
Först beklagar herr Andrell det livsfarliga angreppet på Peter Forsberg. För att strax därpå salutera två svenskar som hjälptes åt att skada Primeau. Jag inbillade mig av någon anledning, att herr Anrell hade någon form av omdöme. Uppenbarligen anser han att regler inte är till för att följas. Våld ska bemötas med våld. Övervåld är helt okej - d.v.s om svenskar ligger bakom. Då visar vi friska vikingatakter. Varför inte utrusta spelarna med basebollträn med en gång? Det kan bli tufft och kul.
Typiskt nog bar Anrells spalt rubriken ”Hämnden är NÄSTAN alltid bitter och förgrämd.” NÄSTAN alltid? Alltid, skulle jag vilja påstå.
Dina synpunkter stinker, Anrell. Du ÄR verkligen pinsam.

© Bengt-Åke Cras
Text: Bengt-Åke Cras crit@swipnet.se
Litterär agent: Bengt Nordin bengt.nordin@nordinagency.se