OTRYGGARE KAN INGEN VARA



Recensent: Karina Johansson
Utdrag ur recension publicerad i Nerikes Allehanda den 1 juni 2007

En sann och skakande berättelse
... ”Otryggare kan ingen vara” är en sann, enkel och fruktansvärd historia som inte går oberörd förbi. Tyvärr är den dock inte ensam i sitt slag.
... Fruktansvärda saker händer i välfärdssamhällets Sverige. Fler och fler vittnar om myndigheter, som väljer att blunda för tydliga signaler. Fallet Louise, som media uppmärksammar just nu, är ytterligare ett exempel.
Tack och lov finns människor som författarparet Cras, som väljer att belysa dessa historier.
”Otryggare kan ingen vara” är definitivt ingen nöjes- elller avkopplingsläsning. Men berättelsen är fängslande. Och jag anser att det är vår plikt att ta del av den. Läs denna bok och lär om en bit av vårt samhälle som tryggheten glömde.


Recensent: Martina Kopra
Recension publicerad i Östhammars Nyheter och Stockholms Fria Tidning

Tankeställare för aningslösa
Uppskattningsvis 300 000 barn i Sverige har i dag en eller flera föräldrar med missbruksproblem. Helena, Tomas och Mattias var för inte så länge sedan tre av dessa. Under sin uppväxt fick de utstå den mest horribla behandling ­ fysisk och psykisk misshandel, mordhot och svält.
”Otryggare kan ingen vara” beskriver det liv de var dömda att leva, en sann berättelse som med hjälp av Bengt-Åke och Agneta Cras hamnat i tryck.

I det som ska vara hemmets trygga vrå förekommer dagligen fylla, slagsmål och sömnlösa nätter. Helenas, Tomas och Mattias mamma är alkoholist och psykiskt instabil. Nya män flyttar in titt som tätt, själva med missbrukarproblem och kriminellt belastade.
Sociala myndigheter, skola och sjukvård gör hela tiden nya bedömningar, baserade främst på mamma Annelis utsagor. Om de bara fick nya förutsättningar, en bättre bostad, lite mer ekonomiskt bistånd eller ytterligare en nystart i en annan del av Sverige skulle allt ordna sig.
Och de sociala myndigheterna ger med sig, gång efter annan. Att barnen i sin tur sällan eller aldrig får komma till tals är praxis. Så de lever, år ut och år in, med sin missbrukande mamma, utan pengar och utan mat. De får helt enkelt klara sig bäst de kan för att överleva.

Det är en hjärtskärande berättelse om tre barns uppväxt i Sverige under 1980- och 90-talen. Mot alla odds har två av tre överlevt sin uppväxt och skapat sig egna liv, i stort sett utan någon hjälp från myndigheter och sociala skyddsnät. Det är inte tack vare dessa instanser de i dag lever väl fungerande liv, utan trots dem.
”Otryggare kan ingen vara” är en rejäl tankeväckare för dem som tror att barn i Sverige generellt har det ganska bra. Ytterligare en pekpinna kan riktas mot de hål och glapp som finns i Sveriges sociala skyddsnät. Det är tydligt att det saknas ekonomiska möjligheter och tid att skrapa på ytan. Och den måste skrapas på.


Recensent: Hellis Sylwan
Recension publicerad av Bibliotekstjänst

INTE UTAN LOV
Bibliotekstjänsts lektörer fäller omdömen om i stort sett all litteratur som utkommer i vårt land. Oftast använder man sig av två recensenter. Om deras omdömen skiljer sig mycket kan den författare som känner sig orättvist behandlad kräva att ytterligare en lektör läser och bedömer. Dessa utlåtanden använder sedan landets bibiliotekarier som grund för sina inköp till respektive bibliotek.
Dessa omdömen ska nu av någon anledning inte komma till allmänheten kännedom. Inte utan Bibliotekstjänsts tillstånd i alla fall. De säger nämligen: "Förlaget har inte rätt att utan BTJ:s medgivande citera hela eller delar av lektörsomdömet."
Varför ska ett förlag eller en författare behöva be om lov från BTJ för att redovisa deras åsikter om en bok? Jag väljer helt sonika att bojkotta Helly Sylwans recension. Så det så.


Tillbaka till introduktionssidan


eller till Enstaka böcker om du kom därifrån.

© Bengt-Åke Cras
Text: Bengt-Åke Cras b-a.cras@telia.com
Litterär agent: Bengt Nordin bengt.nordin@nordinagency.se