<Johannes sida - No rights reserved>

Millenniemarsch

Under slutet av det förra seklet och millenniet var det ett outhärdligt pratande om "år 2000"och hur detta skulle firas. Somliga av oss ansåg att det var urlöjligt att ens tänka på att fira något så trivialt som ett millennieskifte. Med facit i hand kan man konstatera att jag minns precis var vi var och vad vi sa. Läs berättelsen om mig, Jakob och Elias.

Jag, Elias och Jakob hade sedan en längre tid tillbaka bestämt oss för att gå en längre sträcka. En gyllene tillfälle uppenbarade sig på nyår då man hade ett par lediga dagar. Sagt och gjort datumet bestämdes till 991230.

Nödvändig utrustning var: mat, vatten, kläder, sovsäck, mössa, handskar, kängor, spritkök, kniv, yxa, kartor, kompass, förband, presenningar, elddon, ficklampa, telefon, snus, regnkläder mm... Min femtiolitersryggsäck blev proppfull och vägde avsevärt mer än vad jag räknat med.

Marschen skulle gås på traditionellt militärt sätt: Gå 50 minuter och vila 10. Endast rast för mat och sömn utöver 10-minutersrasterna. Planen var att övernatta i ett vindskydd då temperaturen endast understeg nollstrecket med en eller ett par grader. Efter mycket diskuterande och planerande införskaffades materiel och kartor. Vi skulle starta klockan 06:00 991230 och vara framme vid tolvslaget 991231. Furir Jakob Dahlgren axlade huvudansvaret för planering och genomförande.

Sagt och gjort så fick vi skjuts till Stora torget i Borås av en yrvaken Andreas om än något försenade började vandringen ca 07:45 på torsdagsmorgonen. Vi började gå och var vid gott mod. Efter några kilometer och en del diskussioner över kartornas fel och snögömda stigar nådde vi Knalleleden.

På öppna platser var det knädjupt med snö och tungt att ta sig fram med packningen. Stigarna var inte riktigt så väl markerade som vi hoppades och snön gjorde det svårt att se om man gick på stigen eller ej. Detta ledde till att vi gick fel ett antal gånger och förlorade mycket tid. Mörkret föll vid klockan 17:00. Vi hade långt kvar till Hindås, vårt mål för dagsetappen vilket låg ungefär halvvägs till Göteborg. Vi fortsatte gå och fick ändra vårt mål till ett vindskydd placerat vid Aborrsjön några kilometer från Olsfors. Vi hann fram vid klockan 22:00 till sjön. Enligt vår karta skulle vindskyddet ligga vid denna sjö. Kartan markerade dock inte exakt var vid denna kilometerlånga sjö. Efter ett par timmars letande i mörkret och tack vare den vänligt sinnade ortsbefolkningen hittade vi vindskyddet. Sömnen klarades av och var ganska efterlängtad.

991231

Vi begick dock ett fatalt misstag, vi försov oss och vaknade inte förrän vid 10-tiden på fredagsmorgonen. Efter att ha ätit och avvecklat vår förläggning började vi vandra vid klockan 11:30 ca 5 timmar försenade jämfört med tidsplanen. Vi hade nu förlorat många värdefulla timmar i dagsljus och fick öka tempot en del. Vi började gå och försökte med kartans hjälp att hitta bra alternativa vägar för att tjäna tid. Detta straffade sig dock. Vi gick ca 3 kilometer fel söderut och nådde Bollebygd istället för Hindås. Tiden började bli knapp och efter intensiva överläggningar beslöt vi oss för att överge den planerade Vildmarksleden som börjar vid Hindås. Vi fick nu gå en hel del på asfalt vilket slet på knän och fötter. Vägarna varierade mellan allt från svårforcerade och igenväxta stigar till självaste riksväg 40. Många kilometer gicks fel och mycket energi ödslades på att leta upp små stigar som fanns på kartan men som hade växt igen för många år sedan. Mörkret föll och vi fortsatte gå i ett hyggligt tempo. Att hinna fram innan 12-slaget kändes hopplöst långt borta. Hindås passerades och mat blev det i Härryda. När vi nådde Landvetter började det gå bra och det kändes som att vi kanske skulle hinna fram trots allt. Det var dock en kortvarig känsla av hopp som sedemera visade sig vara långt från verkligheten. Efter ett par kilometer på Riksvägen gick vi ner på en liten skogsväg som går parallellt med viltstängslet längs med riksvägen. Det var oplogat och djup snö så hastigheten var nere i ett par kilometer per timma. Det kändes dock som att vi gått långt på vägen då den vek av åt fel riktning och vi tvingades upp på riksvägen igen. Efter några kilometer till på riksvägen blev det riktigt mörkt och dessutom dimmigt så att sikten krympte ytterligare. Vi var övertygade om att vi nästa framme vid Delsjömotet då plötsligt den jättelika byggnaden ”Kronans Droghandel” uppenbarade sig i dimman. Klockan var nästa halv tolv och vi insåg att vi inte kommit till Mölnlyckemotet än och att det var minst 13 kilometer kvar.

000101

Tolvslaget ”firades” vandrandes på riksväg 40 i höjd med Mölnlycke. Det jag minns av det hela är Jakobs muntra nyårshälsning;

- Gott nytt år då för helvete! En sammanbiten men väl menad nyårshälsning.

Fyrverkerier sågs över Mölnlyckes natthimmel och målet var nära. Den sista milen som återstod var den tyngsta sträckan på hela vägen. Tröttheten kom smygande och det gick långsammare och långsammare. Den sista milen tog 2 timmar och 50 minuter trots bra vägar. Mycket trötta och med en del blåsor och skavanker återvände vi till Göteborg klockan 02:45 nyårsdagen. Senare samma natt då vi nått Göteborgs och kollapsat i min stackars lilla etta stormar Andreas, Catherine, Malin och Jonas in med diverse mat och dryck. Trots utmattningen kastar vi oss över maten som ett par utsvultna gamar och avnjuter diverse julmat och dryck. Det var mycket uppskattat. Tack!

Summering: Skulle tveklöst göra om detta vid nästa millennieskifte igen! Det är ju bara niohundranittioåtta år kvar så man hinner vila upp sig och bygga upp kolhydratdepåerna igen. En kul detalj var träningsvärken som drabbade oss. Jakob var om jag inte minns fel nära på rullstolsbunden veckan efter. Smärta är vekhet som lämnar  kroppen, Framåt!.

<<< Tillbaka