Minnessida

Marcus & Andreas

star.gif (889 bytes) cross.gif (857 bytes)  1992-08-28

smallcandle.gif (4768 bytes)smallcandle2.gif (5130 bytes)

 

blueflowerline.gif (1468 bytes)

 

Min berättelse

Det har gått nu drygt 7½ år sedan detta hände, fast det känns som om det var igår.
När jag och Esa hade bestämt oss för att skaffa barn tog det kanske 2 veckor för mej att bli gravid. Vilken lycka! Jag var jämt hungrig och åt en hel del och efter 6 veckor kunde jag inte knäppa jeansen!!! Jag trodde inte att det skulle synas så där snappt så när dom 12 veckorna hade gått å man trodde att "gränsen" var passerad syntes det att jag var gravid. Vi skulle göra ett ultraljud v. 18 och fram till dess skämtade vi om att det skulle vara tvillingar.
Det blev den 1 juni och vi skulle på ultraljud. Efter en lång stunds undersökning kom beskedet "Ni väntar tvillingar". Jag skrattade å grät av lycka. Först så skämtar man om det - å så är det tvillingar, enäggstvillingar, så vi kallade dom för Piff & Puff.
Vilken lycka det var att berätta för Nära o Kära att vi väntade tvillingar.
Strax därefter började jag att få en del besvär: beckenuppluckring, och svullna fötter och ben (som visade sig vara ödem), så jag blev sjukskriven och fick hoppa runt på kryckor. Vid en vanlig kontroll hos barnmorskan var mitt blodtryck 140/90-95 så jag blev inlagd på Danderyds Sjukhus. Där konstaterade dom att jag hade fått havandeskapsförgiftning. Jag kände mej inte sjuk, så när jag fick beskedet att det var ganska "allvarligt" med havandeskapsförgiftning "fattade" jag inte riktigt innebörden, jag kände mej ju inte sjuk. Jag åt som vanligt (som en häst), mycke och ofta, hoppade om kring på mina kryckor och "fattade ingenting". Ultraljud och flödeskontroll gjordes och det "verkade" bra. Piff uppskattades till 900g och Puff till 800g, då var jag i vecka 27+2.
Besked kom att kjejsarsnitt skulle det bli för min del. Dom ville vänta en dag eller två, helst en vecka eller två osv. - så en dag i taget. Cortison fick jag ett par gånger om dagen i några dagar för att påskynda lungkapaciteten. Neontalavd. skulle bli aktuellt för oss, så vi gjorde några besök där.
Så kom natten till den 28/8 (då var jag i vecka 28+2) och det bar iväg akut till förlossningen (kl. 23.45). Jag fick fruktansvärda smärtor runt om i magen - bara det att dom skulle ta CTG gjorde för ..... ont. Esa sa att det var som om jag dansade breakedance i sängen. Blodtrycket steg till 210/110 på mej och Piff o Puff hade normal hjärtaktivitet och dom sa att "nu är det inte frågan om Piff & Puff - nu är det frågan om dej!!!!" (kl. 02.15) Jaja, tyckte jag om ni gör det nu eller imorgon eller nästa vecka spelar väl ingen roll, ni ska ju snitta mej ur som helst. Sen gick det som tåget - vips så var dom säkert 10-15 st. Esa fick sitta i ett litet tomt rum utanför själv! Sen var det natti natti (kl. 02.25) för mej. Operationen/förlossningen var klar 03.15.
När jag senare vaknade upp på IVA (kl.03.50) var det första jag sa: "Vad blev det?" -"Det blev 2 pojkar - men - men det gick inte så bra." 2 minuter senare kom Esa sen minns jag ingenting mer än skrik, tårar och okontrollerade skakningar. Det är allt jag minns men som om det hade hänt igår. Jag minns när jag håll i Marcus & Andreas. Det var precis som om dom "bara" sov, men annars såg dom ut som vilka babysar som helst, fast lite mindre (inte lika knubbiga bara). Första gången jag höll dom var kl. 8 och sedan igen för sista gången 2 timmar senare. Jag tillbringade 3 dagar på IVA, fast jag minns som sagt inte så mycke............................. förut Marcus & Andreas.
Marcus vägde 1020g och 36cm lång, Andreas vägde 650g och var 30,5cm lång. Dom försökte att göra ventilation på mask samt intub och ventilation 8 min. och 5 min. hjärtmassage på Marcus och på Andreas 7 minuter men det lyckades inte.

En del symtomer och kompikationer blev det som pre-eklampsi, total avlossning av
moderkakan, det förelåg transfusionssyndrom, indikation om hotande manifest
fosterasfyxi + vitalindikation, hellpsyndrom.

Vad är pre-eklampsi och hellp? (denna länk tar dej till Marie Haara som har lagt ner ett otroligt jobb på att samla information om pre-eklampsi och hellp)

 

blueflowerline.gif (1468 bytes)

 

Hjälp efteråt då?

Vi fick en kurator från sjukhuset "på halsen". Hon nekade oss att "Piff & Puff" skulle få heta Marcus & Andreas eftersom "dom är ju dödfödda" fick vi till svar och vi kunde inte få Esas efternamn eftersom "ni är inte gifta".
Vi fick gå till socialstyrelsen, där vi fick skrivaunder om "erkännande" till faderskapet till Marcus & Andreas. Varför? Bara för att vi ville att "Piff & Puff" skulle få heta Marcus och Andreas + att för att få Esas efternamn - eftersom vi inte var giften då. Skulle det räcka med socialstyrelsen då - nääää. Vi ville själva hämta upp Marcus & Andreas på krematoriet, så vi ringde dit och sagt å gjort, men kuratorn sa att vi var tvugna att ha intyg med oss annars gick det inte. Då blev det att ta kontakt med folkbokföringen/skattemyndigheten och vad fick vi där, ju två papper där det stod "gosse Lundgren" HELT ....... FEL!!!! och innan man fick dom då att skriva nya papper mm. mm. mm. och att man inte fick lov att ändra så här manuellt osv, osv. Jaja, till krematoriet kom vi och "vi ville hämta våra två pojkar Marcus & Andreas", men personal där förstod inte riktigt - "vadå TVÅ pojkar", "ja men där står den (kartongen), den som det står Marcus, Andreas på" "men ni sa TVÅ pojkar". Då trodde dom att det bara var ett barn och att dom av någon anledning hade fått en kopia????? på intyget eftersom det bara stod "gosse Lundgren". Vad då för intyg undrade vi - vi har ju intygen med oss, annars kan inte vi själva hämta upp pappkartongen med askan i?? Då berättade dom att dom får inte lov att kremera någon utan intyg. Som tur var så stämplade en vänlig person där våra intyg istället och skickade tillbaka dessa och rev dom gamla. Att det stod Marcus, Andreas på kartongen var nog tackvare våran krans (ett hjärta fullt med rosor) och ett kort där det stod Marcus & Andreas.

Vi hade iallafall ett stöd, en underbar präst från sjukhuset. Han hjälpte oss, mest mej, de första månaderna eftersom vi vägrade att ha kontakt med kuratorn. Stefan som prästen heter vigde oss ett ½år efter denna händelse och efter 51 veckor därefter döpte han Emil.

 

blueflowerline.gif (1468 bytes)

 

Sorgen

Sorgen och sorgearbetet är svårt, mycke svårt. Esas pappa (51 år) gick hastigt bort bara 2 månader innan Marcus och Andreas föddes och dog. Det kändes nästan som "vems är nästas tur", 3 dödfall på 2 månader................................
Min tröst är att Farfar åkte "dit bort" för att ta hand om Marcus & Andreas.

Jag fick lära mej två saker ifrån våran underbara läkare, han sa: "Det är upp till Er att visa vart ni står, det är lättare att ta sig över ett isflak än ett isberg" och att "kvinnor och män sörjer olika, männen tänker sig igenom sorgen medans vi kvinnor pratar å pratar om sorgen".
Det är därför som jag har gjort denna minnessida, en bearbetning på min sorg!
Tiden den går med den läker inte alla sår.

 

blueflowerline.gif (1468 bytes)

 

Tack till alla Er i "Barn i minne" för att Ni finns!

 

angelkiss.gif (6124 bytes)

Tillbaka

 

Vill du läsa eller skriva en rad i gästboken

book3.gif (14478 bytes)

Du är besökare :