Olga vid Västerhavet

Av Ahto Uisk

Vadå Västerhavet, Ösel ligger ju i Östersjön; men det stämmer, esterna
kallar det för Västerhavet, Lääne meri, mycket vackert! Olga och jag och
baronen var i Kihelkonna på en bridgevecka som gick av stapeln i Rådhuset,
det var den enda lokalen som var stor nog för hit kom det både polacker och
ryssar och finländare.
   I kvalet till parfinalen hade vi det tungt, Olga och jag; inte för att
det gjorde mig så mycket, jag spelar lika gärna tröstfinal för där slipper
man möta alltför många stöddiga 100-kiloskarlakarlar som varken hälsar eller
bevärdigar motståndarna med en blick. Ja, esterna var inte sådana, de är
förtjusande människor allihopa, men det finns ju andra!
   Men så kom den här brickan och hjälpte oss upp till finalen:

Nord giv, alla i zonen	E D 6 3 7 E K D 9 3 2 9 6
kn 9 4 2 — 8 5 4 D kn 10 7 5 2		10 8 7 10 8 6 4 3 kn 10 6 E 8
Utspel: D	K 5 E K D kn 9 5 2 7 K 4 3

Nord-Syd, två ståtliga Kaliningradare med basröster som hämtade ur
Luboffkören, bjöd sig till 6 Hjärter. Det gjorde de allra flesta i lokalen,
och de allra flesta fick också hem kontraktet. Men Olga lyckades beta det,
helt oavsiktligt förstås genom att tappa ett kort!
    Jag spelade ut klöver dam till Olgas ess. Alla andra vände nu med
klöver, men inte Olga. Hon funderade i fyra sekunder - det är länge för att
vara hon - och så låg en spader på bordet, rätt upp i bordets gaffel. Hon
kunde ju inte veta att Syd hade kungen!
   Den ståtlige Kaliningradaren Syd tittade förvånat på Olga, som bara log
och rättade till pärlhalsbanden. Men när trumfsitsen avslöjades i nästa
stick började Syd se bekymrad ut. Han tog för kung och dam i hjärter också,
gick till bordet i spader, stal en spader, gick till bordet på ruter ess,
sakade sin klöverhacka på ruter kung och stal en ruter. Nu hade han
visserligen samma trumflängd som Olga, så trumfreduceringen var klar,  men
han hade ingen ingång kvar till bordet.
    Att Olga tappade en spader i andra stick betade  kontraktet, hon måste
få ett trumfstick.  Det kallar jag för kvinnlig tur!
   Det gick riktigt bra i finalen, och inför slutronderna låg vi faktiskt
trea, efter stabilt spel av mig - jag tappar aldrig kort hur som helst som
Olga gör!
   Vi mötte ett trevligt estniskt dampar som bjöd sig till 6  Spader:

Väst giv, Öst-Väst i zonen	8 6 D kn 8 2 K 9 K D 5 4 2
9 5 E K 10 6 4 3 5 3 kn 10 8		10 7 9 7 5 kn 10 8 7 4 E 9 3
Utspel: kn	E K D kn 4 3 2 — E D 6 2 7 6

Damen Syd hade visat en stark hand med spader, hjärterrenons och
ruterkontroll. Jag hade hängt med så jag visste att det inte lönade sig
mycket att börja med hjärter ess, så jag spelade ut klöver knekt i stället -
"ta inte alla kontrollbud så allvarligt, Putte, men renonsvisande hopp
brukar folk sällan bluffa med, det skulle vara jag då", sade Olga till mig
en gång. Syd begärde kungen, och Olga visade fram trean!
    Jodå, där satt Olga och log snällt, fast Syd kunde ha haft singelklöver.
Syd såg förbluffad ut och trodde nog att jag hade försökt med ett drag från
klöver ess. Men det visade sig snart att Olga hade haft tur som vanligt.
Slammen gick helt enkelt inte att spela hem längre, bordet hade blivit av
med en viktig ingång, igen!
   Om Olga tar för klöver ess och vänder med ruter tar Syd på handen,
trumfar ut, går till bordet på klöver dam, stjäl en klöver, och går till
bordet i ruter och sakar sin ruterförlorare på en godspelad klöver. När
scorerna kom visade det sig att  många fått hem 6 Spader.
   Olga spelade konstigt i försvaret på följebrickan också:

Öst giv, Nord-Syd i zonen	K D 10 8 4 2 10 E D 6 kn 6 5
kn 9 5 3 D kn 8 5 9 3 E D 9		7 E K 7 6 K 7 5 4 7 4 3 2
Utspel: x	E 6 9 4 3 2 kn 10 8 2 K 10 8

Estniska bridgedamer är inte blyga av sig, för här öppnade Väst med 1
Hjärter i tredje hand. Olga gick in med 1 Spader, Öst bjöd 3 Hjärter, jag
deltog med 3 spader, men på Västs 4 Hjärter sade alla pass.
   Olga spelade ut låg spader till mitt ess, och jag vände med trumf. Väst
tog med damen och spelade låg ruter mot bordet. Då lade Olga damen! Tänk om
spelföraren hade haft knekten. Nu tog ruter kung spel, och nästa ruter vann
jag med tian och då fortsatte jag med trumf. Nu fick spelföraren bara ihop
nio stick och en straff gav en bra score till oss. Tänk vilken tur att jag
hade ruterknekten!
   Efteråt bad Väst sin partner om ursäkt för att hon inte hade hittat att
lägga låg ruter på Nords dam. Då håller jag Syd utanför, sade hon, vad hon
nu menade med det. Så där trevliga var de i Kihelkonna; aldrig att Olga
någonsin ber om ursäkt!
   Kaliningradarna, Ivan och Petroff hette de, hade också gått till finalen,
och slumpen ville att vi skulle möta  dem, i sista ronden. De ledde
fortfarande så det skulle bli två riktiga finalbrickor. Jag måste varna
läsare med svaga nerver, ni kanske inte tål det här:

Nord giv, Öst-Väst i zonen	5 E D kn 10 7 6 2 — 8 7 5 4 3
D K 8 3 K kn 10 7 3 E kn 10 2		E K kn 10 9 7 4 2 — E 2 K 9 6
Utspel: E	8 6 3 9 5 4 D 9 8 6 5 4 D

Efteråt, när jag sett alla korten, hade jag nästan lust att be om ursäkt för
Olga, tänk att bära sig åt så vid hennes ålder!
    Petroff och Ivan spelade med Verdi, en mycket trevlig konvention som går
ut på att man spärrar med färgen under spärrfärgen, så att partnern kan bli
spelförare. Så Petroff på Nords plats öppnade med 3 Ruter, som visade en
spärr i hjärter.
    Nu klev Olga som Öst in med 3 Hjärter! Ja, just det, med renons. Hon
påstod efteråt att hon bara ville testa om Kaliningradarna kunde sitt
system, men jag misstänker att hon helt enkelt fick tag i fel budlapp. I
alla fall så hade Syd, Ivan, totalt glömt bort att han och Petroff spelade
Verdi, så han spärrade raskt vidare med 5 Ruter.
    Nu hade förvirringen satt in! Jag dubblade, för jag hade ju ganska bra
ruter, och Petroff, som förstod vad som hänt när partnern inte alerterade
hans öppningsbud, försökte rädda sig med 5 Hjärter. Det dubblade Olga raskt,
och Ivan bjöd 6 Ruter (vad partnern menade med 5 Hjärter brydde han sig inte
om, Petroff var väl bara ute efter att förvirra motståndarna). Jag dubblade
igen, och Petroff gav upp och passade - kanske hade partnern en binge ruter?
   Men Olga gav inte upp, som den mest självklara sak i världen bjöd hon nu
6 Hjärter! Ivan offrade sig igen med 7 Ruter, och den här gången stod Olga
med på min dubbling.
   Olga spelade ut spader ess, och när bordet kom upp mumlade Petroff "Njet,
njet" och begravde ansiktet i händerna. Han fick faktiskt två stick också,
så att kalaset kostade "bara 2.900" som Olga uttryckte det.
   Jag kan just ingen ryska mer än vad alla kan - da, njet, pravda och
spasiba - men det var helt klart vad ryssarna tyckte om Olga och hennes
budgivning, och något spasiba hördes då inte. Syd gestikulerade så att
budlådan hamnade på golvet, och Olga hejade på på felfri tyska - "Da under
den Tisch sehe ich zwei Piks" -  och  pekade tjänstvilligt på budkort lite
varstans medan den ståtlige Ivan kröp omkring och letade.
   Olga, ja. Hon försökte trösta Ivan - "Ja, einer Irrtum, Ich hatte nur
Piks, keinen Herzen" - men motståndarna bara kippade efter andan och mumlade
gamla ryska svordomar (berättade några ester senare, de tvingades ju lära
sig ryska under de Höga Beskyddarnas tid).
   Så kom tävlingens sista bricka:

Nord giv, Nord-Syd i zonen	4 D 7 6 5 4 2 — E 10 9 5 4 3
E K D 10 7 3 E K kn 10 9 8 3 — —		8 6 5 — E D 7 6 5 3 2 kn 7 6
Utspel: -	kn 9 2 — K kn 10 9 8 4 K D 8 2

   Till Olgas heder får jag säga att hon den här gången fick fram rätt
budlapp, 4 Ruter öppnade hon med som Öst. Men Ivan, som knappt hunnit hämta
sig från förra brickan, tog för givet att Olga åter var ute och psykade. Han
beslöt sig för att psyka tillbaka - om Olga tog hans färg så skulle han ta
hennes: 4 Hjärter kom det från Syd!
   Jag trodde inte mina ögon som Väst, men ge dem rep, brukar Olga säga, så
jag nöjde mig med 4 Spader. Petroff  hade bra hjärterstöd så han gick till
Ivans förfäran  direkt till 6 Hjärter. Ivan försökte med 7 Ruter, men
Petroff insisterade på att spela korrekt färg, 7 Hjärter. Jag tyckte jag
kunde dubbla det slutbudet. Ivan fick bara ett stick så nu tog vi in 3.500.
Det var långt till näst topp kan jag säga, som en greve E i Uppsala brukar
uttrycka sig.
    Ivan och Petroff grät nu så skäggen blev blöta, medan Olga klappade om
dem och försäkrade att hon verkligen hade haft ruter:"Aber Sie glauben mir
nicht? Warum nicht?"
   Vi vann tävlingen medan Ivan och Petroff sjönk till sjunde plats. "Ja, en
aning synd om dem är det ju", sade Olga, "men lite ödmjukhet skadar ingen".
   Men Ivan och Petroff hämtade sig snart, och bjöd in Olga och mig till
Kaliningradmästerskapet som snart skulle gå av stapeln. Det är många som
bjuder lite hårt där, sade Ivan, "ja, inte riktigt som frau Olga förstås",
så han trodde vi skulle trivas där. Som exilest kände jag inte så mycket för
att åka in i Ryssland, men Olga tyckte det lät spännande, och första pris i
rubel hade en förskräcklig massa nollor efter sig!