När Olga Volga återvände till Litauen

Av Ahto Uisk

När Team Volga hade vunnit SM lag ville baron Isidor Volga gärna åka till
det gamla hemlandet Litauen, "nu när Våra Beskyddare har traskat tillbaka
österut" som han så odiplomatiskt uttryckte det,  för att kolla upp sitt
gods, leta upp gamla kompisar och spela lite bridge.
    Följ med Putte, sade Isidor och Olga till mig, det kan vara nyttigt för
dig att se andra skogar än stadsparken i Uppsala någon gång!
   Det var ju ett bra argument, och ett som var ännu bättre var att baronen
bjöd på hela resan. Så därför kom det sig att vi en dag förra sommaren
plötsligt satt i en hyrd Mercedes, på väg från Vilnius till baronens gamla
hemtrakter vid Visiginas, nära gränsen till Vitryssland.
   Den adliga ätten Von und zu Volls (förenklat Volga) gods Rimski-Korsakov
låg vackert vid en sjö, men det var helt förfallet. Både Olga och Isidor
grät som barn, men det var mest för minnena; att herrgården skulle vara
förfallen hade de räknat med. "Man får vara glad att kåken står kvar",
konstaterade baronen när han hade hämtat sig.
    Vi fick bo hos en trevlig bekant till baronen, den gamle generalen
Obrodan Schwinkool som Beskyddarna Från Öster hade gjort till chef för
svinkolchosen i byn. Nu var det demokrati och marknadsekonomi som gällde, så
Schwinkool hade köpt kolchosens byggnader för en billig litauisk penning och
byggt om dem till hotell, gym och lokaler för diverse fritidsaktiviteter,
däribland bridge.
   Så vi blev förstås inbjudna till byns öppna KM som skulle spelas just när
vi kom; alla hoppades förstås att baronen skulle satsa lite pengar i byn,
till exempel på att rusta upp godset. Isidor fick spela med  Schwinkool som
egentligen  hade tänkt stå över - "för ingen vill spela med mig, jag ryter
så förbannat säger de".
   Se upp nu, sade Olga till mig när spelet började, här har de aldrig hört
talas om negativa dubblingar eller något annat finlir!
   Första brickan bekräftade att blyghet inte var bybornas starka sida:

Nord giv, Öst-Väst i zonen	6 5 K D kn 8 7 4 3 2 — 8 6 2
7 3 — K D 10 9 8 6 5 K kn 10 4		E K kn 10 9 8 2 9 5 — E D 9 3
Utspel: D	D 4 E 10 6 E kn 7 4 3 2 7 5

 

Väst 6 Pass Pass

Nord 4 Pass Pass Pass

Öst 4 Pass 7 Pass

Syd 5 7 D

 Vi var i ozon mot zon, och jag inledde som Nord med 4 Hjärter. Den skäggige
litauern till höger om Olga frustade lite och fick fram 4 Spader. Olga bjöd
förstås 5 Hjärter, och då fick mannen till vänster - som såg ut som en
släkting till Al Capone och faktiskt var det också, visade det sig - fram 6
Spader.
   Efter två pass var det Olga igen. Hon tittade knappt på sina kort innan
hon bjöd 7 Hjärter!
   Det gick två pass igen, och så var det skäggmannen. Han tittade på mig,
på Olga och på sina kort, och efter att ha skrattat så våldsamt att han höll
på att trilla av stolen bjöd han 7 Spader.
   Det dubblade Olga - med en gul dubblingslapp, i Baltikum gillar de inte
rött av någon anledning - men vilket ess skulle hon spela ut?  De hade nog
en renons men kanske inte två, så utspelet var viktigt.
   I själva verket spelade hon inte ut något ess alls - det var spader dam
som dök upp på bordet! Jag vred mig som en mask men försökte ändå hålla
masken, jag vet ju att Olga tappar kort lite hur som helst ibland, men  det
skrattande skägget blev tvärtyst. Utspelet tog bort en av hans
hjärterstölder, och storslammen kunde inte längre spelas hem.
   På nästa bricka öppnade Olga med 1 Sang, en svag sangöppning, 12-14.
Efter två pass slängde skäggmannen upp tre dubblingslappar på en gång, men
det räckte ju med en! Det blev pass runt, och så här såg brickan ut ur Olgas
synvinkel:

Syd giv, Nord-Syd i zonen	7 6 3 10 5 2 9 8 3 2 D 5 4
8 5 4 2 8 6 3 E 7 6 8 7 3		E D 10 K kn 9 4 K kn E K kn 10
Utspel: x	K kn 9 E D 7 D 10 5 4 9 6 2

 

Väst Pass Pass

Nord Pass Pass

Öst D Pass

Syd 1 NT Pass

    Al Capones släkting drog för sin spaderåtta, och Skäggmannen tog för
esset och vände med spader dam, till Olgas kung.
   Olgas blå ögon såg alldeles obekymrade ut när hon log mot motståndarna
och fortsatte med ruter dam. Väst tog genast för esset (ett misstag milt
sagt) och godspelade sin spaderåtta. Inne på spader knekt spelade Olga mera
ruter, till Östs kung.
   Östs min började sakta ändra sig från skadeglädje till ruelse. Han insåg
att han nu måste ge en favör, så han vände med en listig hjärter knekt. Olga
maskade med damen och spelade ruter till bordet.
   Nu förstod Öst att han måste saka två kort på ruterna. Först kunde han
lägga klöver tio, men på nästa ruter kunde han inte lägga mer klöver, utan
det fick bli en hjärter. Nu spelade Olga hjärter till ess och mera hjärter
till Östs kung. Han kunde ta för ess och kung i klöver också, men måste
sedan ge bordet sista stick på klöver dam.
   Det blev en inpetning, sade jag lite försiktigt till Olga medan jag skrev
in 180 på Nord-Syd. Ja, plus lite hjälp av mina landsmän, de är så snälla
här, strålade Olga medan vi började på rondens tredje bricka.

Syd giv, Öst-Väst i zonen	D 6 4 2 D 5 3 D 4 2 D 4 3
E 8 7 E 6 E 9 6 3 K 7 5 2		K kn 10 K kn 10 4 K kn 7 E kn 10
Utspel: x	9 5 3 9 8 7 2 10 8 5 9 8 6

 

Väst Pass

Nord Pass

Öst Pass

Syd 1NT

   Här fick jag nästan skämmas för Olga. Tänk att sitta och psyka, som en
annan junior, när hon är en Little Old Lady med pärlhalsband och gods och
allting!
   Jodå, Olga som Syd inledde med 1 Sang på sina 0 poäng. Al Capones
släkting satt fortfarande i djupa grubblerier över den förra brickan och
sade pass, jag hade visserligen fyra damer men bara småhackor i övrigt, så
det blev pass, och Skäggmannen funderade så det knakade, men fortfarande på
förra brickan, och passade han också.
   Det blev ruter ut, och vartefter försvaret fortskred såg Skägget och Al
Capones släkting allt mer häpna ut. Jag med, för den delen.
   När det hela var över och Öst-Väst hade tagit sina tretton stick tittade
farbröderna på varandra och försökte stillsamt räkna ut vilken storslam som
INTE fanns i korten. Vi kanske inte gör 7 Spader, sade Al  Capones släkting
sorgset, man annars tror jag att vi klarar det mesta. Jodå, vi gör 7 Spader
också, sade Skäggmannen, det är bara att maska åt rätt håll i trumf först,
och sedan stjäla en hjärter med spader ess i elfte stick.
   Minus 350, har du noterat det, sade Olga muntert till mig, och sedan
klappade hon om farbröderna och bjöd dem hem till von Schwinkool på grillad
björnstek efter bridgen.
   Det fortsatte att gå bra för Olga och mig, så när vi mötte Isidor och
Obrodan i sista ronden förstod vi att vi faktiskt kunde vinna kvällens
tävling om vi fick någon riktigt hygglig bricka. Efter två medelbrickor kom
så den här avslutningen:

Öst giv, Nord-Syd i zonen	D 9 3 2 E 10 5 D 10 E D 7 2
K 9 8 6 4 3 2 K 10 9 8 5 3		8 6 5 K 9 8 7 6 5 4 3 2 K
Utspel: x	E kn 10 7 4 D kn 7 E kn kn 6 4

 

Väst Pass Pass

Nord 6

Öst 5 Pass

Syd 5 Pass

   Von Schwinkool inledde med 5 Ruter på Östs kort - "så här bjuder vi i
Litauen", tjoade han glatt - och Olga bjöd 5 Spader. Isidor passade snabbt,
och jag hade ju faktiskt till 6 Spader, tyckte jag. Nu tittade Olga lite
undrande på mig - hon känner mig som klok och stabil i budgivningen, det är
jag som kan bridge i paret - men så passade hon till slut!
   "Så här bjöd vi i damklubben Litauens Döttrar förr", tjoade hon i sin tur
till Obrodan, som såg lite tillplattad ut.
   Det kom en hjärter ut, och Olga begärde genast esset från bordet. Isidor
har inte dragit för en honnör mot en slam sedan 1943, förklarade Olga för
mig efteråt.
   När kungen kom från Öst spelade hon spader dam från bordet, och gick upp
med esset när Obrodan inte täckte. Aha, det är många singelkungar ute och
går, sade hon till alla åskådarna som hade samlats runt bordet, när spader
kung också föll. Så trumfade hon ut och spelade ruter dam, och när Öst inte
visade upp någon kung gick hon till åskådarnas stora förtjusning återigen
upp med esset och fällde singelkungen. Så avslutade hon självklart med att
toppa klövern - "den kungen sitter alltid singel, det vet ju alla",
kvittrade Olga och bad mig notera 1460 i protokollet.
   Det gav en ensam topp, och gjorde att vi vann KM par för bridgeklubben i
Visiginas. Isidor var också mycket nöjd. Han dunkade alla i ryggen och
lovade att hans gods Rimski-Korsakov minsann skulle rustas upp så att han
och Olga kunde bo där under somrarna. Själv försökte jag få ordning på
nerverna - de blir alltid lite omskakade när jag spelar med Olga - så att
jag skulle vara i form för björnsteken.