montelius

Om en släkts uppgång och fall

När Jämtland tillsammans med Härjedalen blev ett eget län, så delades det i två domsagor:Norra Jämtlands och Södra Jämtlands. Norra Jämtlands domsaga kom då att omfatta följande tingslag:Offerdal,Rödön,Lit,Hammerdal,Ragunda,Revsund och Brunflo.Johan Montelius blev häradshövding över norra domsagan från 1812 till sin död 1848.

Johan Montelius var född 1771 i Kristvalla i Småland. Hans far var prost och fil.mag.. Längre tillbaka i faderns släkt var fäderna präster och mödrarna prästdöttrar. Hans far var dessutom riksdagsman. I stort sätt kan man säga att släkten Montelius bott i Kalmar stift.

Namnet Montelius kommer från det latinska mons för berg. Släkten härstammar från en kronobonde Daniel Nilsson från Pukeberga. Det finns en annan känd släkt Montelius från Skogstibble i Uppland, där bl.a. fornforskaren Oskar Montelius ingår.

Johan Montelius morfar var viceamiral och av en finsk adelssläkt. Morfadern var 65 år gammal när han med den 17-åriga Maria Must fick dottern, som skulle bli Johans mor. Hon dog vid födseln av Johan och han fick som styvmor Beata Renata Fitinghoff. En halvsysterson till Johan blev förresten länsman i Alsen.

Komminister Blom bodde i Hammerdal och när han dog köpte änkan och döttrarna år 1808 en gård i Kjösta,Alsen och flyttade dit.Dottern Catarina gifte sig med en löjtnant Gode´n i Gärdsta, men denne dog i unga år. Johan Montelius gifte sig med Gode´ns änka år 1813. Han bodde tillfälligtvis i Kjösta på sin frus gård, men flyttade definitivt från Södergård i Brunflo till Kjösta 1819.Han köpte även granngården i Kjösta. Han behöll dock gården i Brunflo och lät en arrendator stå för dess skötsel. Sin arrendators tidigare gård lät han sälja till sin svåger contingentborgaren P.C.Alenius.

Montelius var vid sidan om sitt arbete som häradshövding en bra kornodlare och tycks ha gjort goda förtjänster på odlingen.Dessutom fick han ärva sin far prosten, när denne dog 1810. Antalet pigor och drängar på häradshövdingens gård var stort och han höll sig med tre skjutshästar.

Den yngste sonen Karl skickade han till Frösö Skola för utbildning, dock med dåligt resultat. Den andre sonen Nils Daniel verkade vara omöjlig att lära något.

Efterhand som folk såg, att Montelius hade det bra ställt kom folk långväga ifrån och lånade pengar av honom mot laglig ränta, dvs. 6 %.Den största förtjänsten sägs han ha gjort, när folk inte kunde betala igen lånen inom avtalad tid. Han var mycket noga med att skaffa säkerhet för utlånade pengar. Och eftersom han var häradshövding hade han inga svårigheter att indriva skulderna.

1837 dog hans hustru Catarina. Efter bouppteckningen blev han av sina styvsvågrar stämd för svindel vid uppgivningen av tillgångar. Visserligen var det bara småsaker som hade undanhållits, men en länsman från Västerbotten tillkallades för att utreda och döma i ärendet. Detta var fatalt för häradshövningens ära. Men efter många om och men lyckades han klara sig från anklagelserna för svindleri.

Så gick några år och Johan köpte ytteligare två gårdar i Valne, där han efter vanan började odla korn. I ett upprättat testamente skulle sönerna få ärva två gårdar var. Nils skulle få gårdarna i Valne och Karl gårdarna i Kjösta.Av omsorg om sina söner satte han dem under förmyndarskap av kapten Aspgren i Offne,Mattmar.

Det enda som sedan oroade häradshövdingen var laga skiftet. Han skulle då vara tvungen att flytta sina hus. Han var starkt emot skiftningen och lyckades med sin pondus genomdriva att tre av gårdarna fick tvåskiftade ägor.

År 1848 dog Johan Montelius. Tidigare samma år hade även sonen Nils Daniel dött. Nu fick förmyndaren försälja de båda gårdarna i Valne. En bouppteckningen över häradshövdingens tillgångar upprättades.Kontant i mynt fanns cirka 300 riksdaler och i sedlar 9720 riksdaler. Gårdarna i Kjösta värderades till 1800 riksdaler. I reverser hade han fordringar på över 40 000. I laglig ränta var fordringarna över 1500. Sammanlagt fanns det tillgångar på över 60 000 riksdaler.

Montelius hade dock inte det värdefullaste huset i Alsen. Riksdagsmannen Erik Nilsson i Östbacken hade försäkrat sitt hus för 9000 riksdaler.

Det mesta skulle ende kvarvarande sonen Karl ärva. Men även halvsyskonen skulle få del av arvet. Dvs fruns barn före giftet med Montelius. Karl var ungkarl och skulle giftas bort ståndsmässigt.Till slut föll valet på Sofia Fjellström. Hon var av en mycket fin släkt, men fattig. Sofia gifte sig med den trulige Karl. Sofia var mycket snäll och givmild och hjälpte alla sina släktingar och vänner. Särskilt under hungeråren på 1860-talet hjälpte han många behövande. Bland dem som fick mest hjälp var släkten Alenius. På somrarna bodde det nygifta paret i Kjösta och på vintrarna i Östersund.

Omkring 1860 kom det dock en stämning från en fältjägare Krantz i Hallen.Nils Daniel Montelius hade en son med denne fältjägares syster. Sonen hette Nils Erik. Det blev ting efter stämningen, som om det hade gällt ett fideikommiss i Södra Sverige. Och processandet pågick i flera år. Yrkandet var, att Nils Erik i Hallen skulle ha hälften av Montelius efterlämnade förmögenhet. Nils var trolovningsbarn hette det och det var endast Nils Daniels död som hade förhindrat äktenskapet.

Komminister Nordenmark i Offerdal vittnade om att Nils Daniel var så dum och obegåvad, att han inte ens kunde lära sig Fader Vår. Han sade också att Nils Erik i Alsens dopbok antecknats som oäkta barn och utan angiven fader.

Målet kom upp i tre tingsförhandlingar och häradsrätten underkände alltid kravet på del i Montelius arv. Men förmynaren för Nils Erik gav inte upp utan överklagade till hovrätten, som hade en annan mening och Nils Erik tillerkändes sitt fadersarv.

Efter ett tag gick Karl Montelius och hans advokater till kungs i ärendet. Så förflöt en lång tid och till slut föll Kungl.Maj:ts dom. Nils Erik skulle ärva sin fader och även få bära sin faders efternamn.

Ungefär samtidigt avled Sofia Montelius och det blev bouppteckning efter henne. Listan på föremål i boet blev mycket lång, för hon hade varit en verklig prylsamlare.

Efter någon tid kom krav på kontanter från Hallen. Auktion måste hållas för att få fram kontanter till hälften av häradshövdingens efterlämnade förmögenhet. Processandet hade blivit dyrt och det blev i stort sett bara en mangårdsbyggnad kvar åt Karl Montelius. Denne hade 4 barn numera och en värderad förmögenhet på 7000 riksdaler allt som allt.

Nils Erik Montelius växte sig myndig och fick mottaga sitt arv. Han gifte sig 1863 och bosatte sig i Mårdsund i Hallen och startade gästgiveri. Folk sade, att pengar blev odryga i hans händer. 1870 var pengarna slut och för de sista slantarna köpte han en biljett till Amerika. Fru och barn lämnade han hemma och de fick klara sig bäst de kunde.

Karl Montelius fick fyra barn med Sofia. Och inget av barnen var något ljushuvud. Sofia hade dött 1865. Karl levde till 1893, varav de sista åren som födorådsman. Efter föräldrarnas död flyttade barnen till en annan by och blev odelstorpare med den kvarlevande systern som hushållerska.När hon dog hade hon 200 kronor under huvudkudden. Det var det sista som fanns kvar av förmögenheten.

tillbaka till hemsidan