En uppfinningsrik forbonde

Erik Gudfastsson

Erik Gudfastsson föddes i Tossberg, Mattmar 1797. I vuxen ålder kallades han mest Erik Gufassa.. Hans barndomshem var ganska fattigt, så han fick tidigt gå i lära hos en skräddare. Senare i livet fick han stor nytta av sina kunskaper att sy, men han hade inte tålamod att sitta stilla med benen i kors hela dagarna.

I samband med unionens bildande mellan Norge och Sverige år 1814 var det spänning mellan länderna och han fick börja med skjutsresor till Hjerpe Skans redan i ungdomen. Han fick senare följa erfarna forbönder både till Levanger och Stockholm. På så sätt fick han grundligt lära sig konsten att göra affärer som forbonde.

År 1838 gifte han sig för andra gången och nu med en flicka från Myckelgård i Mörsil. Han fick det ganska bra ställt i samband med giftermålet och kunde ägna sig åt handelsresor vintertid. I Norge besökte han både Levanger och Trondheim och i Sverige gjorde han resor till Järvsö och Ovanåker i Hälsingland. Ofta besökte han även Falun,Hedemora och Graninge. Till Järvsö reste han mest två gånger per år själv, men till de andra ställena skickade han ofta sina drängar på egen hand.

De varor han mest handlade med var sill och torrfisk från Norge, lin från Hälsingland och smidesvaror från Graninge. När torrfisken köptes obuntad fraktades den oftast i en höskrinda. När Erik Gufassa fick hem fisken, så vägde han upp den i buntar om 1 lispund = 8,5 kilo.Sedan bands buntarna om med björkvidjor. Sillen, som köptes i stora tunnor, fördelades i halv- och kvartstunnor.Det var faktiskt en hel del arbete med varorna innan de såldes vidare. Man skulle även insamla,kvista och vrida de hundratals björkvidjor som gick åt till buntningen av torrfisk.

Erik Gudfastsson var en verklig storhandlare,när det gällde hästar.Han kunde vissa år köpa upp till 100 hästar. Dessa drevs i hopar hem till Sverige och såldes till bruken i Hälsingland och Dalarna. Ett dussin kunde säljas till Huså bruk. Han var själv ingen hästkännare utan köpte ofta hela flocker med hästar. I bland kunde flera av dessa hästar vara odugliga och måste avlivas. Om han någon gång ville köpa dyrare hästar anlitade han någon av sina betrodda vänner som rådgivare. Hästköpen skedde vanligast i Trondheim vid midsommartiden.

På 1840-talet började Huså bruk att utskeppa sin koppar över Verdalören. Transporterna skedde sommartid och till det krävdes ett 20-tal hästar. Erik Gudfastsson fick kontrakt dels på koppartransporterna och dels på uppköpen av sill,torrfisk, spannmål och slaktkreatur i Norge.

Det krävdes en ganska omfattande bokföring för att hålla reda på alla transaktioner och för att se till att affärerna gick med vinst. Han hade en mycket bristfällig skolgång, men han kompenserade sina bristande kunskaper med uppfinningsrikedom. Han uppfann ett eget system av krumelurer, som betydde olika saker i bokföringen.

Hans fru hade också mycket ansvar på sin lott. Hon skulle nämligen planera kosthållningen för det stora hushållet. Ofta hade gården ett 20-tal anställda pigor och drängar och till detta kom ansvaret att ordna färdkost till skjutskarlarna.

Erik Gudfastsson hade själv stor nytta av sina sömnadskunskaper. Om någon piga eller dräng i arbetsivern råkade riva sönder något plagg, så lagades det på momangen. I nödfall kunde han också sy nya kläder, fast med passformen var han inte så noga. Huvudsaken var att det gick fort.

Källa: Riksdagsmannen Gustaf Erikssons minnen av sin far Erik Gudfastsson i Mörsils sockenkrönika.

hem