Dagens miljöpåverkan
Att förbränna olja, avverka skog, framställa energi påverkar miljön negativt. Påverkan till en viss gräns är acceptabel om den inte förändrar miljön negativt på lång sikt. Skogsavverkning måste inte vara något negativt, förutsatt att man inte utarmar marken på näring samt planterar nya träd som ersätter de avverkade.

Det finns dock produktion som leder till situationer som det inte går att lösa i efterhand. Naturen tar god tid på sig för att göra det själv, om det någonsin sker. Hur mycket av denna verksamhet måste tas bort för att naturen ska komma i balans?

Utsläppen av växthusgaser måste mer än halveras globalt. Utsläppen av försurande ämnen måste minska med 70 procent, utsläpp som bildar marknära ozon med 70 procent och utsläpp av kväve- och fosforföreningar som orsakar övergödning måste minst halveras. Vi måste sluta använda kemikalier som bryter ner ozonskiktet, miljöfarliga metaller som kvicksilver och kadmium, samt långlivade organiska miljögifter. Vi måste begränsa andelen ändliga tillgångar som vi använder, till exempel metall och fosfor. De råmaterial som används måste föras in i kretslopp. Förbränning av fossila bränslen som olja, kol och naturgas måste begränsas då dessa inte är förnyelsebara .

Hushållens andel
De svenska hushållen står för cirka 40 procent av växthusgaserna, 30 procent av utsläppen av försurande kväveoxider, 60 procent av de flyktiga organiska föreningar som bilar marknära ozon, 40 procent av kvävet och 50 procent av fosforn som övergöder sjöar och hav och cirka hälften av metallutsläppen som lagras i miljön. Vanliga människor står alltså för nära hälften av utsläppen. Det är ingenting den ensamma människan gör utan det är mängden människor som gör den totala andelen av miljöpåverkan så stor.

Privatpersonens roll
För att komma tillrätta med miljöproblemen och för att komma i balans med naturen måste anpassningar ske inom alla områden - alla sektorer måste göra det de kan för att förbättra miljön. Förhoppningsvis går det att förbättra så mycket så att de totala utsläppen ligger i linje med vad som är acceptabelt i ett ekologiskt hållbart samhälle.

Företagens roll blir att minska sina transporter, rena sina utsläpp, enbart använda förnyelsebara råvaror som inte är skadliga för miljön, minska sin energiförbruking med mera. Till skillnad från privatpersonerna så är företagen tvungna att anpassa sig efter sina konsumenter. Detta gör att privatpersonen kan styra företagen, men det gäller då att organisera sig och göra det i stor skala. Genom att bara handla av de företag som är helt perfekt ur miljösynpunkt tvingas de andra antingen att bli lika bra eller att sluta inom den branschen de misslyckats inom.

För privatpersonerna innebär det en markant ändring i deras sätt att leva och deras sätt att utnyttja de resurser som finns. Det är en fråga om livsstil. Den allra viktigaste drivkraften till en förändring är insikten om att det är nödvändigt att ändra konsumtion och livsstil . Människan måste inse att man inte kan förbruka resurser, det man får göra är istället att vara varsam och endast göra sådant man kan återställa efter sig.

Man har gjort sig beroende av produkter och transportmedel som miljön inte har råd med. Inom många av de presenterade problemområdena vet människor redan vad de borde göra. Det är dock inte lika självklart att faktiskt göra det i ett samhälle som inte ännu uppmuntrar och framförallt inte kräver sådana radikala åtgärder. Att privatpersonens roll är avgörande framgår av statistiken i avsnitt 3.2.

Politiska styrmedel
Man måste ha i åtanke att även om privatpersonens roll är av mycket stor betydelse, så betyder det inte att privatpersonen kan uppnå alla de mål som krävs. Idag saknas ofta ekonomiska drivkrafter för att minska användningen av miljöförstörande varor och tjänster. I praktiken är det ofta dyrare att leva miljöanpassat än att slösa med material och energi. Ekonomiska styrmedel och andra regelverk behöver utvecklas och tillämpas för att skapa bättre förutsättningar för att förändra konsumtionsmönstret."

De flesta kan hushålla med bilkörandet , men det går inte att "ställa bilen" om de allmänna kommunikationerna är för dåliga eller helt enkelt inte finns i ett samhälle där man byggt in att människor ska pendla och barnen inte kunna röra sig fritt av egen kraft utan måste skjutsas.

Mål
Privatpersonen kan i regel minska sin miljöpåverkan genom att vidta ett flertal olika åtgärder. Olika åtgärder ger olika stor effekt på miljön. Det bästa är om man gör så gott man kan inom alla områden. Några åtgärder är att genom annorlunda kost minska energiåtgång och utsläpp, minska mängden miljölbelastande privat- och affärsresor och därigenom minska utsläpp och förbrukning av fossila bränslen, byta ut gamla hushållsmaskiner mot nya energisnålare varianter och spara energi, byta uppvärmningssystem för huset, sänka inomhustemperaturen och använda mindre vatten för att minska energiförbrukningen, byta till energisnåla lågenergilampor, handla klädesplagg av miljövänliga material för att minska energiåtgången, samt byta till miljövänligt disk- och tvättmedel för att minska skadliga ämnen och fosfor som läcker ut i naturen. Minskad totalkonsumtion är positivt för miljön.

Livsmedel
Produktion och transport av livsmedel står för 20 procent av den totala energiförbrukningen i Sverige. I hushållet är maten det som kräver mest energi, cirka 40 000 kWh per år för en barnfamilj . Långväga transporter kräver mycket energi. Livsmedel som produceras lokalt belasta miljön mindre. En fyrapersoners familj förbrukar 10000kWh för transport per år.

Det krävs mer energi för att producera halv- och helfabrikat än för att producera icke tillagade produkter.

Jordbruk och ekologisk odling
Odling med handels- och stallgödsel leder till utsläpp av kväve och fosfor till luft och vattendrag.

Många bekämpningsmedel innehåller organiska miljögifter. Ekologiskt odlade produkter är framställda utan att konstgödsel och bekämpningsmedel använts. Produkter som odlats ekologiskt märks med KRAV-märket. Det finns för tillfället bland annat grönsaker, kött, bröd och mjölk som är KRAV-märkta.

Konventionell icke ekologisk odling utvecklas också och använder nu mindre bekämpingsmedel och konstgödsel. Sverige har kommit långt på det här området och ligger före de andra europeiska länderna.

Problem med djuruppfödning och animaliekonsumtion
Det krävs mer energi för att producera animaliska produkter som kött, ägg och mejerivaror än för att producera vegetabiliska livsmedel.

Animaliska produkter är proteinrika och innehåller kväve och fosfor. Kväve och fosfor försvinner via avloppet . De flesta hushåll är anslutna till reningsverk där cirka hälften av kvävet och cirka 95 procent av fosforn fångas upp. Resterande mängd hamnar i vattendragen där de bidrar till övergödning.

En person som väger 70 kg behöver drygt 22 kg protein per år, men intaget är 32 kg per år. Teoretiskt sätt överstiger proteinintaget kroppens behov med 40%. Överskott av protein används som energikälla. Protein innehåller cirka 16% kväve . Figur 1 visar kväveutsläpp för olika dieter, dels i produktion i jordbruket och dels i avloppet från föda.

Figur 1 -
Kväveutsläpp för olika dieter (gram kväve per person och per dag)

En näringskedja består av olika länkar, så.kallade. trofinivåer, där varje länk i kedjan livnär sig på länken före den. Näringskedjor börjar med gröna växter (autotrofer), och detta första steg kallas producent. Efter producenten kommer primärkonsumenten, en herbivor. Sedan följer sekundärkonsumenter, som är carnivorer. Energi förloras för varje trofinivå som näring passerar. Generellt så är det cirka 90% av energin som förloras för varje trofinivå .Vid köttproduktion odlad man först en stor mängd växter som man föder upp djuren med. Mängden kött man får ut innehåller cirka 10 procent av energin som gick åt för att odla växterna. Om man odlad spannmål och ger till djur för att producera nötkött förlorar man 90 procent av proteinerna och 96 procent av kalorierna.

Ammoniakutsläpp från djurhållning orsakar övergödning av skog och vatten. Extremt höga halter medför dock förgiftningssymptom. I luften fungerar ammonium som en bas. Där neutraliserar den sura gaser och vätskor, under bildandet av ammoniumsalter. I marken däremot, tas ammonium upp av rotsystemet varvid jonbalansen bibehålls genom att rötterna avger en vätejon. Det deponeras en vätejon mindre men en vätejon har tillkommit från växten. Nettoeffekten orsakad av ammoniakdepositionen är alltså noll. I marken kan ammonium också oxideras till nitrat med hjälp av bakterier. Det bildas två vätejoner för varje ammoniumjon vilket leder till en nettoförsurning. Man räknar med att 30 procent av försurningen i Holland orsakas av just ammoniakutsläpp. Markförsurning medför att metalljoner kan lakas ur jorden vilket kan leda till brist på näringsämnen såsom kalium, kalcium och magnesium. Toxiska metaller såsom aluminium omvandlas till en form som växter kan ta upp.

Ja det var en himlans massa text. Men nu är det slut.

Tryck här för att se källförteckningen
Tryck här för att komma tillbaka till startsidan