Mitt namn är Stampe.
Jag är en "hittekanin" med färgteckningen Brown and tan.Nu ska jag berätta hur det gick till när jag kom till mitt nya hem.
Det var en solig sommardag i juni som min nya matte hittade mig (eller då jag valde henne...). Hon var ute på sin vanliga "hund-promenad" i ett skogsområde. Hon hade inte sett mig, men jag såg när hon kom gående. Jag stod och spanade in henne inne ifrån buskarna bredvid stigen. Hon gick åt mitt håll, och när hon var nästan framme vid buskarna hoppade jag ut på stigen framför henne. Där låg jag sedan och väntade på henne. Min nya matte fick syn på mig direkt. "Men titta ... det är ju en tamkanin!", utbrast hon, och närmade sig försiktigt för att inte skrämma mig. Hon var orolig att jag skulle bli rädd för hunden. Jag låg kvar utan att röra mig. Det pirrade i kroppen, men jag var inte rädd. Min nya matta kom fram till mig, och jag lät henne lyfta upp mig. "Var är din matte?", frågade hon. Men där fanns ingen annan i närheten. Vi var helt ensamma.
Min nya matte bestämde sig för att ta med mig hem till sig. Jag blev buren till bilen, och fick sedan sitta i hennes knä under bilfärden. Jag höll mig lugn och stilla hela tiden. Väl hemma blev jag väldigt ompysslad. Jag hade ett litet skrapsår på magen som matte tvättade rent, klorna blev klippta, och så fick jag en stor bur att bo i där matte hade lagt in god mat. Det var härligt. Efter allt ompysslande sträckte jag ut mig och somnade i mitt nya hem. Dagen efter började det regna och blåsa, och det dåliga vädret fortsatte hela veckan, så det var verkligen tur att jag fick komma inomhus.
Matte gjorde allt för att hitta min gamla ägare. Hon ringde polisen, satte upp lappar i affärerna och hon satte även upp en lapp i närheten av där hon hittade mig. Medan vi väntade på att någon skulle höra av sig, fick jag bekanta mig mer med det nya huset. Jag fick springa lös i rummen, och matte upptäckte att jag var rumsren. Jag var inte heller rädd för hunden eller nya människor, så matte gissade att jag kom ifrån en barnfamilj som hade haft hund.
Veckorna gick, och det var ingen som hörde av sig. Min provisoriska bur, som egentligen var en utebur åt marsvinen, fick nu bli mitt fasta hem. Hökorg hängdes in och en kattlåda till toalett sattes in i ena hörnan. Ja, det blev riktigt mysigt. Jag kände mig hemma, och framfusig som jag är började jag direkt hitta på små bus. Jag upptäckte snabbt hur jag kunde ta mig ut ur min egen bur, så det blev några små äventyr innan matte kom på en annan lösning att "låsa" burdörren. Jag ville gärna hälsa på mattes andra djur, så jag klättrade uppför stolsryggen på en fåtölj, gick balansgång på en träkarm, och kom på så sätt fram till en annan kanins bur där jag kunde ta mig in. Busenkelt! Men matte gillade det inte, och hon undrade hur jag hade kunnat klura ut hur jag skulle ta mig in där.
Jag trivs bra i mitt nya hem. Det har nu gått så lång tid att matte har övergett tanken att min gamla ägare ska höra av sig, så jag får bo kvar här. Men jag undrar hur det ska gå under sommaren när marsvinen ska använda min bur till utebur på gräset.... Ja, det blir spännande att se hur matte ska lösa det, för jag kan väl inte tänka mig att jag ska få gå alldeles lös i huset då?
Hejdå från
Stampe