Hej alla kaninälskare! Detta är Snuffy, en mysig dvärgvädur.
Vad är det då som är så speciellt med att vara dvärgvädur? Och varför hamnar man här hos alla andra djur? Tja, det kanske Snuffy själv ska berätta om! Var så god Snuffy....
************
Hej, och tack för att jag få vara med på ett hörn! Jag ska presentera mig själv. Jag heter alltså Snuffy, och som stormatte redan har berättat så är jag en dvärgvädur. Hur jag hamnade hos just denna familjen är inte så konstigt. Matte och hennes syster brukar visa sina djur på djurmässor (för föreningen), och min uppfödare deltog också på en av dessa mässorna. Jag och mina kullsyskon var där för att hitta nya ägare, och jag bestämde mig för att jag ville komma till mattes familj. De hade redan marsvin och hund i samma färg som mig så jag kände mig hemma där! Jag var 10 veckor då jag fick flytta dit. Jag blev genast döpt till Snuffy, men med tiden blev jag även kallad "Nuffy" och "Nuffe". Kärt barn har många namn, som man brukar säga...
Min matte heter Emma, och är alltså syster till stormatte Charlotte som har en hel massa djur!
När jag var liten fick jag leka med stormattes kanin Nina. De trodde att Nina och jag skulle kunna bo ihop, men se det gick inget vidare. När jag blev större samsades Nina och jag inte alls så vi fick ha vars en bur. Vi är honor båda två, och båda ville bestämma i buren! Men då vi var små gick det som sagt bra. På kortet här bredvid ser ni mig och Nina när vi mysar i soffan.
Hunden, Freddie, och jag blev mycket förtjusta i varandra. Freddie älskade mina hängande öron! Freddie hade ju själv också hängande öron och nästan samma färg som honom, så det såg nästan ut som om jag var hans valp. Och han pysslade noga om mig! När jag fick vara ute och skutta, kom Freddie alltid fram till mig och viftade på svansen, och slickade mig, och puttade eller busade med mina öron. Jag tyckte mest det var mysigt, och var inte alls rädd.
| I mattes knä gillade jag också att sitta! Jag älskade att bli klappad och kelad med. Matte brukade låta mig få ligga på rygg, och så kunde jag ligga i långa stunder. (Men det är ingen av mattes andra kaniner som gillar att ligga så). Matte tycker att jag är väldigt lugn och kelen för att vara kanin. |
|
Hur är det då att vara dvärgvädur? Tja, det känns ganska bra! Själv tycker jag det är en lagom storlek, man får ju plats att ligga i mattes famn och hon kan bära mig. Fast ibland säger matte att jag är för stor, t.ex. då jag ska träffa hennes marsvin. Hon är rädd att jag ska skada dem. Några marsvin samsas jag bra med, en av dem är teddyhonan Pyret. Men egentligen är jag inte så förtjust i att ha marsvin springande runt mig. Jag vill ha buren för mig själv! Jag har även bitit ett marsvin som kom för nära, och då blev matte verkligen inte glad. Så nu har hon mig och marsvinen under noggrann uppsikt när vi träffas.
Stormatte har försökt träna kaninhoppning med mig, men det är inget som jag blev speciellt förtjust i. Jag är inte så aktiv av mig, men visst kan jag hoppa ibland.... Fast jag tycker det är roligare att ta det lugnt. På gräset får jag vara på somrarna, annars bor jag ju inomhus. Jag har en rastbur som jag bor i på dagen, men då och då får jag springa fritt på gräset i koppel eller sitta i mattes knä och bli kelad.
Hejdå från Snuffy
