Mamoosh uppväxt och utveckling
© Kaninhörnan
Kanin-ungen
Redan när jag tog hem min 6 veckors kaninunge hade jag bestämt att han skulle få gå fritt i lägenheten, så jag hade inte köpt någon bur. Men en 6 veckors unge behöver någonstans han känner sig trygg, så i början fick han bo i en pappkartong från en videobandspelare. Han var för liten för att springa fritt runt i den stora lägenheten, så i början fick han sitta i mitt knä varje gång han var ute. Jag hade uppe honom så mycket jag kunde, och efter några dagar hade vi lärt känna varandra och han var inte längre rädd. Han var med mig överallt. När jag såg på TV satt han i mitt knä eller skuttade runt på soffan, när jag var i köket satt han i min famn och jag lät honom lukta och provsmaka grönsaker och frukt som jag hade hemma. När jag skrev på datorn satt han på bordet och utforskade mina papper. Han var pigg och aktiv, men så plötsligt kunde han bli trött och somna direkt på stället. Då var det dags att låta honom komma hem i sin låda.
Efter någon vecka hade han lärt sig att hoppa över lådans kant, så nu tyckte jag han var så pass stor att han kunde börja utforska golvet. De första dagarna lät jag honom bara vara i samma rum som hans låda. När han kände sig trygg där, fick han skutta runt i resten av lägenheten. Han valde snart en hörna i ena rummet till sin toalett. Där satte jag en kattlåda, och för att visa att han skulle ha den som sin toalett la jag dit en hög med hans kaninkulor. Han lärde sig att använda kattlådan. I början kunde det hända små olyckor ute på golvet. Det torkade jag upp, och tvättade med tvål efteråt. Efter några veckor använde han kattlådan regelbundet.
Hans favoritsysselsättning var att skutta och hoppa runt på mattan under soffbordet. Han var väldigt aktivt, speciellt på morgnar och kvällar.
3-Månaders kaninen
Nu var han så stor så han fick gå fritt i hela lägenheten. Han följde mig som en
hund. Vart jag än gick, till köket, badrummet eller garderoben, så kom han skuttande efter mig
och skulle undersöka allt. Garderoben var speciellt spännande, med alla saker på golvet
. På nätterna låg han och sov på soffan
eller på mattan under bordet. Han såg riktigt gullig ut när han sov på sidan med benen utsträckta.
De första månaderna var han väldigt nyfiken och envis (tonårs-kanin?). Han skulle utmana allt. Mest envis var han när han skulle lära sig hoppa upp i soffan. I början kunde han inte hoppa så högt, han kom bara halvvägs och ramlade sedan ner igen. Men han gav inte upp. Han fortsatte att hoppa och hoppa, och vissa eftermiddagar verkade det som om han inte gjorde något annat än att försöka ta sig upp. De gånger jag hjälpte honom upp hoppade han genast ner igen, precis som om han inte accepterade hjälp ifrån någon annan. Han ville kunna ta sig upp på egen hand. I flera dagar kämpade han envist, och till sist lyckades han hoppa så högt att han nådde upp. När han hade lärt sig hoppa upp i soffan kom han alltid upp till mig när jag satt och tittade på TV. När jag åt frukost ville han alltid smaka på smörgåsen, och var man inte uppmärksam kunde han stjäla pålägget!
När det gällde sladdar var han också envis. Han skulle bita på dem till varje pris. Jag försökte hänga upp dem, men han hittade alltid på sätt att nå upp till dem. Jag försökte också sätta folie runt dem, men det tyckte han var ännu roligare. Han bet av sladden till datormusen och till telefonen, men han rörde aldrig någon sladd med elektricitet. Som tur var har detta beteende vuxit bort. Efter 6 månaders ålder har han aldrig rört någon sladd!
8-Månaders kaninen
Nu är han vuxen. Han har fortfarande inte någon bur. Han sover på finmattan, och har kattlåda
som toalett. Det händer aldrig små olyckor utanför kattlådan, och han biter aldrig på
elsladdar. Några möbler har han aldrig förstört. Han är inte lika envis längre.
Han har blivit en mycket tam och personlig kanin.
Han har lärt sig att min väckarklocka ringer 6.10. Fem minuter innan den ringer, hoppar han upp i sängen och skuttar runt eller slickar mig tills jag vaknar och klappar honom. Han gillar att bli klappad bakom öronen, och för att visa sin uppskattning ger han mig små slickar tillbaka. När jag ska ta fram min frukost, sitter han framför kylskåps-dörren och väntar på sin mat. Han brukar få en bit banan och Kellogs All-bran flingor till frukost. (Kaninpellets, hö och vatten har han naturligtvis alltid tillgång till). När han har ätit skuttar han runt i riktiga glädjeskutt på golvet. Om jag står stilla springer han runt i sicksack mellan mina ben, tills han är utmattad. Då lägger han sig på golvet och rullar runt på rygg och börjar sedan putsa pälsen liggande på rygg!
Han har lärt sig komma när man ropar hans namn, och när jag kommer hem från jobbet skuttar han fram för att hälsa och bli klappad. Han har lite respekt för nya människor som kommer hem till mig. Men redan efter några minuter kommer han nyfiket fram och hälsar.