Konserter


Kommande konserter (GBG)

  • HIM på Kåren
  • 29/10 Gamma Ray på Kåren

    Konserter 2000
    Recensioner

    Wacken Open Air 2001 Wacken 3+4/8 2001
    Betyg: 5/5
    Bäst: Therion, Nightwish, Opeth, Dimmu Borgir
    Sämst: Jävla kö till Baja-Majorna och The Sins of thy Beloved som ställde in.

    Första dagen präglades helt av en extrem trötthet eftersom vi inte hade sovit en blund natten innan på bussresan ner. Första bandet vi såg blev Nostradameus eftersom dom är ju trots allt göteborgare. Dom hade bättrat sig betydligt sen jag såg dom senast i GBG. Dagens första intressanta spelning var Nightfall som jag tyckte gjorde en bra spelning med en bra blandning på låtarna. Trail of Tears var ett av dom band som jag hade längtat efter att få se och dom gjorde mig inte besviken. Riktig norsk gothmetal kan man ju inte höra för mycket av. Synd bara att dom fick spela i det lilla rökfyllda tältet som är den minsta scenen. Nevermore har jag aldrig sett tidigare men dom gjorde en riktigt bra spelning med precis dom låtarna jag ville höra och dom verkade inte göra någon i publiken besviken. Ett av dom stora dragplåstren Therion spelade med en åttamannakör, större än vad dom brukar ha live. Detta lyfte konserten som redan innan var en av de bästa jag hört och naturligtvis bäst på Wacken. The Haunted är ett av mina favoritliveband och dom röjde som vanligt och gjorde narr av Saxon som spelade samtidigt på den största scenen. Efter att Haunted var slut gick vi över till Saxon och såg dom bränna av den ena klassikern efter den andra. Ganska underhållande att se gubbarna. Denim and Leather var ju absolut bäst. Kvällens sista band, Dimmu Borgir, gjorde en som vanligt mycket bra konsert och det var denna konsert som gjorde att jag vaknade med ont i nacken nästa dag.
    Andra dagen inledde vi med att sova lite för länge så vi nästan missade Cryptopsy (hjälp!). Som tur var kom vi upp i tid för att se sista halvan av konserten. Vintersorg var nästa band för oss och även den konserten hade man längtat efter att få se. Mycket bra är allt jag kan säga. Tyska gothmetallarna Crematory skulle egentligen ha spelat på tjuvstartkvällen på torsdagen men som tur var hade dom flyttat sin spelning till lördagen och vilken konsert det var! Eftersom dom ska sluta nu efter denna lilla turnen (Wacken var den sista festivalspelningen någonsin) blev det en greatest hits-konsert och man kände vemod över att aldrig kunna se dom live igen. Eftermiddagen präglades av frågetecken eftersom dom hade flyttat runt konserter lite hit och dit. När man hade gått för att se Arch Enemy fick man istället se Naglfar, i och för sig en positiv överraskning för att dom var för jädra bra, men man vill ju se det man gått dit för. Dom stora banden hade man inte flyttat på och det underlättade ju en del. In Flames var först ut av dom men ljudet blåste bort hela tiden så för min del som stod lite längre bak kändes det lite tamt. Nightwish gjorde en kanonspelning (vilken i ordningen?) precis som förra året. Det blir ju inte sämre av att sångerskan Tarja är riktigt vacker. Det bästa powermetal-bandet enligt mig. Opeth, progressiv detahmetal, kan det vara något? Det kan det! Som en blandning av Dream Theater och skön midtempo-döds rockade dom Wacken utan och innan samtidigt som Hammerfall spelade på en av det stora scenerna och störde med sitt ljud. Hammerfall gick jag över till när sedan Opeth slutade spela och såg resten av deras konsert. En av festivalens största publikmassor diggade till allsångsvänliga låtar, klart godkänt. Sista bandet för oss denna sista kväll blev Motörhead. Vi orkade inte se klart hela konserten men man kunde höra allt från tältet utan problem. Klassiker efter klassiker radades upp, självklart med Ace of Spades som absolut höjdpunkt. Och där tog väl det roliga slut för vår del. Wacken, see you next year!!

    Vi såg: Carnal Forge, Crematory, Cryptopsy, Dark Tranquillity, Dimmu Borgir, Grave Digger, Hammerfall, Helloween, In Flames, Lacuna Coil, Lost Horizon, Metalium, Motörhead, Naglfar, Napalm Death, Nevermore, Nightfall, Nightwish, Nostradameus, Opeth, Overkill, Primal Fear, The Haunted, Therion, Trail of Tears, Vintersorg.

    AC/DC, Megadeth och Lok/Harcore Superstar Ullevi 24/6 2001 kl 17.30 - ca 22
    Betyg: 5/5
    Bäst: Angus Young
    Sämst: Helt fel sorts publik till Megadeth, inget röj alls

    Lok och Hardcore Superstars dubbeluppställning inledde. Personligen är jag inget stort fan av vare sig Lok eller H.S. men energin imponerade. Dessutom är ju låten "Staden Göteborg" rätt fräck. Synd bara att dom inte fick tillräckliga ljudresurser.
    Megadeth är ett band som varit med ett tag men inte headlineat på ett bra tag, åtminstone inte här i Europa. Senast jag såg dom var som förband till Iron Maiden i Scandinavium -99 men då var det inget vidare eftersom dom då hade kalkonen "Risk" med sig i bagaget. Den nya plattan nu däremot är en tillbakagång och det välkomnas. Megadeths framträdande var det inget fel på, det var det på publiken. Det fanns knappt några Megadethfans i den 51000 personer stora publiken så bandet fick knappt mer än applåder mellan låtarna vilket gjorde att det hela kändes ganska tamt.
    AC/DC kommer hit för andra gången på sin Stiff Upper Lip-turné. I höstas såg jag dom i Scandinavium och där var det så bra så man var lite osäker på hur det skulle kunna bli nu. Men redan när öppningslåten och titelspåret från senaste plattan drog igång visste man att detta skulle bli något allderles speciellt. Det är klart att vissa låtar emellanåt blev lite sega men säg det band som kan hålla liv i en konsert oavbrutet i tjugo låtar under två timmar? AC/DC har gjort det bästa försöket jag sett att skapa den ultimata konserten, med andra ord: detta var den bästa konserten jag sett hittills. Angus och Brian Johnson showade nästan oavbrutet och det gjorde att man nästan aldrig tröttnade. Boogierocken dom spelar är ju dessutom mycket svängig och inbjuder till gung. Låtar som Thunderstuck, Back in Black, Highway to Hell, Hard as a Rock, Hells Bells och T.N.T rockar ju så hårt! Avslutande For Those About to Rock (We Salute You) med kanonsaluterna och det avslutande fyrverkeriet blev den bästa avslutningen man sett! Helt enkelt bäst!

    Paradise Lost Kåren 27/5 2001 kl 21.30 - ca 22.45
    Betyg: 3/5
    Bäst: As I Die
    Sämst: Liten publik, för få gamla låtar

    Utan förband kommer dom igång runt halv tio och drar igång med Mouth, hiten från det senaste albumet "Believe in Nothing". Fortsätter med förra albumets (Host) hit So Much Is Lost, sedan följer ett gäng låtar, mest från de två senaste plattorna med vissa höjdpunkter (True Belief, Forever Failure, See Your Face osv) från de två bästa albumen, "Draconian Times" och "Icon". Hela tiden känns det lite slött sånär som på en liten klunga som röjer framme vid staketet. Dessutom ser Paradise Lost lite skumma ut i kort hår. Mot slutet lyfter konserten en hel del och inför extranumren är stämningen på topp, eller så mycket på topp det kan bli med en så liten publik. När sedan pianointrot till Enchantment drar igång blir det bara bättre och bättre och då andra extranumret, As I Die, presenteras är det ju bara så bra det kan bli. Sista extranumret är förvånande nog One Second, man är ju van vid att As I Die alltid får avsluta. Men man fick ju höra en bra låt till så man ska inte klaga.

    Dimmu Borgir, Destruction och Susperia Kåren 25/5 2001 kl 20 - ca 23
    Betyg: 4/5
    Bäst: Mad Butcher med Destruction och Mourning Palace med Dimmu
    Sämst: Dimmu spelade inga låtar äldre än från Enthrone Darkness

    Dimmu Borgirs gamla trummis Tjodalv har ju som bekant bildat ett nytt band som heter Susperia. Förra året släpptes första albumet Predominance och nu är dom på turné med vännerna i Dimmu Borgir. Det första man slogs av var att volymen var mycket låg, samtidigt som det lät lite otajt på sina håll emellanåt. Jag har knappt lyssnat på Susperia innan så jag kan inte säga så mycket mer men dom behöver helt klart bättra på vissa bitar.
    Nästa band var Destruction, de tyska thrash metal-legenderna som efter tio års uppehåll släppte plattan All Hell Breaks Loose förra året. Riktigt ös som man vill höra det, jag tycker att dom är mer ösvänliga än Dimmu Borgir eftersom Destruction spelar rakt och utan massa konstiga symfoniska solopartier. Med klassiker som Mad Butcher och Total Desaster blandat med nya låtar som Tears of Blood och The Butcher Strikes Back kan det ju bara inte bli något annat än succé!
    Dagens huvudband, Dimmu Borgir, känner förhoppningsvis alla som läser detta till även om man kanske inte gillar musiken dom gör. Det största bandet i sin genre, tillsammans med Cradle of Filth, var i Götet och spelade för något år sedan men då missade jag dom. Det tänkte jag inte göra denna gång. Efter en del strul med medlemmar verkar bandet ha hittat en stabil uppställning och med den nya plattan "Puritanical Euphoric Misanthropia" är något av det bästa inom black/death som man hört på länge. Dom inleder lite överraskande med en låt från bästa plattan Enthrone Darkness Triumphant men sedan avverkades de flesta låtarna från nya plattan varvat med låtar från de två plattorna innan, Enthrone Darkness och Spiritual Black Dimensions. Tyvärr får man inte höra någon låt från tiden när dom sjöng på norska, ett litet minus, men det kan inte dra ner betyget. Inga extranummer heller! Som en konsertbesökare sa till oss efteråt; "det kändes som om det var en standardkonsert".

    Tiamat och Provenance Musikens Hus 18/5 2001 kl 21 - ca 23.30
    Betyg: 4/5
    Bäst: The Sleeping Beauty
    Sämst: Vart var allt folk?

    På biljetten stod det 20.00 vilket brukar betyda insläpp. Då vi kom dit runt halv åtta var dörren stängd och inte en kotte utanför. Mycket ovanligt, folk brukar köa ett bra tag innan en konsert. Vi drog runt och kom tillbaka runt tio över åtta. Nu var dörren öppen men inte en kotte varken innanför eller utanför. Konstigt. I vilket fall som helst, när förbandet, lokala The Provenance, körde igång klockan nio var vi kanske en 50-60 tappra på sin höjd. The Provenance som skulle släppa sin första skiva i augusti var mycket bra och lät nånstans The Gathering-Lacuna Coil, fast hårdare. Kul med ett nytt band som har ett eget sound och inte bara är en kopia av ett större. Dom spelade i ca 45 minuter och det var tillräckligt för att övertyga mig att köpa deras platta när den kommer.
    En halvtimme senare var det dags för kvällens huvudattraktion Tiamat att börja. Nu hade skaran framför scen vuxit till drygt 100, med andra ord mycket glest. Tiamat (som ska headlinea på Decibel 2000-festivalen idag 19/5) var lite slöa men var inte så otighta och som man skulle kunna gissa efter att inte ha setts på över ett halvår. Spelningen i Örebro innan hade nog tinat upp dom lite grann. Tiamats låtar är inte av den typ som inbjuder till riktigt ös heller, så det blev lite slött emellanåt. Vissa låtar utmärker sig dock, de tre låtarna från bästa plattan Wildhoney och framför allt The Sleeping Beauty från -92 som dom antagligen inte spelat live på länge, länge. Men det var en bra spelning, riktigt bra. Efter all denna tid man har väntat på att få se ett av Sveriges mest kända metalband så blev det en mycket bra kväll.

    Yngwie Malmsteen Kåren 2/5 2001 kl 21.45 - ca 23
    Betyg: 3/5
    Bäst: Yngwies skalor
    Sämst: För mycket sololåtar

    I vanliga fall är man van vid ett insläpp runt halv åtta och så stod det på biljetten. Så vi var där runt fem i halv och redan då ringlade kön lång. Det var bara det att ingenting hände. Vi väntade och väntade och först framåt niotiden började man släppa in. Vid det laget hade solen försvunnit för länge sen och alla var mer eller mindre stelfrusna. Detta betydde att Yngwie körde utan förband, något som jag tyckte verkade lite underligt för visst vill man väl som artist att publiken ska vara igång? I vilket fall som helst gick Yngwie och hans band på och inledde med ett antal låtar från senaste albumet "War to end all wars", självkart med en hel del skalspelande emellanåt. På det hela taget var det väldigt mycket solon och det gjorde att det blev lite långtråkigt ibland. Men oj vad killen kan spela! Världsrekord i att spela snabbt länge. Mot slutet blev det en del låtar från det nya albumet igen och några gamla klassiker kom in. Bäst var ändå extranumret I'll see the light tonight, då blev det lite fart på publiken som annars mest stod packade som sillar mot scenen.

    Alice Cooper, Dio, Ratt Frölundaborg 26/4 2001 kl 19.00 - ca 00.00
    Betyg: 4/5
    Bäst: Coopers show
    Sämst: Måste bli Ratt då

    Första bandet, Ratt, har jag nästan inte hört någonting alls av så jag hoppar över dom. Fast jag tyckte inte att det var så bra alls faktiskt. Dio däremot håller alltid fast man märker ju att han blir äldre. Den lille mannen med den stora rösten underhåller i en timme med massa bra låtar, såklart med Rainbow in the Dark och Holy Diver som höjdpunkter. Publiken var det inte så mycket fart på som man är van vid trots att ståplatserna var slutsålda. Lite bättre blev det när Rainbow in the Dark kördes igång men annars var det ganska tamt tyckte jag. Vi gick och åt en korv i pausen medan roddarna slet med att bära ut Dios prylar och när det närmade sig för Alice Cooper att äntra scen drog vi oss dit. Föst ett intro och under tiden föll Dios backdrop och scenen visade sig. Den var uppbyggd i enighet med senaste plattan Brutal Planet med massa skelett och andra typiska Cooperprylar. Han inleder med ett par låtar från nyss nämnda platta. Känns lite slött och småtrist men när Cooper efter det drar igång den första klassikern I'm eighteen blir det genast mycket bättre. Showen är ju det bästa med Alice och de grejer som bara måste vara med är med. Den tvåhövdade monsterbabyn som blir dödad i Dead Babies samt tvångströjan som följs av strypgrepp på sköterskan och giljotinering. Britney Spears får sig en känga också, helt rätt. Den sista delen av konserten är ju också den helt klart bästa med låtar som No More Mr Nice Guy och Poison. Nu blir det fart på publiken och det känns bara perfekt. Alice Cooper, 53 år, kan fortfarande.

    Helloween och Blaze Kåren 10/4 2001 kl 20.30 - ca 23.30
    Betyg: 4/5
    Bäst: Futureworld med Helloween
    Sämst: Går nog inte att säga vad

    En riktigt efterlängtad konsert, inte bara i mitt kompisgäng utan lite överallt, vilket märktes på biljettförsäljningen. Slutsålt många veckor innan konserten skulle gå av stapeln. Inte så vanligt på Kåren, där brukar man alltid kunna köpa biljett i dörren. Blaze öppnade musikfesten denna gång, och gjorde det på ett övertygande sätt. Gamle Iron Maiden-sångaren sjöng låtar från plattan Silicon Messiah och sina bästa låtar från tiden med Maiden, tex Futureal och Man on the Edge. Det märks att Blaze har varit med ett tag för detta var bra, möjligtvis lite otajt men Bayley själv uppträdde självsäkert och höll igång publiken som genast var med på noterna. Strax innan Helloween gick på blev det ett otroligt tryck framför scenen och det blev omöjligt att stanna längst fram. Inledande låt är Power. Sedan mest låtar från nya plattan Dark Ride men också en del äldre material som I Want Out, Eagle Fly Free, Dr Stein och Futureworld. Man hade självklart önskat fler gamla låtar men man får vara nöjd med vad man fick, det var kalasbra!

    Nasum, Nine och The Haunted Musikens Hus 16/3 2001 kl 21.00 - ca 00.00
    Betyg: 4/5
    Bäst: Hate Song med the Haunted
    Sämst: Får man nog nästan säga vara Nine

    Nu då musiktidningen Close-Up firar tioårsjubileum har dom för att fira plockat ihop tre stenhårda svenska band för en tvåveckors turné som kallas Close Up Made Us Do It. Först ut var Nasum, ett otroligt bra grindcoreband från Örebro som satte igång att röja stenhårt direkt. Nasum, som ibland kallas Sveriges snabbaste band, har nyligen turnerat med kungarna inom grind, Napalm Death, och vet således vad det handlar om. Mitt nästa skivköp blir nog utan tvekan Human 2.0, bandets senaste platta. Nästa band var hardcorekillarna i Nine, enligt mig det sämsta denna kväll (kanske för att jag inte gillar hardcore), men dom var ändå inte dåliga bara för att dom var sämst. Tydliga influenser av Refused och Entombed gör att man känner igen mycket av musiken, men det gör inte så mycket för att det var helt okej röjmusik. Sist men absolut inte minst (eftersom de är huvudbandet) kom the Haunted promenerandes ut på scen, under stort jubel från publiken på drygt 300. Som alla som hänger med lite känner till så har The Haunted nyligen vunnit en grammis för bästa hårdrock, vilket dom väl förtjänade. Riktigt aggressiv thrash metal inspirerad av åttiotalets Slayer med lite inslag av death metal är nog en ganska bra beskrivning av bandets musik. Jag gillar den i alla fall skarpt och det märktes på publiken vilka dom hade kommit för att se. Riktigt moshande till nästan alla låtar men fetast röj på Hate Song. Det får inte dröja två år till nästa spelning här på hemmaplan som det har gjort sen sist!

    In Flames, Dark Tranquillity, Transport League och Evergrey Kåren 8/2 2001 kl 19.30 - ca 00.00
    Betyg: 5/5
    Bäst: ?
    Sämst: Allt skräp innan banden började lira.

    Popstads första kväll på Kåren var lika med metal, Göteborg är ju även internationellt känd som hårdrocksstad. Efter insläppet tog det en evig tid innan banden började spela. Först halv åtta gick Evergrey upp och spelade i en halvtimma. Den nya gitarristen Henrik Danhage gjorde sin första spelning enligt programledaren (det var trots allt P3) och han gjorde bra ifån sig. Runt halv nio tog Transport League sina första toner. Dom spelar musik som är starkt influerad av aggressiv amerikansk metal, riktigt röjigt till skillnad fån Evergreys svårröjda progressiva metal. Leagues trummis var dock bland det fulaste men sett på länge med sitt silvermålade nylle. Nu började lokalen fyllas på med mer och mer folk, eftersom de flesta ville se Göteborgs tunga stoltheter Dark Tranquillity och In Flames som som alla vet spelar en helt egen stil av death metal, kallat the Gothenbourg Sound. Tungt röj i två timmar med det bästa av det bästa. Synd bara att dom inte spelade extranummer eller eventuellt lite längre än en timma var. Det går inte att beskriva deras storhet på scen, man måste ha sett dom för att förstå. För min del är det fjärde gången jag ser In Flames och dom blir bara bättre och bättre. Till alla er som inte fick tag på en biljett säger jag bara: Bättre än så här blir det nästan inte!

    HammerFall, Virgin Steele, Freedom Call Lisebergshallen 10/1 2001 kl 19.30 - ca 23.30
    Betyg: 5/5
    Bäst: Hammerfall
    Sämst: Freedom Call och ljudet under Virgin Steele

    Det märks att hårdrocken börjar växa som mainstream-musik igen, det var inte bara inbitna metalfans som hade för avsikt att se (och lyssna) på Hammerfall denna kväll. Freedom Call fick inleda och tur var väl det för dom är inte så bra enligt min mening, dom ville man bara ha ur vägen. Visserligen har dom väl ett par enstaka bra låtar men det räcker inte. Virgin Steele har jag tidigare hört en del av och tyckt att dom var ganska OK. Ljudet var tyvärr under vissa delar av deras framförande under all kritik så jag fick inte något bra intryck av dom, tyvärr. Efter dessa två band var det då dags för Hammerfall som alla hade väntat på. Dom inleder sin världsturné i sin hemstad och det blev mycket tackande och uppmanande till allsång. Scenen var uppbyggd som en medeltida borg med vindbrygga och höga torn. Likt Maidens Eddie fick Hammerfalls krigare liv och inledde med att tända facklor vid sidorna av vindbryggan som sedan fälldes ner. Först ut var Templars of Steel som följdes av en och en halv timme med en bra blandning, inkuderande nästan alla låtar på den nya skivan Renegade. Eld och andra pyrogrejer användes flitigt, det stod i många tidningar innan konserten att ett femsiffrigt belopp skulle smällas upp. Bland det fräckaste var när Anders Johanssons cymbaler brann under trumsolot som inledde Raise the Hammer. Det blir inte annat än fem av fem möjliga, något annat vore inte rättvist.