ATT VÅGA BRY SIG

Föreläsningen

Föreläsningen bygger på mina egna erfarenheter som narkoman och jag brukar säga "Om alla visste det jag vet om narkotika, så skulle inte narkotikan vara ett problem, ingen skulle någonsin befatta sig med det".

Syfte

Syftet med föreläsningen är att ge ungdomar en sådan inblick och kunskap om narkotikan att de med lätthet kan "tacka nej" när de blir erbjudna knark. Jag vill också förmedla något som jag kallar "Kamratansvar" som innebär att de måste ta ett ansvar för sina kompisar om de vet att de börjat med droger, att inte stå och titta på. Glädjande nog har det visat sig att detta "kamratansvar" i många fall fungerat utmärkt.

Föreläsningen brukar ta två lektionstimmar inklusive rasten. Den är också mycket intensiv med stora svängningar mellan glada och oerhört sorgsna partier. Detta är mycket effektivt om man vill att ungdomarna aldrig ska glömma föreläsningen.

Historik

Jag prövade på narkotika under 60-talets "Flower Power-våg" och upplevde då den "positiva" sidan hos drogerna. Jag lärde mig hur de kunde förvandla den tristaste höstdag till en jublande lyckodag. Det var den lärdomen som höll på att bli mitt fall. När jag vid 29-årsålder råkade in i en personlig kris i och med att min sambo dog så tog jag till den "lärdom" jag gjort som tonåring. Jag visste hur jag skulle ta bort smärtan för stunden. Det var bara det att det blev så enkelt att försöka få den där "stunden" att vara lite längre genom att ta mer droger. Innan jag visste ordet av så satt jag där med ett drogberoende som jag inte klarade av att kontrollera. Drogerna hade istället tagit kontroll över mig. Jag hade blivit narkoman.

Att uppleva att man är NARKOMAN är nog en av de värsta upplevelser man kan få. Just det att uppleva att JAG är beroende av droger… jag som är en sån fin kille. Vi har ju alla en uppfattning om vad en narkoman är, hur en narkoman är, och man har väl inga höga tankar om dem. Att jag skulle vara en sån… det var svårt att förstå och innebar en otroligt chock för mig. Jag upptäckte det en dag då jag vaknat efter att ha sovit över trettio timmar. Jag skulle ta min vanliga morgonspruta och upptäckte att jag var utan amfetamin. När jag ringde runt för att höra mig för om vem som hade något att sälja visade det sig att ingen hade något. När timmarna gick blev jag mer och mer skakig och svetten trängde fram i min panna. Efter ytterligare några timmar kom gråten och ilskan över dem som inte hade något att sälja. Vid en viss tidpunkt gick det helt plötsligt upp för mig att jag satt där och grät och skakade och var arg på alla för att jag inte hade fått amfetamin… det innebar att jag hade blivit beroende av det vita pulvret… Jag hade blivit narkoman…

Naturligtvis bröt jag samman och i min förtvivlan rev jag min lägenhet, som jag annars var så noga med. Jag klöste sönder mitt ansikte och sparkade mina fötter blodiga. När jag 7 timmar senare fick höra att det fanns amfetamin till försäljning hade jag oerhörda problem att köra genom Stockholm ut till den förort där det fanns. När jag kom till adressen och fick mitt knark blev allt bra igen, all min förtvivlan var åter borta. Då, just då, tänkte jag nog den mest idiotiska tanken som någonsin har formats i mitt huvud. Jag hade upplevt ett helvete när jag varit utan narkotikan och tanken som formades blev. "Fy fan… vilket helvete att vara utan… Jag ska aldrig i helvete någonsin mer vara utan narkotika… Om det så ska kosta mig livet".

Jag var aldrig mer utan narkotika. Men observera vad jag verkligen tänkte. Om jag var beredd att offra mitt liv för att inte bli utan… vad var jag då beredd att göra med andras liv. Efter den dagen gick mitt liv ut på att se till att jag hade narkotika, det var det enda som gällde.

Jag har F-skattsedel

Maila mig gärna med förfrågningar om föreläsningen.

Hemsidan
Föreläsningar
Vem är då jag?