Välkommen till  Asgård

I begynnelsen rådde kaos, eller som Voluspá berättar:

Arla i urtid
fanns ingenting
ej sand eller hav
eller svala vågor;
Jord fanns icke
och ingen himmel,
där fanns ett omätligt gap,
gräs fanns där icke.

I spänningen mellan ljusets varma värld (Muspelheim) och mörkrets kalla värld (Nifelheim) uppstod den väldige tvekönade Ymer. Ur hans armsvett och från hans fötter föddes frostjättarna. Urkon Audhumbla gav honom mjölk. Snart uppträdde på scenen de tre gudabröderna, Oden, Vile och Ve. De dräpte Ymer och åstakom så stort blodflöde att nästan alla frostjättar drunknade. Gudarna skapade nu jorden av Ymers kropp. Hans blod blev till hav och sjöar, hans kött till jordmassan, hans hår till skog, hans skalle till himlen, hans hjärna till molnen, hans tänder och skelett till berg, kilppor och stenar. Därefter skapade gudarna människorna och alla andra levande varelser.

 
Lokes vad med dvärgarna

När Brokk och hans dvärgbröder förfärdigat Sifs guldhår, Frejs skepp, Skidbladner och Odens spjut Gungner, slog Loke vad om sitt huvud med Brokk att dennes broder Eitre, inte skulle kunna smida maken till konstverk. Trots att Loke frammanade en fluga som stack honom tre gånger, och allt värre för varje gång, lyckades Brokk blåsa och hålla ässjan igång. Eitre tog i tur och ordning fram sina smidesprodukter; en galt med gyllene borst (Gullinburste), en guldring (Draupner) och en hammare (Mjölner). Så begav sej de båda dvärgarna till Asgård, där asarna Oden, Tor och Frej dömde. Brokk gav Oden ringen, Frej galten och Tor hammaren. Loke flydde nu snabbt bort på sina mirakulösa skor, eftersom han förlorat vadet, men han fångades upp av Tor.
Brokk avstod från att hugga huvudet av Loke men sydde ihop hans läppar. Till sist lyckades dock Loke slita upp sömmarna.
 

Balders död
 
Frigg som är mån om sin älskade son, tar löfte av alla varelser och ting att inte skada Balder; hon har drömt om att hans liv är i fara. Frigg underlåter emellertid att söka upp den halvt dolda misteln, eftersom den synes henne vara för ung och obetydlig. Snart därefter roar sej gudarna mad att skjuta till måls på Balder, som de nu antar är osårbar. I en kvinnas skepnad uppsöker Loke Frigg och får av henne veta att inget löfte avkrävts av misteln.
Loke plockar en mistel och lockar Balders blinde broder Höder att skjuta en mistelpil på honom. Så sker och Balder faller död ner -"den största olycka som har hänt gudar och människor".
Gudarna är först lamslagna av förtvivlan, men sedan sänds Hermod ner till dödsriket för att söka lösa ut Balder. Gudens lik läggs på hans skepp, Ringhorne. Vid åsynen av honom dör Nanna av sorg, och hon placeras bredvid Balder på skeppsbålet. Hermod som på den snabbe Sleipner ridit ner till Hels dödsrike lyckas få Hel att låta Balder få återvända till Asgård på ett villkor; att alla levande väsen i naturen gråter över honom. Alla gråter utom en jättekvinna, Tökk, som sitter i en grotta och vägrar fälla några tårar, därmed är det omöjligt att få Balder tillbaka.
De sörjande gissar att Tökk inte varit någon annan än Loke i en av hans många gestalter.

Dvärgarnas guldskatt

Andvare är en dvärg som håller till i Andvareforsen, där förser han sej med föda i en gäddas skepnad. Andvare har till uppgift att bevaka en väldig guldskatt till vilken hör en underbar guldring, Andvarnaut.
När Oden, Höner och Loke på upptäcksfärd kommit till Andvareforsen, satt där en utter som åt på en lax. Loke dödade uttern och gladdes åt att han fångat två djur som föda.
Gudarna begav sej till den trolldomsförfarne Reidmars gård där de erhöll natthärbärge. När de beredde sej att tillaga sin föda kände Reidmar igen uttern som sin egen son och vredgades.
Han lät sina båda andra söner, Regin och Fafne, binda asarna. Som villkor för deras frigivning krävde Reidmar att de skulle fylla och täcka över utterskinnet med guld.
Loke sändes att ordna detta. Han begav sej till Ran och erhöll av henne ett nät. Med detta lyckades han fånga in Andvare. Denne tvingades att lämna ut så mycket av skatten som var nödvändigt, Loke tog också guldringen.
Innehavet av skatten ledde senare till stridigheter mellan Reidmar och hans söner, stridigheter som blev deras död. Den utgången hade förutspåtts av Andvare som hade förbannat den gyllene ringen när Loke berövat honom den.
 

En myt om Asgård

I världens mitt, men på ett himmelskt plan, har asarna låtit uppföra sin borg. Här bor också de stora vanagudarna. Oden residerar i en hall som har silvertak. Han sitter i sitt högsäta och fångar hela världen med sin blick.
En annan praktfull hall är Valhall där han mottar och undfägnar stupade krigare. Åter andra förnämliga hallar är upplåtna åt de övriga gudarna. I en hall vid namn Gimle, som har ett tak av guld, vistas de rättrådiga människor som avlidit.
Muren runt Asgård uppfördes av en jätte berömd för sin skicklighet som byggmästare. Gudarna anställde honom med löftet att om han avslutade sitt värv inom en vinter så skulle han få Freja till maka, och därtill sol och måne. Om han inte lyckades färdigställa byggandet inom denna tidsram skulle han å andra sidan få plikta med sitt liv. På lokes tillrådan biföll asarna jättens begäran att få använda sin hingst Svadilfare till hjälp.
Asarna var förvissade om att de skulle utgå som segrare i denna överenskommelse.
Men de hade inte räknat med att jättens hjälpreda Svadilfare var så effektiv. Hingsten släpade fram stenar till bygget på natten när jätten sov. Gudarna ängslades när muren var nästan färdig tre dagar föra vinterns avslutning, och de hotade Loke med döden om han inte kunde avvärja faran. Loke inskred då till hjälp. I ett stos skepnad lockade han bort Svadilfare- något som så småning om ledde till att loke blev havande och sedan framfödde ett åttafotat föl, Sleipner. Hästens bortfall från arbetet förde till att byggmästaren inte kunde slutföra sitt uppdrag, och Tor kunde dräpa honom med sin hammare Mjölner.
 

Ragnarök

("makternas öde") Är den stora slut kampen mellan jättar och gudar, efter vilken en ny blomstrande och fredlig värld tar vid. Enligt Snorre förebådas världskatastrofen av tre års vinter, fimbulvintern, med nöd, lidande och krig i människornas värld.
Sedan inträffar våldsamma naturfenomen; solen förmörkas, jorden härjas av jordbävningar. Eller som de uttrycks i Voluspá:

Sol syns svartna
Nu segnar jord i hav,
strålande stjärnor
störtar från himlen;
elden brusar
med bolmande rök,
det slår höga lågor
mot himlen själv.

De onda makterna slipper lösa, allehanda monster drar omkring. Midgårdsormen piskar havet och vållar översvämningar. Den stora kampen inleds med att underjordens härskare, Surt tillsammans med kaosmakterna, Muspels söner, går till anfall mot gudarnas värld. Somliga färdas i skeppet Nagelfar, byggt av de dödas naglar. Surt och hans folk kommer ridande över Bifrost, bron som leder till Asgård.
Heimdal blåser nu till kamp i Gjallarhornet. Gudarna vaknar och håller ting, Yggdrasil skjälver och alla varelser darrar av rädsla. Asarna med Oden i spetsen i gyllene hjälm, rider mot angriparna.
Oden strider mot Fenrisulven, Tor mot Midgårdsormen, Frej mot Surt, Tyr mot Garm och Heimdal mot Loke.
I denna slutstrid förgör gudarna och kaosmakterna varandra, medan klipporna störtar samman och himmlen klyvs itu. Oden faller i kampen mot Fenrisulven men hämnas av sonen Vidar. Surt dödar Frej. Tor krossar Midgårdsormen men faller själv, dödad av ormens etter. Solen slocknar, liksom stjärnorna och jorden uppslukas av havet. Sierskan i Voluspá ser hur en ny jord stiger upp ur havet. Det är en grön jungfrulig jord:

Upp ser hon komma
för andra gången
jorden ur havet,
ljuvligt grönskande;
forsar faller,
där örnen flyger
som far och fångar
fisk i fjället

På Idavallen möts en ny generation asar, ett lyckorike randas när den kommer från himlen som styr allting - vem det nu är.