Året 1986 arbetade Ulf, Tommy och Martin på samma avdelning på Ericsson Telecom men de hade aldrig spelat musik tillsammans.  När avdelningen såldes och blev FFV Test Systems, gick Ulf och Martin ihop för att producera en rockvideo till firmans kick-off.  På det nya förtaget fick de en replokal och började jamma med Ulf på piano, Martin på gitarr, Tommy på trummor, samt Ralf Jansson på elbas.  De kallade sig för Margin Bells och spelade året därpå vid "Kick-off 88" (1988-04-22) när företaget växte.  De bytte namn till Escape Characters men under följande åren blev repen mer och mer oregelbundna - det blev oftast panik i sista stunden före firma festen varje år.  För att passa bandets natur hade Martin tagit ut mest poplåtar från 50- och 60-talen vilka var båda dansanta och lätta att komma ihåg.  Denna musik gav dem en distinkt profil men ledde också till långa diskussioner om inriktningen; Ralf och Ulf ville bredda och spela även 70-tals musik; Martin och Tommy ville förädla och förbättra 50- och 60-talsrepertoaren.

1991 anlände Gordon Beith - en arbetskollega till Martin från Australien - i Sverige på kontrakt och organiserade spelningar på Ericsson med honom på bas i stället för Ralf; detta band hette Gordon and the Crossbars.  När Ulf och Martin slutade på FFV Test Systems i slutet av 1992 fanns det inte längre samma bekvämlighet att kunna både arbeta och spela tillsammans så de satte punkt för Escape Characters.  Ralf, Ulf och Gordon bodde alla söder om Stockholm så de slog sina påsar ihop med bröderna Francis (Mark & Vernon) för att hänge sig åt 70-tals musik och gjorde några spelningar under olika namn.

Tommy och Martin hade inte tappat drömmen om att spela 60-tals musik tillsammans och Ulf var fortfarande intresserad.  Gordon fortsatte få spelningar åt Crossbars vilket gjorde att de behöll kontakten. En sådan spelning på den 17e juni, 1994, visade sig båda gott: för att utöka repertoaren spelade Gordon gitarr och Ulf tog in en arbetskollega (Mikael Reimersson) på bas.   Mikael passade in bra (Gordon var på väg tillbaka till Australien) så Martin, Ulf, Tommy och Mikael tränade inför en rocktävling på båten "Patricia" den 11e november, 1994 under namnet Consultants of Swing.  De vann inte tävlingen men de hade hittat den svårfunna bandsammansättningen.

Bandet fördubblade sin repertoar och gjorde sju spelningar under 1995 men det saknades tyvärr flera gånger en medlem och Kenneth Larsson (keyboards) eller Mats Hansson (trummor) vikarierade.  Detta var inte enbart dåligt; Martin hade länge velat spela "Great Balls of Fire!" men Ulf hade pianist avund.  Den spelades först på den 11e februari då Kenneth ersatte och blev snabbt en favorit.  Vid den här tiden fick Ulf i uppdrag att hitta på ett bra namn till bandet.  Mikael betonade att namnet inte fick ha snuskiga undertoner liksom alla tidigare förslag.  Det tog inte Ulf lång tid att kläcka det nya och slutgiltiga namnet.

Det var inte förrän den 19e augusti, 1995, att bandet stod på en scen tillsammans med det nya namnet och det var endast en ½ timma på ett bröllop på Hågelby Gård.  Första fullständiga spelningen blev ännu senare: den 16e november på Ericsson Guest Centre.  Det tog hela 1995 för Ulf, Martin, Tommy och Mikael att forma sina ambitioner till ett team.  1996 var de ett band. 

Ulf är född 1958 i Kramfors.  Han är den enda "ball" som aldrig spelade i ett band i sin ungdom.  Han började med några lektioner på gitarr och piano men han tröttnade snabbt på att läsa noter och spela skalor och barnvisor .  Det hade kunnat bliva slutet på hans musikaliska karriär om inte för ett besök av kusin Håkan och hans elgitarr  - en händelse som vände upp och ned på Ulfs liv.  Så följde en spännande tid för Ulfs föräldrar som hörde honom spela "Paranoid" i sex månader på en lättdistad, ostämd Hagstömgura.  Han fortsatte lära sig själv gitarr och plinka på familjens piano tillsammans med Genesis och The Band på bandspelaren.

Som av ett ödets grymma nycker växte Ulf upp i Skog - en liten by i Norrland - och närmsta musikern bodde många mil bort. Han verkade dömd att bli en badrumsmusiker.  Han började skriva låtar i stället och drömde om att bli Mikael Gammelåker, Sveriges svar på Mike Oldfield.

Vid 1979 hade han blivit för stor för sin badrum och flyttade till Stockholm för att arbeta hos L M Ericsson.  Han köpte en porta-studio 1992 och började spela in vilket ledde till en rockvideo 1986 som avskedspresent till sekreteraren när hon lämnade.  Martin hade precis anlänt till Sverige så när deras avdelning såldes till ett annat bolag gick de ihop för att producera en ny rockvideo för att fira flytten.  Detta var början på ett partnerskap.

Starkaste barndomsminne: "Släpp katten!!" - Gunnar Bergqvist (stolt far) 

Martin är född 1957 i Manchester och växte upp i Melbourne, Australien.  Han har alltid haft en stor effekt på publiken; efter hans allra första rep dog grannen (sant).  Föräldrarna var diplomatiska där det gällde hans musik och uppmuntrade att spela utom höravstånd.  Han spelade i åtskilliga garageband med sin polare Richard Musumeci - det mest seriösa försöket var punkbandet  The Cogs i slutet av 70-talet.  De spelade i pubarna i Melbourne i tre år med Martin på kompgitarr, stämsång och som låtskrivare tillsammans med Paul Pickering.  Sång och stämmor var alltid en viktig del av de tidiga banden.  Efter de tidiga, experimentala dagarna med punk fick Martins låtar en egen melodisk, balladstil som växte ifrån profilen för The Cogs.  Bandet upplöstes som vänner 1982 när Martin lämnade för att bilda en egen grupp, men spelade först in "Ceri Ceri".

Planerna avbröts av flera flyttar mellan Australien och Sverige med hans arbete åt Ericsson. Han invandrade till Sverige 1986 och i 1998 började jamma med kollegor på jobbet och spelade på firmafesterna.  Vid det här stadiet var det viktigar att spela kända danslåtar så Martins låtskrivande skrinlagdes.  Han kunde i stället koncentrera sig på nya utmaningar - att sjunga solo och bli bättre på gitarr.  Bland medlemmarna i det bandet var Ulf och Tommy som (sju år senare) skulle bli två andra grundmedlemmar till Eight Balls of Fire!.

Martin är den enda "ball" som har noll musikutbildning; han kallar sig själv hellre för låtskrivare än musiker.
Favorit citat: "Would you like a beer, Martin?" - Elvis Costello 

Tommy är född 1949 i världsmetropolen Vallentuna.  Han började sin musikkarriär redan som nioåring med trumlektioner i skolan under sträng ledning av en f.d. militärmusiker.  Han var medlem i skolorkestern som spelade slömars, mars och rävtrott.  Det måste ha varit för restritiv för Tommy som ibland fick skäll av bandledaren eftersom han gjorde att musiken svängede för mycket.

Han har ett långt och varierat förflutet i band och orkestrar.  Som tonåring spelade han i ett garageband (Shadows, Violents osv.) så som Snickarbackens Jazzverkstad och också en kortare stund med Ericsson Big Band.  I enlighet med den långa trummistraditionen fick bandledaren uppmana Tommy på ett rep att titta på honom - och inte på den där flickan i publiken.

Vid arton års ålder spelade han tillsammans med den kände svenske dragspelaren, Gösta Westerlund, samtidigt som ett storband och en jazzorkester ledd av Ulf Adåker.  Två år senare spelade han i en jamsessionsduo (Hansson & Karlsson stil) med orgel och trummor.  Han blev medlem i ett sjuinstrumentsdansband Christett som spelade musik av Chicago och Blood, Sweat and Tears.

Vid 1972 hade flickan i publiken blivit en alldeles för stor förströelse. De förlovades och Tommy slutade spela trummorna och började utforska andra rytmer.  Nästan tjugo år senare träffade han vänner på jobbet som ville spela musik. 

Mikael är född 1950 i Sala och växte upp där på en bondgård (han svär att fåren var endast goda vänner).  Han började spela gitarr i skolan vid nioårsåldern.  Varje vecka tog hans lärare med sig schlager som "Kära Mor", "Alpens Ros" och "Gamla Pottan" för Mikael och hans vänner att sjunga och spela.  Efter ett tag introducerades han för låtar av Beatles och Rolling Stones och insåg att dessa fantastiska låtar hade samma ackord ...

Vid 20-årsåldern började han spela flöjt, samt byggde en elbas som hobby medan han studerade hårt för att bli civilingenjör.  Två år senare blev han medlem i sin först rockband - Krökta rummet - som bestod av fyra killar som spelade hemmagjord fusionsmusik och plötsligt verkade studierna inte lika intressanta längre.  Det var under den här perioden att Mikael började spela bas på allvar.

Hans nästa band hette Sega Gubbar.  Det var en musikaliskt kollektiv som blandade hemmmagjord jazzfusion med allt från rock till "minioperor" beroende på besättningen.  De spelade på klubbar och fester i och kring Linköping, Göteborg och Stockholm.

Under åren som följde spelade han i två band - Da Capo och Exit - som turnerade klubbar och fester med fusion och rock.  Efter några tysta år bildade han Still Fresh and Young med tre gamla vänner och spelade covers från 60-talet.  Has stannade hos dem i fem år och hoppade sedan av för att ta upp gitarren och spela jazz vilket han gjorde för skojs skull med olika kompisar.  En dag dök Ulf upp för att arbeta tillsammans med honom på Ellemtel ...