Ovanstående metod var oerhört arbetskrävande för mig. Jag behövde läsa alla elevers "Dagskördar" och redigera dem till det enhetliga dokumentet "Profil" de första veckorna och sen uppdatera den dagliga "Barometern". Detta krävde att jag kom ca 2 timmar tidigare än alla andra till jobbet för att förbereda och skicka ut denna post. Anledningen till att jag höll i detta själv var att jag experimenterade. Metoden ändrades dag för dag. Jag tänkte att när den hade stabiliserats så kunde jag lägga det på varje elev att underhålla sin "barometer". Att låta eleverna sköta jobbet skulle göra metoden till en möjlig "exportvara" till andra utbildare men det faktum att metoden var så arbetskrävande i mitt utförande gjorde den nästan omöjlig för andra utbildare att ta upp. Eleverna skulle därmed också få träning i att själva hålla reda på sin situation med datorns hjälp. På så sätt skulle jag också ännu grundligare "baka in utbildningsmålet inuti medlet".
Jag började också fantisera om att eleverna själva kunde lägga till staplar i sina Barometrar. Att vissa staplar var obligatoriska men resten var elevens att bestämma. På så sätt skulle eleven själva definiera det "landskap" som hon ville "erövra".
Men det blev ingen fortsättning för mig denna gången. Jag var anställd som beredskapsarbetare och som sådan får man arbeta högst ett år. Så här tog mitt arbete på Datorteket slut. Jag hade hoppats att mina chefer eller mina kollegor skulle inse metodens "förträfflighet" och anamma den i någon form och helst anlita mig för att genomföra den som generell metod för hela datorteket. Min chef uppskattade visserligen mina insatser och fick mig att hålla en genomgång om metoden för en ny kull datautbildare men ingen av de hoppade på tåget och chefen trodde inte tillräckligt på metoden för att införa den som generell metod.