Knappast någon svensk har väl kunnat undgå att uppmärksamma hur antalet fall av pedofili ökat de senaste åren. 1987 begicks det 87 anmälda våldtäkter på barn under 15 år. 1997 hade siffran stigit till 286. En del undersökningar pekar på att grunden till detta skulle vara någon slags "välfärdssjuka"; människor blir i det enorma sexutbud som idag finns "mätta" och drivs därför att prova på sådant som fortfarande är tabu. Andra undersökningar visar att pedofiler är obotligt sjuka människor med total avsaknad av inlevelseförmåga, som tvångsmässigt våldför sig på barn. Vilken orsaken till detta svineri än är, är i princip alla människor överens om att det måste bli ett slut på det nu. Bakom vart massmedialt uppmärksammat fall finns det tio ej uppmärksammade fall, vart och ett av dem en katastrof för det berörda barnet och dess familj. Vid medias rapportering av "dagispedofil-fallen" har ett illavarslande mönster utkristalliserat sig: Fokus har lagts på de chockade föräldrarna samt på ett desperat sökande efter syndabockar till händelserna. Det genomgående budskapet tycks vara att "vi är ledsna för det som hänt, men det här är tyvärr sådant som man får räkna med i dagens samhälle. Förövaren är psykiskt sjuk och ni måste inse att han är inte riktigt ansvarig för sina handlingar. Väl mött hos vår psykolog!" Självfallet skall barnet och dess föräldrar ha hjälp, men varför lägger inte media någon vikt vid straffpåföljden i sina reportage, istället för att frossa i chockade människors sorg?

Som förälder blir man bokstavligen talat spyfärdig när man tänker på att våra styrande dömer pedofiler till rättspsykiatrisk vård, från vilken de blir fria så snart en läkare bedömer att de är friska. Olika studier visar att omkring en procent av alla män har en pedofil läggning. De allra flesta lever dock inte ut sina lustar.

Hur ser en sådan presumtiv pedofil en dom som innebär rättspykriatisk vård på en speciell "pedofilavdelning"? Ja, knappast som avskräckande.

Vad Sverige behöver är en hårdare och tydligare lagtext vad beträffar sexuella övergrepp i allmänhet och mot barn i synnerhet.

Vid en första förbrytelse bör straffskalan för en pedofil ligga någonstans mellan sju till tio års fängelse, kombinerat med vård. Om pedofilen efter frigivning ånyo begår sexualbrott har han förbrukat sin rätt att vara en del av samhället och bör sålunda dömas till livstids fängelse. Vi barnföräldrar skall inte behöva acceptera ett rättsväsende som genom låga straffsatser och godtyckliga frigivningar äventyrar våra barns säkerhet.

Sd-Trollhättan