|
Trollhättan 1999-02-07 Interpellation till Mats Wiking (s) Jag, och många andra trollhättebor med mig, känner stor oro över den snedfördelning som gjorts vid utdelandet av de så kallade "social strukturpengarna". Även om dessa pengar endast uppgår till 7-8 % av den totala budgeten för skola och barnomsorg, är det ändå ansenliga belopp som det rör sig om. Dessa pengar för "social struktur" kan för en skola vara de medel som avgör om en elevs behov till fullo skall bli tillgodosedda. Kriterierna för att ett område skall erhålla "social strukturpengar" är det antal invånare som har utomnordisk härkomst, som är lågutbildade, ensamstående med barn, arbetslösa eller socialbidragstagare. Dessa kriterier ställer jag mig frågande till. Jag anser inte att de i sig utgör indiktatorer på att barn boende i sådana områden skulle ha större behov än andra skolbarn. Barn i områden som kommunen lågprioriterar har lika stora, i vissa fall kanske större, behov av en bra skola. Dessa barns föräldrar arbetar bägge ofta heltid och har allt som oftast inte mycket tid över för barnens skolarbete. Att koncentrera pengarna som går till skolan, barnomsorgen och fritidsgårdsverksamheter till ett fåtal stadsdelar, anser jag vara farligt. Jag är medveten om att vissa av Trollhättans stadsdelar utgör så kallade "problemområden". Jag anser dock inte att man även i framtiden skall prioritera dessa områden på bekostnad av stadens övriga stadsdelar. Genom att göra detta urholkar man de resurser som behövs för att hålla uppe kvalitén på de stödåtgärder som barn tillhörande "oprioriterade" område behöver. Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor: 1. Anser du att barn till arbetslösa, socialbidragstagare eller lågutbildade är i större behov av god skolundervisning än övriga barn ? 2. Sämre fritidsgårdsverksamhet ger sysslolösa barn som springer runt på stan och riskerar att hamna i trubbel. Öppetthållande och antal aktiviteter på fritidsgårdarna skiljer sig idag markant mellan Trollhättans olika stadsdelar. Inser du inte faran i att prioritera "problemområdena" genom att fördela en oprortionerligt stor del av resurserna till dessa? Genom att göra detta skapar man ju mycket snäva ekonomiska ramar åt övriga stadsdelar att rätta sin fritidsgårdsverksamhet efter. Mats Spjuth (SD) |