Index

Demokratidemonstration - en lektion i diktatur

När en svensk elev i Trollhättan misshandlas svårt av elever med invandrarbakgrund brukar det vara knäpptyst i medierna. Denna gång hade den svenske eleven tidigare haft nazistsymboler på sina kläder och eftersom det skedde strax efter Stockholmsdrakarnas nazi-kampanj rapporterade lokala medier om misshandeln.

Naturligtvis tvekade inte vissa lokala politikerpampar att utnyttja den tragiska händelsen för egen politisk vinning. Kommunalrådet i Trollhättan Gert-Inge Andersson (s) talade vid en demonstration som anordnats mot rasism och främlingsfientlighet och för demokrati. Den misshandlade eleven måste synnerligen känt sig uppmuntrad när kommunen anordnar en demonstration mot hans politiska uppfattning enbart därför att han blivit svårt misshandlad.

Antalet demonstranter uppskattades till mellan 5 000 och 7 000 beroende på källa men måste oavsett klassas som ett för arrangörerna på ytan lyckat arrangemang. Tittar man däremot närmare på demonstranterna ser man att en överväldigande majoritet är skolungdomar och detta under skoltid. Överlag var det förhållandevis tyst om demonstrationen i riksmedia, enbart några spridda notiser här och där. De flesta journalister insåg naturligtvis att detta var för uppenbart fejkat för att verka trovärdigt.

Tittar man sedan närmare på hur uppslutningen fick sin omfattning får man sig en grundlektion i hur en diktatur fungerar. Alla stadens skolelever från komvux och ned till fjärde klass utkommenderades till demonstrationen. Det var inte tal om att gå dit frivilligt utan närvaron var obligatorisk, övrig undervisning ställdes in. Stalins och Hitlers metoder kopieras rakt av, kommendera fram en demonstration för att visa på folkets stöd.

Det lokala gladpopbandet Happy Wibes spelade på demonstrationen, vilket var populärt bland de utkommenderade eleverna. När den politiska delen tog vid skedde ett lämmeltåg med främst äldre elever som utan tvekan gick därifrån. De yngre eleverna stannade i högre grad men eftersom lärarna också var där var det kanske inte så konstigt.

Trollhättans Tidning skrev dagen efter om händelsen. På det stora hela var det ju ett gyllene tillfälle att försöka tvätta bort Trollhättans stämpel som problemstad. Halva förstasidan och ett uppslag var demonstrationen värd. Ungefär fyra femtedelar av tidningsutrymmet upptogs av bilder, förmodligen ville tidningen inte skriva för mycket om demonstrationen då journalisterna givetvis insåg att det var något skumt med det hela.

Glädjande nog måste det ha varit ett större tryck på Trollhättans Tidning då de dagen efter hade tre insändare som kritiserade demonstrationen. Den största var från folkpartiets ordförande i Trollhättan, Dan Möllengård som fick sin text ihopklumpad och felstavad av tidningen så att den blev mycket svår att läsa, vilket inte är ovanligt när en tidning inte håller med den som skrev insändaren. En sverigedemokrat känner nog lätt igen sig.

Intressant nog måste jag hålla med folkpartisten denna gång då han hade flera vettiga aspekter (priset för ett trettiotal poliser, tvångskommendering, allmänt ointresse bland de utkommenderade).Tidningens svar var kort och lättläst och började med ett personangrepp på Dan varpå hans åsikter nonchalant förlöjligades. Även här kan nog en sverigedemokrat känna igen sig i medias behandling.

De andra två var kortare och kommenterade mest kort att det var idiotiskt med tvångskommendering samt att skulle demonstrationen genomförts under elevernas fritid skulle det uppriktiga intresset märkas bättre. Två helt riktiga kommentarer.

Tidningen publicerade även en artikel samma dag som förklarade att det kändes "konstigt" för eleverna att bli tvingade men att det var rätt okej ändå. I den korta artikeln får två personer från kommunen, det tidigare nämnda kommunalrådet Gert-Inge Andersson och Johan Roos, biträdande förvaltningschef på KUB, båda möjlighet att förklara att de inte hade tvingat någon utan att skolan missuppfattat det hela. Artikelns syfte verkar vara att försöka visa på att det hela egentligen är en småsak och att alla faktiskt ville vara där.

Vad som inte står i tidningen är att det på kommunhuset gick omkring personal och sa till de anställda att bege sig till demonstrationen. Det hela tyder snarare att lokala partipampar nu befinner sig så långt ifrån den demokrati de säger sig representera att de själva är det största hotet mot den. Man kan bara hoppas att de har vett att skämmas.