Halmstad den 28/1, 2000

Mitt uppsägningsfall kom ca ett år efter Kenneths. Det var i augusti 1998 och då hade mitt fack HTF lärt sig av de erfarenheter som JUSEK hade dragit; nämligen att inte svika en medlem omedelbart, utan först då medlemmen som mest behövde sitt fack. Saco-förbundet JUSEK övergav sin medlem byrådirektören Kenneth Sandberg på Statens Invandrarverk i Malmö så fort de fick klart för sig att han börjat arbeta för Sverigedemokraterna. Den blundern tänkte inte HTF göra.

Nu skall du också veta, att jag är 57 år, sjukpensionär på halvtid, handikappad och sedan snart 15 år tillbaka gift med en kvinna från Sri Lanka. Genom min hustrun har jag på hennes sida fått bara här i Norden ett stort antal arbetskraftsinvandrade släktingar och vänner från Sydostasien. Alltså inga välfärdsflyktingar här inte! Alla sympatiserar med mig och med SD! Med andra ord, jag har fler invandrade vänner och släktingar än vad jag har egna etiska svenska vänner och släktingar och alla tycker det samma som jag om den förda invandringspolitiken i Sverige.

Då mitt fack skulle ta på sig ansvaret att försvara mig mot denna osakliga och ogrundade uppsägning, var de från början helt övertygade om att min arbetsgivare sagt upp mig p g a mina åsikter och för mitt medlemskap i Folkviljan & Massinvandringen. En av ledamöterna i styrelsen för den lokala pensionärsorganisationen PRO i Halland som alltså kontaktat HTF i Helsingborg bakom min rygg och under min semestern –98, sa att styrelsen hade beslutat säga upp mig med omedelbar verkan! Orsaken till uppsägningen skulle berott på mitt medlemskap i Folkviljan och mina odemokratiska åsikter, hade denne ledamot sagt till HTF. Facket upplyst honom då om att åsikter och föreningstillhörighet inte var grund för uppsägning. Dessutom hade PRO inte varslat sin arbetstagare om sitt uppsägningsbeslut innan, varken muntligen eller skriftligen, varför detta först skulle ha skett. HTF ogillades därför uppsägningen.

Fackombudet visste också om att arbetsgivaren hade beslagtagit min arbetsplatsdator under min semester i juli 1998 (den befanns sig då hos det dataföretag som organisationen alltid anlitade för inköp, reparationer och service av datorer). Därifrån hade man först låtit hämta datorn och trots detta påstod man sedan, att man tvingats låta en datakunnig student från Högskolan här i Halmstad vara dem behjälplig att undersöka innehållet i den, och det trots att den redan var på dataverkstad i Falkenberg! Orsaken till detta var en ren lögn! P g a att sina helt obefintliga om datorer kunde man inte ens sätta på den. Då passade det ju bra att lögnaktigt påstå, att jag skulle försett datorn med lösenord så att man inte kunde komma åt innehållet!

Men egentligen förhöll det sig så, att min arbetsledning som bestod av pensionärer av "äldre årgång", var tvungna att ha hjälp med att starta datorn och de visste om att jag kände till deras avgrundsdjupa och bristande datakunskaper. Och med avsaknad av dessa var de tvingade att ljuga om "spärrkoder" i datorn bara för att få hjälp att starta upp den. Därför anlitades en datorkunnig student från Högskolan! Men sanningen var ju bara att deras kunskaper var så obefintliga och att de inte ens visste hur man slog på strömbrytaren för att få igång en dator!

Att jag till HTF´s ombud också hade inlämnat skriftliga vittnesuppgifter från datateknikern på företaget i Falkenberg, om att det inte funnits någon spärrkod som hindrat denne tekniker att ta sig in i datorn, hjälpte inte mitt fall i AD. Mitt ombud hade nämligen struntat i att lämna dessa viktiga uppgifter till AD! Detta samt mycket, mycket annat som var direkt avgörande för utgången av hur AD skulle döma, lät alltså medvetet mitt HTF-ombud rättens ledamöterna inte få reda på! Han underlät att till mitt försvar inge till rätten något som helst processmaterial, eller några av alla de dokument han fått av mig som kunde stryka riktigheten i allt det jag sade under förhöret i AD. Att sådan kunde få ske i en rättsstat och demokrati som Sverige , var något som jag inte i min vildaste fantasi kunde drömma om!

Därför kunde rätten inte få bekräftat att vad jag sagt hade någon trovärdighet! När sedan arbetsgivaren kallade in ett vittne som, för det första var medlem i PRO, och dessutom anlitades som datakonsult åt riksorganisationen i Stockholm, så kunde ju vem som helst räkan ut att hans vittnesmål var jävigt så det stank om det. Vems intressen var detta "vittne" mest angeläget att tillvarata? Ja, inte var det mina! Men det brydde sig aldrig min försvarare – mitt '"eminenta" ombud om att ifrågasätta! Han bara teg!!

Vid detta vittnesmål från arbetsgivarsidan blev jag helt övertygad om att man hade låtit manipulera innehållet i min arbetsplatsdator! Jag protesterade hos mitt ombud utan någon verkan! Istället hade han mage att påstå att han mera trodde på min arbetsgivares uppgifter än på alla de dokument och uppgifter som jag försett honom med! Det var ett skandalöst svek han utsatte mig för! Vid slutpläderingen förklarade han också för rätten att han inte kunde någonting om datorer och att han därför inte heller kunde kommentera det datatekniska som avgivits av motpartens vittne! Detta hade han mage att säga under förhandlingen, trots att vi flera månader tidigare hade kommit överens om, och han lovat mig att han och jag skulle ha en erfaren och kunnig datatekniker som bisittare i rätten, om det skulle komma upp rent datatekniska frågor och påståenden.

Inte heller brydde sig mitt ombud om att ifrågasätta om det kunde hållas för troligt att datorns innehåll, efter sex och en halv månad i händerna på arbetsgivaren(!!), inte kunde misstänkas vara manipulerat, eller förändrat? Jag kände nämligen inte igen datorn som arbetsgivarens vittne redogjorde för i rätten! Det kunde alltså inte vara bortom allt tvivel att en manipulering av datorn faktiskt kunde ha skett eftersom arbetsgivaren erkände, att datorn hade använts av dem under hela tiden fram till rättegången! Men detta anmärkningsvärda förhållande ifrågasatte inte ens mitt ombud! Då jag försökte protestera blev jag bryskt nedtystad av honom! Han snoppa av mig med att åter påstå att han trodde mera på mina arbetsgivare och deras vittne än vad han trodde på mig! Då insåg jag att allt var kört och att jag hade fått hela rättssystemet emot mig! Jag var utsatt för en ren häxprocess och att det skulle begås ett justitiemord om man fann mig skyldig till vad PRO falskeligen hade anklagat mig för.

Jag insåg att rättegången var uppgjord i förväg och att jag var utsatt för rena Kafka-processen! Det var en rent politisk skenrättegång. Dessutom fick jag reda på efteråt, genom en åhörare som var jur. kand.(!!) och som hade i en paus talat med mitt ombud, att mitt ombud inte på någon punkt delade min uppfattning om den förda invandringspolitiken. Han hade upptäckt att i rättssalen satt en hel rad av mina invandrade släktingar! Alla min frus anhöriga var svarthåriga, med olivfärgad hy och mörkbruna ögon och det var uppenbart att de stod på min sida, sa han! Tillsammans med dem, på bänken intill satt också toppledningen för riksorganisationen PRO! Alltså självaste riksförbundets ordförande och en av hans närmaste! Den juriststuderande frågade sig hur det kunde komma sig att topparna inom riksorganisationens styrelse var där? Det rörde sig ju "bara" om en liten obetydlig lokal kanslichef i Halland som blivit uppsagd? Varför denna uppståndelse? Tydligen var det mycket som stod på spel för PRO då den lokala distriktsstyrelsen beslutade säga upp sin medarbetare? Kunde det möjligen vara så att PRO´s riksledning undrade hur distriktet i Halland skulle klara sig med att begå mened och ljuga under en hel rättegång i AD? Det kan vara mycket troligt?

Då får man ju faktiskt säga att JUSEK varit mera "justa" mot Kenneth Sandberg. De svek honom långt innan hans fall hade kommit upp i Arbetsdomstolen. Han hade då möjlighet att anlita en egen advokat och göra en civilprocess av sin uppsägning. Den möjligheten fick aldrig jag eftersom jag trodde att HTF skulle sköta det åt mig! Vid den senare rättegången visade sig att Kenneth vann med övertygande marginaler mot SiV i tingsrätten i Lund sommaren 1999! Han hade blivit företräddes av en neutral och oantastlig advokat, som satt som heder att alltid försvara sin klient på bästa sätt! Sandbergsfallet innehåller också en massa upprörande lögner och efter konstruktioner för att skapa "saklig" grund för att säga upp honom. Men tack vare en duktig advokat lyckades inte Invandrarverket med sitt lögnaktiga uppsåt.

"Bosse"