Hej, alla snygga kattbrudar därute i cyberspace. Det här är fantastiskt tjusiga jag, Theodor, snart 5 år. Enligt min matte är mitt latinska namn "Theodorus Kattegullus Ljuvlighetus Underbarus" men jag har stora tvivel på att hon verkligen kan latin. Hur som helst så är jag stor och kraftfull med vackert  röd päls och ögon som sammet, enligt matte den vackraste och underbaraste kisse som finns.
Min mor är en renrasig norsk skogskatt och min fader är okänd.
Jag kom till mina människor när jag var 7 veckor och bestämde mig för att stanna, maten och tvåtassingarna verkade OK. Här fanns då en snäll hund och en annan kattpojke som hette Orvar. Han lärde mig allt jag kan. Tråkigt nog hade han inte den där hälsosamma respekten för bilar som jag har så en dag blev han påkörd och försvann ur mitt liv för alltid.
Jag saknade och sökte honom länge men det sägs att tiden läker alla sår och nu minns jag honom bara lite svagt. Men visst hade vi kul, Orvar och jag.

Mina största intressen i livet är att ligga vid ett varmt element och titta på de andra varelserna i huset. Jag gillar också att lägga mig tätt intill matte på kvällen och somna med min nos mot hennes. Min kattsambo heter Nelly och flyttade hit när jag var ca ett år.

För ett par år sedan kom mina människor på den idiotiska och fullkomligt onödiga ideen att skaffa en s.k. hundvalp. Varken mitt eller Nellys liv varit sig likt sedan dess. När han var liten (nåja, så liten var han väl ändå inte) var han nog den dummaste av varelser. Han verkade inte kunna kattiska eller något annat språk heller för den delen. Oavsett vad jag sa åt honom så fattade han absolut ingenting. Till och med vanligt hederligt och mycket allvarligt menat fräs lämnade honom totalt oberörd. Och kan ni tänka er, han kissade och bajsade på GOLVET. Ingen hyfs alls. Han fick namnet Ceasar p.g.a. sin storlek.
Med tiden har han faktiskt fått en hjärna, kanske inte så oerhört stor som en katthjärna men det får väl duga. Numera är han nästan social och vi trivs riktigt bra tillsammans.

Men det var väl ändå inte Ceasar som den här sidan skulle handla om utan stora vackra jag. Jag trivs rätt så bra med mitt liv. Jag kallas för Bonäsets skräck p.g.a. mitt tämligen brutala sätt att sköta mitt revir men vadå då, jag måste försvara det som är mitt.
Jag har en i människors ögon märklig meny, jag älskar rå potatis, sparris, choklad och allt som matte påstår är mat måste testas, hur illa det än kan smaka.

Att duscha är bland det bästa jag vet. När matte blöter sig brukar jag följa med och sitta under vattenstrålen, underbart.
Annars är jag en rätt normal katt med katters vanor och begär, dock ej att försöka fånga råttor och fåglar. Sådana ansträngande sysselsättningar överlåter jag till Nelly. Jag brukar gå in till matte och få delikata smakprov på betydligt godare saker.Gå gärna in och hälsa på min kattkompis och sambo Nelly på hennes egna sida, hon har också en del att berätta.

Det här är när matte fick för sig att jag skulle vara midsommarfin.	Här är jag på patrullering på mitt eget revir....