En katt är en vän som försynen gett dig
Norman Corwin

Att få vara med under en kattkulls första tid är en underbart spännande och fantastiskt skojig
resa in i kattens personlighet. Man får på så många sätt se in i de små livens känslo- och
tankevärld att man för alltid är känslomässigt bunden till dem. För dig som inte på samma sätt
kan följa de här kattungarna på deras första resa in livet har jag skrivit en liten dagbok där
jag försökt fånga deras speciella karaktärer och kanske ge dig en liten bild av hur deras första
tid har varit.
Min förhoppning är att dagboken kan ge dig en fingervisning om hur just din katt fungerar och
att du kanske lär känna henne lite bättre. Du måste själv anstränga dig lite för att bli
accepterad som din katts människa, för en katt släpper inte in någon som inte förtjänar det i
sitt hjärta.
När du nu är på väg att bli ägd av en katt så bör du veta att det inte är någon alldeles enkel
sak. Det kräver en speciell ordning som oftast bringar allt i oordning. Dessa små pälsbollar
har en förmåga att hoppa in i våra liv och ställa till oreda i våra välplanerade liv. Man
tvingas att inse att vi människor inte är de enda högtstående varelserna på den här
planeten och att din katt kan ge dig något som du inte visste att du behövde, den skänker lugn
åt den orolige, tröst åt den ensamme och glädje åt den sorgsne.

Varje katt är ett original och ett mästerverk, en unik varelse med en helt egen och väldigt stor
personlighet. Låt dig förtjusas och förälskas. Ta väl vara på din katt, älska och respektera
henne så kommer hon att skänka dig glädje och sällskap under lång tid framöver och kom ihåg,
den som har en katt att krama lever längre.

När du blivit utvald av en katt har du nått så långt du kan komma
Josh Kapp

Dag 1 Fredag 14/8 1998: Idag ska det hända, Nelly har varit dräktig i exakt
63 dygn och om allt går som det ska så bör vi ha kattungar innan kvällen.
Klockan tre börjar Nelly bli orolig. Vår lilla Nelly ska bli Mamma. Har vi gjort
rätt? Theodor är en väldigt stor katt och Nelly ovanligt liten. Ska hon klara av
det? Frågorna och farhågorna är många. Timmarna går och Nelly likaså, runt,
runt i huset. Upp och nerför trappor, in i skåp och garderober, under filtar och
överkast. Hon söker ett ställe att föda på. Klockan 23 hittar hon den ultimata
platsen för hennes ungar att födas på???. Nere i hallen med hundarna som
vakande änglar bredvid. Klockan 23,20 kommer den första ungen. Det är en
liten Nellykopia, jag kallar henne genast Fideli trots att jag ännu inte vet om
det är en hona. Ceasar vill också hjälpa till med tvättandet av den lille/lilla
och Nelly tillåter det hela med ett välbehagligt spinnande. Vi väntar på
nummer två, och väntar, och väntar. Klockan 02,30 måste jag gå och lägga
mig för jag har jour dagen efter. Inga fler kattungar ännu.

Dag 2 Lördag 15/8: 07,00 när jag kommer ner är Nelly borta. Efter mycket
sökande hittar jag den lilla familjen, under trappan ner till källaren, numera
utökad med två ungar. Nelly har under dom timmar jag sov producerat två
grå kattungar som jag har lite svårt att skilja på men efter en stund ser jag
att den ene är helt grå medan den andre har lite vitt i ansiktet, runt nosen.
Att hon under natten har flyttat kan möjligen bero på att Ceasar under natten
varit väl intensiv i sin uppvaktning av den nyfödde. Nelly är fullständigt
slutkörd och orkar inte bry sig om sin egen hygien utan ägnar all sin
kvarvarande ork åt att tvätta ungarna. På eftermiddagen får hon ytterligare en
unge som hon inte orkar tvätta ren så den dör.

Dag 3 Söndag 16/8:  Idag hördes ett förfärligt skrikande ifrån
källarregionen. Det var den grå med ljus nos (Smulan) som var ute på sin
första upptäcktsfärd. När jag kom ner kravlade den omkring mitt ute på
hallgolvet och skrek som om kniven suttit i den. Snacka om kavat litet
kattbarn.
Jag kan inte undgå att få en känsla av att de här små liven blir väldigt
speciella, de verkar starka och livsdugliga. Jag hoppas att de har fått en
personlighet som är en blandning av Nelly och Theodor. Det är i sanning en
spännande kombination på alla vis. De är i särklass de största kattungar jag
har sett och jag har sett en del genom åren. Av storleken att döma är de
pojkar allihop. Nelly har fortfarande inte ork att tvätta sig själv och jag ser när
hon kommer upp på eftermiddagen att hon är kladdig på bakbenen. När
kvällen kommer har hon lyckats tvätta av sig och ser numera nästan ut som
vår söta lilla Nelly igen, om man bortser från den hängande magen.

Dag 5 Tisdag 19/8: Idag försvann Mamma Nelly. Inte fullständigt och för
alltid men det kändes som en evighet när hon var ute i ca två timmar. Jag tog
upp ungarna och försökte så gott det gick att trösta dem. Ceasar ville också
hjälpa till och gjorde sitt bästa, problemet var bara att de blev fullständigt
genomblöta av hans kärleksfulla pussar. Jag tycker att det ser ut som om den
helgrå håller på att få ögon men det måste väl ändå vara önsketänkande, de
är ju bara fyra dygn ”gamla”.

Dag 7 Torsdag 20/8: Jag funderar på namn åt dom små och trodde att
almanackan kunde hjälpa mig men dagens namn den 14:e och 15:e är
Villiam, Bill respektive Stella och Stellan. Inte så vidare lämpliga namn till
katter så där fick jag ingen hjälp, jag får fundera vidare. Jag har fortfarande
inte kunnat släppa namnet Fideli till den förstfödda.

Dag 8 Fredag 21/8: Gun-Britt och Simon kom hit på kvällen och ville titta
på de små. Vid det tillfället upptäcker jag att den grå med vit nos faktiskt
håller på att få ögon.
Jag har börjat kalla dem: Lilla grå (den med vit nos, Smulan),
Stora grå (den helgrå, Ebba) och Fideli (den förstfödda, Pripps).

Dag 11 Måndag 24/8: Idag lyckades vi övertyga Nelly om att hennes ungar
är säkra även på övervåningen. Vi flyttade upp dom i köket och hon verkar
acceptera det, till Ceasars stora glädje. Chagall tar det hela med ett stoiskt
lugn, han har varit med förr. Theodor tycker att hans barn är ibland det
äckligaste han någonsin skådat. Han verkar tro att de är något slags insekter
som invaderat vårt hem och agerar därefter, med fullständig avsmak.
Nu har alla ungarna fått upp ögonen i olika stadier. Den som kommit längst
är Lilla Grå.

Dag 13 Onsdag 26/8: Biblioteket uppsöktes idag och fyra böcker lånades
hem, alla om katter. I en av dem fick jag lära mig att Theodor och Nelly aldrig
i detta livet skulle kunna få röd avkomma. Det förklaras med en terminologi
som är för mig fullständigt obekant, men så mycket förstod jag att den dagen
de två får röda barn är ungefär samtidigt som helvetet fryser till is.
Jag har gjort ytterligare en intressant upptäckt nämligen att det förmodligen
är tre små kattflickor våra katter har producerat. Jag hade nog hoppats på att
åtminstone Stora Grå skulle vara en kille. Nu måste jag klura ut tre söta
flicknamn till de små töserna.

Dag 16 Lördag 29/8:  Nu märks det att mina töser börjar bli stora, de kan
gå hjälpligt och börjar att söka kontakt med mig. Nelly visar också tecken på
att hon börjar släppa greppet om dom små. Hon vågar vara borta längre
stunder ifrån dom. I natt var hon ute till 02,30 och matte blev riktigt orolig
innan hon slutligen kom hem. Jag har ännu inte bestämt några namn till
småflickorna men kallar dem: Fideli, Lilla My och Ebba.
I dag kom pappa Theodor haltande hem, han har nog varit ute på äventyr
igen. Hoppas att det inte är något allvarligt.
Idag kom Mikael och Jenny hit. De bestämde sig för Lilla My som förmodligen
kommer att heta Jasmin i fortsättningen, ett mycket vackert namn på en katt.
Igår Fredag var min sista arbetsdag på några månader. Jag är tjänstledig fram
till jul. Det innebär att jag kommer att kunna vara med och studera de små
under hela deras uppväxt. Det känns som ett stort privilegium att få vara med
hela tiden och jag ska göra allt jag kan för att de ska få en så bra start som
möjligt här i livet.

Dag 17 Söndag 30/8: Idag kom Joakim hit, Fidelis husse. Han verkade lite
tveksam till namnet Fideli men jag hoppas att hon får ha kvar sitt namn, det
passar på henne. Hon är helt enkelt en liten Fideli. Pappa Theodors haltande
blir bättre och bättre, han hade nog slagits med någon annan katt.

Dag 23 Lördag 5/9: Tänk att kattungar kan ge sådan mersmak. De är helt enkelt
ljuvliga och jag tar varje tillfälle som ges till att få en liten pratstund med dom.
Jag kan nog tänka mig att göra om det här snart igen.
Tanken att para Ebba med Donatello har jag nog haft men helt enkelt för att binda ihop
Theodor och min underbare bortgångne Orvar som fanns hos oss i bara två år.
Den kombinationen kan nog bli både intressant och vacker.

                            Min vackra och vänlige Orvar
                                och hans mamma Maxie
 

Dag 25 Måndag 7/9: Joakim var här igår och talade om att Fideli skall heta
Pripps. Ett skojigt och definitivt ovanligt namn. När det gäller deras respektive
personligheter så märks det alltmer att Pripps är den av tjejerna som är mest
”framåt”. Hon är den mest kontaktsökande av dom, både med folk och fä.
Idag lyckades hon kravla sig ur lådan och ut på golvet. Jag såg att Ceasar var
där och möjligen fick hon lite hjälp av sin ömme ”styvfar” att ta sig ur sitt
forna fängelse. Väl ute på golvet upptäckte hon att världen var mycket större
och farligare än hon hade tänkt sig så hon kravlade omkring och skrek
hjärtskärande. Jasmin är Pripps motsats och är den lite blyga och försiktiga av
dom, hon är också den minsta rent storleksmässigt. Hon kommer att behöva
väldigt mycket social träning och är den av dom jag måste jobba mest med.
Ebba är ett mellanting och eftersom hon är störst och kraftigast så brottar hon
ledigt ner sina systrar, båda på en gång. Nu är det här väldigt preliminära
konstateranden och deras personligheter kan komma att ändra sig många
gånger innan det är dags för dem att flytta till sina riktiga hem.
Den höge fadern Theodor tycker fortfarande att de små kryp som Nelly så ömt
vårdar är ovanligt vidriga. Numera anser han till och med att Nelly tillhör
samma otäcka ras, konstiga råttor med kattlukt. Han är livrädd för att komma
i närheten av både Nelly och ungarna och verkar tro att han ska drabbas av
någon fasansfull sjukdom om dom skulle nosa på honom. Han är helt enkelt
livrädd för dom. Samtidigt så är han lite mera nyfiken på dom nu och kan
ligga och titta på dom långa stunder, naturligtvis på minst tre meters avstånd.
Han vet liksom inte riktigt vad han ska göra med dom, äta dom, leka med
dom eller helt enkelt springa i fasa. Chagall börjar redan få stora skälvan, han
vet vad som komma skall. Han har vår förra kattkull i färskt minne. Han
minns nog alla gånger han fick löpa gatlopp för att ta sig fram till mat och
vattenskålen med fem helvilda kattungar hängande och klängande i päls och
mungipor. Det var inte bara en gång som han hade riv och bitsår på nosen,
men snäll och klok som han är så insåg han att de inte hade bättre vett utan
lät dem hållas. Det enda man märkte av att de var på honom var hans
hjärtskärande skrik när de hittade någon öm punkt att klösa eller bita på.

Dag 26 Tisdag 8/9: Nu märks det att kattöserna börjar bli stora. De kan gå
på sina små ben, balansen är det lite si och så med men dom tar sig fram. Nu
tillbringar dom den mesta tiden ute i stora världen d.v.s. köksgolvet. Nelly har
insett att de inte är några bebisar längre och följer vaksamt varje steg dom
tar så att inget ont ska hända dom.
Ceasar är fullständigt manisk och vill också vara kattmamma. Han förföljer
dom och tar varje tillfälle att ge dom en blöt puss. Tyvärr så är hans tunga
större än kattungarna så följden blir att de trillar omkull utav varje puss.
Mathias och Frida var här idag och bjöd Jasmin på hennes första smakbit utav
något annat än mammamjölk, hon fick smaka snus! så nu funderar jag om
inte hon ska kallas Ettan istället (skämt åsido).

Dag 27 Onsdag 9/9: Nellys hormoner verkar löpa amok och hon tror att hon
måste försvara ungarna mot både Ceasar och Chagall. När det gäller Ceasar
kan jag förstå henne då han inte kan låta bli dom men stackars Chagall skulle
aldrig i livet bry sig om dom om dom inte kröp över honom. Idag fick Chagall
veta av Nellys ovett bara för att han bara råkade stå i vägen när hon skulle
säga åt Ceasar på skarpen, stackars snälla och katträdda Chagall.

Dag 29 Fredag 11/9: Nu kan alla tre gå riktigt skapligt. De har också börjat
att leka med varandra. De är alla förtjusande söta med sin lite stappliga gång
och oskyldiga ansiktsuttryck. Jasmin har ”tagit sig” riktigt bra och söker nu
aktivt kontakt med både oss och hundarna, imorse hittade vi henne sovande i
Chagalls päls. Ebba verkar veta att hon ska stanna här och har snabbt blivit
husses favorit. Hon liksom mamma Nelly verkar föredra manfolk.

Dag 30 Lördag 12/9: I natt åt allihop av maten som jag ställde fram. I
början var Pripps och Jasmin lite misstänksamma och tuggade mest på fatet
men till sist insåg de att det som låg på det smakade bättre. Ebba, det
matvraket, glufsade genast i sig allt hon kunde komma åt och verkade inte ha
gjort annat än ätit riktig mat.
Mina små töser är riktiga ”gosedjur” alla tre. De vill helst somna i min famn
och har redan börjat att stå nedanför mig när jag sitter vid datorn och krafsa
på mina fötter för att få komma upp. Det är lite problematiskt att jobba med
tre små kattungar i knät.
Jasmin som jag var så orolig för när det gällde den sociala biten är nu nästan
den mest kontaktsökande. Hon har verkligen svarat bra på mina
ansträngningar.
Mellan Nelly och Ceasar pågår numera dagliga strider om ungarna. Jag blir
inte klok på vad hon egentligen vill, ibland verkar hon tro att han är en unge
och ibland en fiende. Jag kan bara hoppas att det är något tillfälligt, kanske
en hormonrubbning efter förlossningen.
 

Katter vet att de är något alldeles särskilt.
Det är det som gör dem så oemotståndliga.
David D. Davis

De har förändrats oerhört sedan de föddes. Ebba är fortfarande nästan dubbelt
så stor som de andra men vem som är sötast vet jag inte. Det är i varje fall
inte Ebba. Jasmins fina päls med grått underhull och vita täckhår har nu även
Ebba fått. Jag hoppas verkligen att de får behålla det även som vuxna, då blir
de en samling underbart vackra kattfröknar, förresten, det är dom redan.
Jag har läst i en av de ifrån biblioteket hemlånade böckerna att uttrycket ”sin
mors dotter” i allra högsta grad gäller katter.
Det innebär att den minsta honan i kullen oftast är den sötaste och det kan
nog stämma i den här kullen också. Jasmin förefaller vara den sötaste utav de
tre men Pripps är söt på ett mera uttrycksfullt sätt, hennes färger gör att hon
syns lite mera.

Dag 33 Tisdag 15/9: Idag fick Jasmin sitt nya och slutgiltiga namn, Smulan.
Sött på henne, hon ser faktiskt lite ut som en smula.

Dag 34 Onsdag 16/9: Idag var pappa Theodor alldeles extra irriterad över
att se sina barn, han tänkte t.o.m. bita dom men efter mitt hysteriska
skällande så förstod han att det inte var så klyftigt trots allt. Jag får nog hålla lite
koll på farsan i fortsättningen.
Eftersom dagen börjat illa så fortsatte den här dagen i närapå katastrofens
tecken. I kväll fick vi besök av Ingemar och det var ju skoj men just som han
gått hände något som jag fasat för och som egentligen inte får hända,
Smulan ramlade nerför trappan, hela vägen från översta avsatsen
ända ner till källaren. Jag trodde att hon hade brutit vartenda ben i kroppen
men verkade kunna stå på sina ben. Hon är väldigt omtumlad och förmodligen
väldigt chockad, jag kan bara avvakta och se tills i morgon, måtte det ha gått
bra.

Dag 35 Torsdag 17/9: Smulan verkar ha klarat sitt jättehöjdhopp utan
några som helst men. Hon springer omkring som vanligt men aktar sig noga
för trappan.
Jag tittar och tittar, på Ebba. Kan det vara så att Ebba egentligen är en Ebbe,
med den storleksskillnaden som faktiskt ökar dag för dag verkar det inte
omöjligt. Nu är det väldigt svårt att könsbestämma kattungar och när jag
tittar ”där  bak” på dom ser dom likadana ut. Tiden får utvisa.
Idag ska Jenny komma hit och titta till sin lilla Smula och då får
jag tillfälle att tala om gårdagens förfärliga händelse.
Nelly har lugnat ner sig nu och tror inte längre att hundarna är hennes och
hennes ungars svurna fiender, så nu mår också vi lite bättre i nervsystemen.

Dag 37 Lördag 19/9: Idag inleddes operation potträning. Inledningen kunde
ju ha börjat bättre än så här. Jag hade alltså beslutat att mina underbara små
töser är redo att bli rumsrena och jag hade allt uträknat. De skulle få vara på
gästtoaletten nere för att lära sig att vistas i möblerade rum, visserligen
tycker husse att något sådant gränsar till djurplågeri men jag vet av
erfarenhet att ju mindre utrymme de har att röra sig på desto fortare lär de
sig att ”gå på lådan”.
Nåväl, till saken, jag storstädade först inne på toa för att
inga små och för dom farliga saker skulle ligga på golvet. Sedan skulle
kattungarna in. Jag hittade bara Pripps och stoppade in henne där tillsammans
med vattenskål, deras sovplats och den lilla kattoa som jag gjort i ordning.
Hon verkade inte tycka om att vara där ensam och skrek som en stucken gris
men jag tänkte att bara dom andra dyker upp så får du sällskap och talade om
det för henne genom den stängda dörren. På något sätt verkade hon inte
uppskatta mina försäkringar om att hon snart skulle få sällskap utan fortsatte
att yla, men jag brydde mig inte om hennes protester och fortsatte att städa.
Efter ca en kvart så tyckte jag att hon verkade lite väl desperat så jag
öppnade dörren för att trösta henne. Stackars lilla Pripps, hon hade krupit in
bakom elementet och fastnat. Hon rent av skakade av skräck och hennes små
ögon stirrade vilt på mig. Det var därför som hon skrikit så hjärtskärande och
nu tror jag inte att hon vill vara där inne på överskådlig tid, så nu får dom väl
vara i köket då (precis som husse ville) med sin potträning.

Liten karaktärsbeskrivning
Ännu så länge är de bara fem veckor men jag har ändå en liten aning om vilka
de är, så här tycker jag att de verkar:
Pripps: Den mest sociala som går på och hälsar på allt och alla. Hon verkar
vara extremt höjdrädd och skriker när man lyfter henne. Hon är också den
som är ”pratigast” av dom. Hon är den av dom som spinner högst.
Hon verkar också vara den som är mest mogen, fast hon är den enda som
hittills vägrar att äta riktig mat. En liten rolig sak med henne är hennes läte,
hon låter exakt som en liten krokodilunge.
Smulan: Fortfarande den mest försiktiga och lite blyga tjejen. Hon är helt
klart den minsta och undviker av den anledningen konfrontationer med sina
systrar. Hon är nog en vänlig och snäll kattflicka, ganska lik Nelly som
kattunge. Hon behöver väldigt mycket mänskligt sällskap och kommer att
passa mycket bra hos Michael och Jenny. Hon tittar misstänksamt på mig
varje gång jag tar upp henne i knät, som om hon tänker, vad vill du mig
egentligen. Hon är en utmärkt klättrare redan och leker bergsbestigare varje
dag
Ebba: Den klart busigaste och vildaste av dom men hon är också den som
helst vill ligga i knä och den enda av dom som kan ligga så i några längre
stunder. Hon är fortfarande störst och starkast. Förmodligen sin far upp i
dagen. Hon vet inte vad rädsla är och tror att hon kan flyga, hon kastar sig
med dödsförakt utför vika höjder som helst utan någon som helst fundering.

Dag 39 Söndag 20/9: Nu märks det alltmer att Nelly insett att vi inte vill
hennes barn något ont. Hon släpper greppet alltmer om dom små. Hon vill
gärna ha några stunder för sig själv och har minskat ner di-stunderna till ett
minimum. Småtöserna äter nu övervägande vanlig mat och snuttar på Nelly
mest för att få lite tröst och närhet. De kan springa om det behövs och
fungerar i stort som vuxna katter. Nu behöver de bara finslipa en del detaljer
så är de klara för ett helt långt kattliv. Tänk så fort det har gått.

xxxxxxxxxccc      5555555555555555555555
d§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§A
 RDDDDDDDDDDDDDDD<<<<<<<<¤fffffFFWWWWWWWWWWWWWW
WWWWWWWWWWWWW
P.S. Krumelurerna här ovan beror inte på att jag druckit eller rökt något
olämpligt utan det är Pripps bidrag till dagboken. Hon tog en promenad över
tangentbordet och jag har inte hjärta att ta bort det. Håll till godo, vad det
betyder får du själv lista ut. D.S.

Dag 40 Måndag 21/9: Småtjejerna har redan fattat det där med kattlådan
och gör sina naturbehov där nu. De är inte bara vackra utan smarta också.
Jag satt i morse och tänkte att det måste vara ödets ironi som gjorde att
Michael och Jenny valde Smulan. Michael tillhör gruppen av människor som
tycker att Theodor är aningen hjärnskadad eller rent av galen. Hon är
verkligen sin fars dotter och att fostra henne kommer att bli en upprepning av
Theodors uppväxt. Jag kan redan nu säga att jag inte är avundsjuk, Theodor
var i särklass den värsta kattunge jag någonsin känt. Han hittade på precis
allt och lite till. Han är den enda kattunge jag har hört talas om som lyckats
med att välta en bokhylla, äta upp en akvariefisk, riva ner all disk från
diskbänken, dra ner gardiner och dyka i toaletten och allt detta på rekordtiden
9 minuter. Han var kort sagt förskräcklig. Men, minns när ni städar upp efter
Smulan för femtielfte gången samma dag, att även detta lilla monster blir stor
en dag och då är hon en alldeles underbar och välanpassad kattfröken. Och
jag kan garantera att ni aldrig kommer att hitta en ljuvligare kattkompis.
Precis som Theodor så är det värt lite besvär, för det tycks mig som att de
jobbigaste kattungarna växer upp till de underbaraste katterna.
Man kan ju fundera om inte allt har en mening när man betänker hur perfekt
kattungarna kommer att placeras, Smulan med sitt stora behov av människor
får två stycken som kan pyssla om henne, Pripps som är en utmärkt katt till
en ensamboende då hon är väldigt kontaktsökande och social och slutligen
Ebba som förmodligen kommer att överta son fars position som Bonäsets
skräck, stor och stark som hon är.

Jag har redan börjat fasa för den dag de ska lämna mig. Jag vet ju var de
hamnar och att jag kan besöka dom men det blir ju aldrig någonsin
detsamma som nu.
Den förra kullen jag hade brukar jag fortfarande besöka emellanåt och att
möta mina kära kattpojkar som numera uppnått den aktningsvärda åldern av
fem år är lika roligt varje gång. Att se att de ännu känner igen mig och
hoppar upp i min famn gör mig varm inombords, de kanske minns alla våra
”gosestunder”. De känner genast igen min röst och spinner välbehagligt när
de väl tagit plats i min famn. Deras ägare försäkrar att de aldrig gör så mot
någon av deras andra bekanta och det har gjort mig säker på att kattungar
aldrig glömmer de första människor de lär känna och att det är viktigt att
hålla på med dom den första tiden så de lär sig att vara med oss människor.

Om du vill läsa och lära dig mera om katter och katters beteende så har jag
två, i mina ögon, alldeles utmärkta boktips till dig. De är:
Vad du inte visste om din katt av Sarah Heath
och
Lär känna din katt av Bruce Fogle.
Båda dessa böcker finns på biblioteket och är både lättlästa och intressanta.

Dag 41 Tisdag 22/9: I natt hände det igen, en av kattungarna föll nerför
trappan. Den här gången var det Ebbas tur att segla iväg. Jag hade somnat
framför TV-en igår kväll och vaknade av att det lät som om någon slängde något nerför trappan.
Detta något var alltså Ebba som förmodligen tappat greppet i någon av sina vildare lekar.
Den här gången och då Ebba är bra mycket tyngre än Smulan så trodde jag att hon hade skadat
sig allvarligt men även hon klarade detta sitt jättehopp utan synliga men.

Dag 51 Lördag 3/10: Kattungarnas numera mycket vilda framfart har satt
synliga spår i vårt hem. Bl.a. köksgardinerna blir aldrig vad de varit p.g.a. att
de klöst och bitit i dem.
I övrigt så är småtöserna mycket trevliga och sällskapliga. De har så smått
börjat lära sig sina namn och kommer när man ropar, kanske inte alltid men
ropar man mat så kommer de som skjutna ur en kanon. De har vuxit oerhört
sedan de började äta vanlig mat och är nu snart lika tunga som sin mor. Idag
fick de smaka kokt skinka för första gången och det var en smakbit som
uppskattades väldigt, framför allt av det lilla matvraket Ebba.

   Katten blir din vän om han anser
   dig vara värd hans vänskap.
   Men han blir aldrig din slav.
   Thophile Gautier

Dag 57 Fredag 9/10: Nu är det snart bara en vecka kvar till dom ska
lämna mig och komma till sina hem. Tiden har gått alldeles för fort och jag
bävar för den stund då de åker. De har vuxit upp och klarar sig själva nu.

Dag 61 Tisdag 13/10: I dagarna tre har Nelly burit hem MAT till sina barn.
Med mat menas den föda de skulle ätit i naturen, nämligen möss. Det har
förekommit möss i parti och minut här hemma och den av ungarna som
verkar ha uppskattat det mest är Smulan. Jag har faktiskt fått jobba hårt för
att få av en morrande och fräsande Smula mössen ur hennes mun. Hon menade
nog att:
-Den här maten har jag fått av min mamma, den ska inte du ha, och
inte någon annan heller för den delen.
De andra två visade ett mera svalt intresse för den nydödade föda Nelly kom hem med.
De har återigen förändrats sedan jag sist beskrev deras respektive
personligheter. Smulan och Ebba har bytt plats när det gäller vem som
bestämmer och Smulan är numera den som tar kommandot och de flesta
initiativ till lek och bus. Både storleksmässigt och utseendemässigt är de
numer väldigt lika varandra. Pripps har utvecklats ytterligare och är en av de
i särklass sötaste kattungar jag skådat, hon skulle duga som reklamkatt. Hon
är också den ”flickigaste” av dom, hon undersöker allt nytt med största
försiktighet och är i allt en riktig tjej.

Smulan sex veckor
 

Dag 64 Fedag 16/10: Imorgon ska dom åka, de tre trallande jäntorna. Jag
kan bara önska dom ett långt och lyckligt kattliv och hoppas att alla vi här i
huset lyckats ge dom en så god start på livet att de klarar sig genom livets
alla skiftningar. De är nu nio veckor och klarar sig utan sin mor, de kan äta
själva, de är helt rumsrena, de har lärt sig grunderna i hur man
kommunicerar när man är katt, de har fått den vuxna kattens rörelsemönster
och de klarar att ta en bestraffning.
Den här dagen är er, mina töser, idag ska vi för sista gången njuta av
varandra, kramas och busa, för imorgon och alla dagar hädanefter blir aldrig
mera desamma. Jag kommer att sakna er och ni finns för alltid i mitt hjärta,
tack för att jag fick lära känna er, mina älskade kattbarn.

Jag vill till sist avsluta med en alldeles underbar liten dikt av författarinnan
Doris Lessing. I den har hon har lyckats fånga den fantastiska varelse som vi
kallar katt i ord.
Jag önskar än en gång både dig och din katt lycka till och hoppas att ni får
många underbara stunder tillsammans.

Silkeskatt! Katt som en mjuk uggla,
katt med tassar som
fjärilar, kattklenod,
kattmirakel,
katt, katt, katt!

Gunilla