
+ Gu
qin is to appear with the songs Sweet
and Outlines on a CD compilation
released by Febus Productions called Electronic
Soundscapes. Released in the spring of 1999.
+Gu
qin appeared on the national radio show P3
Demo on the 4th of September 1998 with their
song Outlines. This show is broadcasted
once a week presenting new and upcoming bands not yet
signed. This is what Pelle Gustavsson
had to say about the band (sorry, in Swedish):
"Som en
förebådare för hösten som snart är här med sina
grå skyar å blanksvarta vattenpölar i asfalten. Det
här va duon Gu qin från Lund med låten Outlines,
ett exempel på att syntmusik inte alls måste va trist
å förutsägbar som så ofta är fallet - med
tanke på alla dessa Depeche å bodymusic-kloner som det
går 15 av på dussinet. Gu qin gör helt enkelt bara
intressant å välkomponerad musik å att dom sen
använder syntar verkar bara vara ett medel för
ändamålet. Gu qin det är två personer. Rickard
Lautrup å Fredrik Magnusson. Å man får väl verkligen
säga att dom tagit sig ett passande namn med tanke på
deras något minimalistiska framtoning. En gu qin är
nämligen oxå namnet på en sjusträngad kinesisk sittra
som har funnits i flera tusen år. Gu qinen den dyker
ofta upp i kinesisk litteratur som ett kärlekens
instrument. Många unga kineser är det som har spelat
på en Gu qin för att locka till sig sin älskade.
Å kanske har det å göra med att Gu qinen låter
som den gör. En västerlänning som hörde instrumenetet
för första gången sa så här: Tänk er den vackraste
tänkbara musiken framförd på silkessträngar som ger
ifrån sig ljud tystare än när ett bi surrar. Snacka om
å få lugn i själen."
+Gu
qin were chosen as one of the months best demo's
in MM, Swedens biggest magazine for
musicians! This is what Hans Andersson
said about the music (sorry, in Swedish again...):
Jag kan bli
imponerad av en demo av flera olika skäl. Ibland är det
helt enkelt för att jag gillar musiken. Andra gånger
kan jag låta mig impas bara av väl genomförda
ambitioner.
Ett exempel på det är när jag fick större delen av Ace
of Base första album i demoform nån gång i
början av decenniet. Inte var det väl musik jag älskar
(det är det fortfarande inte), men jag insåg att här
var några som visste vad dom höll på med, varför dom
höll på med det och vad priset för kalaset - i arbete
och investeringar - låg på. Klockrent.
Det finns inga planer på att Gu qin ska
kunna bli ens tillnärmelsevis lika stora som Ace
of Base. Skälet är att dom gör
subkulturmusik, nämligen tradsynt (om än en modern,
sofistikerad variant), och kan därför
definitionsmässigt inte nå samma groteskt breda publik.
Men i övrigt är målmedvetenheten, ambitionsnivån och
den klara bilden av vad man vill åstadkomma adelsmärken
också här.
Det handlar om en duo, men det är en ganska ovanlig
sådan. Gu qin består nämligen av kompositören,
arrangören, producenten och sångaren Fredrik
Magnusson och textförfattaren Rickard
Lautrup. Av detta skulle man kunna dra
slutsatsen att texterna skulle vara någon sorts säljbar
skillnad eller adelsmärke för Gu qin,
men jag kan inte påstå att så skulle vara fallet. De
engelska texterna är förvisso välskrivna (läs dem på
bandets webbplats) men kan väl lämpligen beskrivas som
kongeniala för genren.
Vilket också år precis vad musiken är. Det handlar
verkligen om synthmusik i den klassiska skolan,
molltonad, lite ödsligt storslagen och rätt dyster. Men
det som gör Gu qin intressanta är
bandets sinne för vad som är relevant. Man har en
sagolik känsla för helheten och dess detaljer.
Arrangemangen är klockrena, egentligen ganska
detaljrika, men med varje insats mycket väldefinierad.
Resultatet blir en sparsmakad känsla som egentligen är
illusorisk. Det är mycket på gång, men inget går
ivägen för eller slår ihjäl något annat.
Tradsynt måste uppenbarligen inte göras enbart med
antika synthar. Gu qin använder
samplingar och loopar i stor utsträckning, även om
TR-808-sound och modulerade analogsekvenser också
ingår.
Sånginsatserna är bra, enkla och rena, återigen
genrespecifika, men utan det patetiska brösttoner och
konstiga manér som utmärker stilens avarter.
Låtarna? Jodå, ingen tuggummipop förstås, men en låt
som Otherworld sitter rätt bra efter
tredje genomlyssningen. Jag kan inte hjälpa att jag
tycker den kommer för sent på demon.
Slutomdöme: man märker att detta är ett verk präglat
av kärlek, höga ambitioner och erfarenhet (medlemmarna
har jobbat ihop - i andra band - i åtta år). Gu
qin håller fanan högt, vilket inte bara kommer
att ge ett rykte inom syntsubkulturen, utan redan nu
leder till en gratis MM-prenumeration.
+Gu
qin is hopefully to perform live soon again!
Please check out this page for info!!
|