|
| |
| KAURI
och MAORI - En resa i det tropiska Nya Zeeland |
|
Planet sänker sig ner från den
klara skyb. Under oss finns Stilla havets blå vatten. Förväntansfulla spanar vi mot
horisonten och snart skymtar en mörk rand långt borta. Den växer i storlek och vi
urskiljer det som gör vårt resmål tilldragande; den gröna färgen. Ängarna som åler
berg- och dalbana över alla kullarna är beklädda i friskt ljusgrönt, skogarna
däremellan är djupgröna. Innan
planet landar tittar vi norrut och ser hur vattnet omger en lång landtunga. Det är
Northland - Nya Zeelands tropiska paradis - och det är vårt första etappmål. |
| Nya
Zeeland - landet på andra sidan - är många människors drömmål. De senaste åren har
den svenska turistströmmen till landet ökat i och med researrangörernas satsning på
Australien. Medan det stora, vidsträckta landet i väster har mycket att erbjuda på sina
cirka 7,7 miljoner kvadratkilometer, har Nya Zeeland minst lika mycket på sina 268.000.
Här hinner vi se och uppleva mycket på vår resa utan att rusa till och från
flygplatser för att ta sig till nästa del av landet. Nya Zeeland består av två huvudöar; Nordön och Sydön. På
tredje plats kommer den sydliga Stewart Island. Befolkningen på lite över tre miljoner
bor i huvudsak på Nordön där både huvudstaden Wellington (300.000 inv) och den
största staden Auckland (800.000 inv) ligger. Fast Sydön till ytan är större, är
invånarantalet knappt mer än Aucklands, varav 35 % bor i de två större städerna;
Christchurch och Dunedin.
Vår första kontakt med öarna blir i
Auckland som är landets "gateway". Här landar de plan som flyger över Stilla
havet, och härifrån tar inrikesflyget vid till övriga delar. Bäst är dock att uppleva
landet med bil. Standarden på vägarna är bra, men på grund av den kuperade terrängen
är vägarna ofta kurviga, backiga och smala. Rådet vi fick att ta god tid på oss visade
sig vara ett av de bästa. Nya Zeeland har för övrigt vänstertrafik med efter den
första högersvängen tänkte vi inte mer på det. Trafiken längs landsvägarna är ofta
lugn och gles.
Auckland är nästan helt omgivet av vatten
där staden ligger mellan två hamnar; i norr den glittrande Waitemata Harbour
och i söder den turkosfärgade Manukau Harbour. Som en naturlig följd av
tillgången till vatten har också stadsborna vigt sina liv till båtvärlden. Här finns
massor av fritidsbåtar och yachter och tillgången av en liten skärgård i Hunraki
Golf ökar bara intresset. För turisten är annars Auckland en stad för
restaurangbesök, shopping och underhållning. Förutom att vara landets största stad
finns här också den största koncentrationen av pollynesier i världen vilket sätter
sin färg på restauranglivet. Dock ska man aldrig anlända till Auckland på en söndag -
då är staden livlös och det mesta är stängt.
Vi lämnar Auckland bakom oss och kör norrut
på den halvö som sträcker ut sig som ett finger och kallas helt enkelt Northland. Detta
är Nya Zeelands tropiska område. Här är det varmt året om. Halvön är lång och för
att uppleva ett underbart landskap samtidigt som man vill koppla av på de många
stränderna går flera dagar åt häruppe. Varför inte börja med avkoppling efter
Aucklands vardagliga affärsliv! |
| Fyra
mil norr om Auckland, efter böljande åkerkullar, ligger Hibiscus Coast som är
ett av nya zeeländarnas favoritområde på sommaren. Huvodorten heter Orewa och
hitkommer sommarcamparna. Att komma hit från norra halvklotet efter jul och i januari med
obokade motell- och hotellrum är inte lönt, då har alla platser redan blivit upptagna
av "kiwis" - som är slanguttrycket på landets invånare. Ordet
"kiwi" används flitigt på öarna. Det härstammar från urinvånarnas -
maoriernas - språk och betyder "fågel som inte kan flyga". Kiwi är också en
frukt som odlas mycket i Northland (vi fick köpa 30 kiwifrukter till ett pris av 20
kronor), och även den nya zeeländska dollarn benämns som "kiwis". |
Kiwi - fågeln som inte kan
flyga. |
| Överhuvudtaget
är Northland en enda stor lustgård för den som älskar sol, värme och vattenliv.
Stränderna runt halvön är otaliga och det finns utrymme både för den som tycker om
liv och rörelse och för den som vill ha en folktom strand. Längst i norr sticker Cape
Regina-halvön ut sin spets och på dess västra sida ligger Ninty Mile Beach.
Med sina 83 km långa oavbrutna remsa av vit sand utgör detta en av Nya Zeelands längsta
stränder. I nyårstider samlas hundratals surfare här och tävlar på Tasmanska
havets rullande vågor. Stranden används också under bussturer ut från Kaitaia
till fyrtornet vid Cape Regina som färdväg. Bussen dundrar på längs
vattenlinjen och över många strömmar för att sedan leta sig via en flodbädd upp till
huvudvägen. Andra fordon göres sig ej besvär, stranden innehåller nämligen fällor i
form av kvicksand. Dessutom när vi läser det finstilta i hyrbilskontraktet står där
att försäkringen inte gäller skador uppkomna längs Ninty Mile Beach. I samma
klausul nämns en annan väg som inte är tillrådig att köra; vägen upp till Skippers
Canyon i de nya zeeländska alperna på Sydön.
Nu betyder inte Northland bara sol och bad
för oss utan här finns också mängder av korta och långa vandringsleder. Nya Zeeland
är ett paradis för den som vill ge sig ut i naturen. Vandringslederna är ofta väl
utmarkerade och de flesta längre rutterna är försedda med ordentliga
övernattningsstugor. I Northland är det ett måste att besöka en av de få
Kauri-skogarna som finns kvar. Kauri kallas "den nya zeeländska tallen" och
trädet har en historia för sig själv. |
| Den
första vita mannen som såg detta jätteträd (som tävlar med den kaliforniska redwooden
om att vara störst i världen) när det ännu var i tillväxt beskrev det som; "ett
cedarträd med blad från olivträdet". Detta trädet vara bara ca 35 år
gammalt. En fullvuxen Kauri är över 500 år. När maorierna kom till ön på 900-talete
med den legendariske navigatören Kapu i spetsen var hela Northland full av
skogar med dessa giganter. Kauri växer inte som våra granar och tallar utan står oftast
ensamma med närmaste granne en bra bit bort. Ett frö behöver rätt jordmån och lagom
med ljus för att överhuvudtaget gro och i skuggan av moderrträdet saknas definitivt det
sistnämnda. Maorierna använde trädet som var lättarbetat men mycket tåligt främst
till att bygga kanoter av. Andra områden var till trätunnor och husbyggen. Under
1800-talet högg man vilt i skogarna och idag när man verkligen börjat uppskatta
trädets kvalitet finns bara en trehundradel av orginalbeståendet kvar. Vad hände med
dessa jättar? |
|
| En
fransk sjöman, Marion du Fresne, gav sig in i skogarna den 29 maj 1772 för att
leta efter virke till en mast han var tvungen att byta ut. Han blev den som först beskrev
trädet; "... av form och kvalitet att döma är det en art av tall med kåda
eller terpentin med mycket stark lukt. Vi såg att i ett träd fanns det tillräckligt med
virke för att bemästra ett skepp med 74 kanoner; men denna trämassa som är helt superb
är också svår att fälla...". Tyvärr blev du Fresne och 25 av hans män
dödade när de hade fällt det första trädet en månad senare. Några år passerade och det var först när de norra
Maoristammarna började handla med de val- och sälfångare som hade stationerat sig vid
kusterna som trädet blev känt för sin kvalitet. Maorierna sålde Kauri i utbyte mot
valkött och andra varor som kom från Europa. Och med detta var trädets öde beseglat.
En hänsynslös avverkning började och innan 1900-talet var inne hade den största delen
av Kauri-skogen försvunnit. Sågverken stod inte ensamma om förstörelsen; bönderna
röjde stora partier för sina åkerbruk och skogsbränder gjorde sitt till. En brand i PuhipuhiI-skogen
slutade med att 10.000 hektar gick upp i rök - virke som idag skulle ha ett värde runt
300 miljoner dollar. Dessa 10.000 hektar är lika mycket skog som står upp idag och denna
skog är avsatt till naturreservat.
Det är en upplevelse att stå nedanför
dessa jätteträd och titta upp mot toppen minst 35 meter ovanför. Stigarna genom
reservaten är väl utmarkerade och vi behöver inte vara rädda för ormar - Nya Zeeland
har inga. Överhuvudtaget finns det nästan inga människofarliga djur på öarna. Det
enda som kan vålla skada är en sällsynt spindel vars gift är dödligt. |
Kapten James Cook |
Bay of Islands är
huvudmålet för resenären som beger sig upp i Northland. Förutom att vara paradiset
för båtentussiaster och älskare av vattensport är området också vaggan för den
första europeiska bosättningen. Det var hit maorien Kupe kom, och hit seglande
också Kapten Cook med Endeavour 1769 och gav plaatsen sitt enkla namn som
innefattar all den skönhet som finns här - med himmel och hav i blått beprydda med
skogsbeklädda öar. Tre år senare grundades den första basen på Moturua Island av
fransmannen du Fresne. På 1800-talet följde säl- och valfångare, handelsmän och
nybyggare, missionärer och allehanda äventyrare. Det dröjde inte länge innan hela
kusten var bebodd (Bay of Islands har en kuststräcka på 800 km och 150 öar)
och denna snabba kolonisation förorsakade många problem. |
| Britterna
ansåg sig behöva en stark man som kunde handha situationen och skickade James Busby.
Sanningen är att britterna egentligen ansåg området föga värt att bekymra sig om och
detta bekräftades redan när den stackars Busby själv fick bekosta sin biljett hit från
Australien, och vad skulle han göra när han hade öppnat sitt kontor? Han hade inget
manskap, inga vapen och ingen befogenhet och blev omgående kallad "den vavpenlösa
soldaten". Busby fick sin
efterträdare 1840. Kapten William Hobson fick till uppgift att övertala
maorihövdingarna att erkänna den brittiska kronan som övermakten. Den 6 febbruari fick
han 45 stycken att underteckna ett avtal utanför Busby's residens i Waitangi (maoriska =
gråtande vatten). Tillsist hade 500 hövdingar runt om på Nya Zeeland godkänt den
brittiska suveräniteten. Huset i Waitangi är idag öppet för allmänheten och är
centralplatsen för firandet av dagen för överenskommelsen som också blivit Nya
Zeelands nationaldag.
Friden bestod dock inte länge. När
nybyggarna ville köpa mark från maorierna och dessa inte ville sälja uppkom
naturligtvis konflikter. Den första synliga revolten kom när Hone Heke (som var först
att signera avtalet) högg ner flaggstången i Kororareka - dagens Russell - som
ligger på andra sidan bukten. Han gjorde det fyra gånger och brände sedan ner staden.
Detta var nästan en god gärning för staden bestod bara av ihopplockade och skamfilade
skjul. Guvenören satte ett pris på hand huvud - 100 pund. Hone Heke var inte sen att ge
tillbaka och satte samma pris på guvenörens, och dessa skymfningar blev upptakten till
ett tjugo år långt upprorskrig mellan britterna och maorierna över hela landet. På
kullarna runt om i Northland lät hövdingarna bygga befästningar, s k Pa. Flera
av dessa kostade britterna stora förluster innan de kunde intagas.
|
| Bay
of Islands är också sportfiskarens paradis. Här kan entusiasten följa med på
djuphavsfiske och fånga egna hajar, svärdfiskar, fem arter av tomfisk, kungsfiskar och
många andra. Huvudorter för fisket är Russell och Paihia och man kan
fiska när som helst på året, fast störst chans till fångst är under tiden januari
till april. |
|
| Är
fisket inte av intresse finns alltid de vanliga vattenaktiviteterna; surfing,
vattenskidor, sol och bad. Vattnet runt Nya Zeeland har inga hajar nära stränderna och
det är rent och klart, men efter hårda stormvindar och oväderr kan badaren ta det lite
försiktigt. Det finns en rund, taggig fisk som under sådana här förhållanden förs in
mot kusten i Northland och vars gift kan vara dödligt. För dykare och snorklare är
Northland's östra kustområde också utmärkt. Bäst är att ta sig ut till öarna under
januari till maj. Hajar är inget att oroa sig för, det enda som kan göra dykningen
obehaglig ibland är starka vindar. Northland
har mycket mer att erbjuda vilket intresse man än har. Att åka runt på vägarna och gå
genom städer och byar eller genom skogarna är att uppleva en miljö som ännu inte
förstörts av människans framåtskridande. Överallt slår den friska, gröna färgen
emot och över allt möter vi den nya zeeländska gästfriheten och den vänliga
befolkningen som inte är sena att kalla främlingar vid förnamn. Rådet till Nya
Zeelands resenären är att inte missa Northland - ett av landets mest charmiga område.
xxx |
 Senast uppdaterad 2000-01-12
© Urban Danielsson 1988
Urban och Evas hemsidor - Restips, Körsång, Katter, Square-
och Linedans och mycket mer!
|
