| När européer emigrerade till den amerikanska western på 1800-talet, och
små områden bildades och växte, tog de med sig delar av sin kultur. Som underhållning
i dessa nybyggarområden samlades män och kvinnor från hela nejden och umgicks i lokala
danshallar. Tyskar tog med sig sin schottis och polackerna sin polka. Tillsammans med
dessa kom också square- och rounddanser, logdanser och andra blandade partydanser. Alla
dessa danser skulle bli grunden för underhållningen i dessa yttre områden, med det var
valsen som rotade sig i de mera formella danssalarna i de större amerikanska städerna.Valsen
ansågs väldigt utmanande i 1800-talets Europa. Den traditionella dansen på den tiden
var den mycket formella dansen som kallades minuett. Valsen tillät att mannen fick hålla
en dam i hans armar och detta var skandalöst. Men musiken ... Johann Strauss'
wienervalsen är fortfarande bland världens vackraste musik som blivit komponerat. Kommer
man någonsin att veta om det var den musiken som gjorde dansen populär eller var det
tvärt om?

Den populäraste
countrydansen genom tiderna är utan tävlan "The Texas Two-step". The Two-step
är, kuriöst nog, en variant av valsen i 4/4 takt. Dansens uppkomst har en intressant
historia bakom sig. Vi förflyttar oss till 1850-talet och platsen är
militärförläggningen West Point. Skådespelarna är de som skulle skapa framtiden på
USAs slagfält 10 år senare. George Armstrong Custer, Ulysses S Grant, Robert E Lee,
William Tecumseh Sherman och andra stora generaler från inbördeskriget var alla unga
studerande på United States Military Academy vid denna tiden. De var runt 20 år och
gjorde vad unga män brukar göra - drack och sprang efter tjejer på sin fritid.
Det sägs att när dessa
framtidens hjältar (glöm inte bort att de gick på ett helt manligt läroverk) umgicks
med några av landets finaste unga damer hade förmågan att gå lite för långt. På
många danstillställningar blev det formella allt mer inaktuellt ju längre kvällen
pågick. De kommande unga generalerna lät handen glida nerför de unga damernas ryggar,
eller vid en "underarms-twirl" lät de handen vara kvar i samma läge som på
ryggen och den gled då över damernas bröst. Dessa unga kadetter fick många
påminnelser och varningar på West Point, men det finns inga historiska dokument som
egentligen förklarar varför.
Historien avrundas med en
direkt order från överbefälhavaren på West Point. Kort och gott, så var ordern
ungefär så här: "Alla kadetter, när ni dansar med unga damer ska ni från och med
nu placera er högra hand på damens axel och inte på hennes rygg!" Den
traditionella Texas Two-step dansas därför med mannens högra hand på kvinnans vänstra
axel.
När USA gick in i
1900-talet, "the Gay Nineties", utvecklades dansen ytterligare. Det kom t ex en
variation på Two-step som kallades "Fox Trot". Det glada tjugotalet gav oss
Charleston och Lindy (eller East Coast Swing), och under och efter världskrigen blev
danser som "West Coast Swing" och de latinska danserna som t ex Cha-Cha
populära. Sällskapsdans har alltid varit en del av hjärtat och själen i den
amerikanska kulturen.
Countrydansen har ett starkt
fäste i det "lantliga" Amerika, men det var inte förrän på senare delen av
70-talet som saker hände som fick denna populära dansform att sprida sig till övriga
världen. När John Travolta dansade sin väg nerför trottoaren i Brooklyn i
"Saturday Night Fever", tändes en gnista för många i generationen runt 30. De
ungdomar som växte upp dasandes till "American Bands", "Hullabaloo"
och "Shinding" på 60-talet, såg för första gången hur pardans till
populärmusik kunde gå till. Så när dessa Brooklyn ungdomar tog kontroll på dansgolvet
på film, sådde de ett frö, inte bara för pardans, utan även för Line Dance som så
småningom skulle blomma och bli en del av Countrydans-kulturen.
"Disco" kom och
gick, men den fick hjulet att snurra, och hade en genomslagskraft som gick långt över
populariteten. När 80-talet började fortsatte stjärnan John Travolta att skina i
ögonen på de som gillade att dansa. Filmer såsom "Grease",
"Flashdance" och "Foot Loose" gjorde en generation av dansare hungriga
för mera, men det var Travoltas film "Urban Cowboy" som hade den största
genomslagskraften av alla. I en epok där "The Waltons" och John Denver
förespråkade ett mera enkelt och traditionellt liv var tidpunkten rätt för countrydans
och countrymusik att fylla en del av det tänkandet och låta amerikanerna att hitta
tillbaka till sina rötter.
Under många år hade barer
och dansställen som "Gilley's" lämnat sina spår i delstater som Texas, men nu
fanns det där, på filmduken så att hela världen kunde se. Mekaniska tjurar, trånga
jeans och den traditionella Texas Two-step, stakade ut en ny väg i början på 80-talet.
I frontlinjen av detta var en man vid namn Eddie Lopez. På hans "Arthur Murray"
dansstudio i Houston, Texas, beslöt Eddie Lopez att infoga Two-step i dans- och
kursprogrammet. Han anställde en ung tjej, runt 20 år, som en ny instruktör, lärde
henna two-step och det var hon som satte fart på countrydansen. Hennes namn var Mary
Hoedemann.
Ungefär vid samma tidpunkt,
satt en man i frack vid ett bord i en danssalong i Nashville, Tennessee, och skrev ner
några anteckningar på en servett, samtidigt som han lyssnade på den rytmiska musiken
från ett "Big Band". Jim Ferrazanno visade servetten till sin bordsdam, Melaine
Greenwood, hustru till countrysångaren Lee Greenwood. De gick ut på dansgolvet och här
föddes en ny typ av dans. Det som stod på servetten var stegen till Linedansen
"Tush Push". Hjulet snurrade vidare.
På slutet av 80-talet
beslöt producenterna på "Music Row" i Nashville att countrymusiken måste ha
lite mer av pop-rytmer för att kunna öka skivförsäljningen. Epoken Willie Nelson,
Waylon Jennings, Dolly Parton och Kenny Rogers närmade sig sitt slut, och nya unga
stjärnor som Mary Chapin Carpenter, Garth Brooks, Clint Black och Billy Ray Cyrus skulle
ersätta dem. "Achy Breaky Heart" var en riktig hit för countrymusiken, och vad
som var ännu viktigare; Melaine Greenwood gjorde succén ännu större när hon gjorde en
Line Dance till sången. Det skulle bli Linedanserna, som skrivs speciellt för
countryhits, som skulle fastslå countrydansens popularitet.
"Gilley"-liknande
countrydansställen såg ut att växa fram överallt i början av 90-talet och Line Dance
var det största inslaget på menyn, därför att man inte behövde någon partner för
att dansa. Tjejerna kom först, och naturligtvis följde männen efter. Idag lyssnar
många på countrymusik i sina bilar. De har tittat in på country night clubs, deltagit i
danstävlingar, och de flesta som provar på fastnar för dansen. Hjulet är nu i full
snurr och ökar farten. Vad är framtiden för countrydans? Fråga dem som fyller
danshallarna och klubbarna i Europa och Australien ....... |