Samojedhund

Hundarna skall ha ett gott könspräg: Maskulina, men inte aggresiva hanar, feminina, men inte veka tikar. På grund av brystets dybde skall bena vara moderat långa, men en svært kortbent hund skal neddömmas. Färgen skall vara vit, flötefärgat eller ljus brun (bisquit-isabella). Bunnfärgen skall vara vit med svakt bisquitfärgäde täckningar, den måste aldrig ge inntryck av ljus brun. Nesespeilet, lepper och ögenbrynsrender skall vara svarta (godt pigmentert). Nesespeilet kan till vissa årstider vare brunt (p.g.a. mörka och kulde).

Historikk

Hos samojeden var hunden jakthundar, draghundar, lämpadför ren, sängvärmare och familjehundar (barn- passare). Denna allsidigheten krävde ett mycket stabilt gemytt hos hunden, en egenskap som också den behållt hos dagens samojedhund.
Många av polarfararna runt århundreskiftet använde samojed-liknande hundar. Dessa hundar varierade en hel del både i färgen och storlek. Nansen, för exempel, hade både stora vita hundar och mindre flerfärgade med seg på färden mot Nordpolen. Nansen drog mot Nordpolen med tre 9-spann. Ingen av dessa 27 hundar överlevde turen. De blev b.l.a brukt som proviant, men Nansen bidrog likaväl mycket till å göra samojed- hunden känd och populär. Dagens samojedhundar är efterkommare efter hundar från de många polexpedisioner och de som blev importerade till England från Ryssland. De första så tidigt som på 1870-talet.
Efter att rasen blev populär i Väst-Europa, blev all avel konsentrerat om de vite hundarna. Men också i dag dyker det upp exemplar med små svarta fläckar.

Samojeden är inte godkänd som egen ras i Ryssland, och det är England som har varit huvudland för oppdrett av rasen efter andra värdskrig.

Utställningar gjorde att det i aveln blev lagt mest vekt på eksteriør og skönhetsdetaljer. Bruksegenskaper som bevegelse, potekvalitet, pälskvalitet och arbetsvilja kom noe i bakgrunden. Pälskvaliteten är rasens största problem som brukshund i dag.

I Norge begynte seriøst oppdrett av rasen etter andre verdenskrig, med hunder fra England og Amerika som grunnlag.

Dagens samojedhund

Samojedhunden är en medelsstor, kraftig och kompakt polarhund. Den har et utpräglat stødig gemytt, og er kanskje den av de polare spisshundene som er best egnet som ren familiehund. Men hundene har en sterk egenvilje og de lar seg ikke lett kommandere til noe de selv inte vill. En må samarbete med denna rasen för å få till det en ønsker å oppnå.

Samojedhunden är en öppen och vännlig hund, och vaktlig och reservasion kommer som regel i bakgrunden till fördel för kontaktsöking Detta gäller också ovanför främmande människor. Den er mer utbred som hushund en d andre og større polare spisshundene. En godt trent samojedhund kan handteres av familiens barn hvis de er vant til å ta ansvar for den.

Bjeffing kan bli er problem hvis hunden sjelden eller aldri aktiviseres eller ikke får være sammen med familjen. Det er först och främst understimulerande och ensamma hundar som bjeffer, ovansett ras. En löpstreng i hagen är ofta ingen bra lösning. De flesta hundar vill hellre vare tillsammans med "flocken".

Samojeden er opprinnelig en arbetshund, och det vill vara synd om den inte skulle få använda krafterna sina med jämna mallamrum. Det betyder inte att en ska hård tränas, ta lika gärna en lysbetont tur med hunden i skog og mark eller på fjellet. Husk også at hunden bør få bruke hodet sitt: Leke gjemsel, søk etter gjemte ting i terrenget, lære nye små ferdigheter titt og ofte. Hunden går fort varm, noe som setter ned både fart og trekk- kraft. Dessuten har potene lettere for å ise enn på mer kortpelsede raser. Men under visse forhold kan likevel samojedhunden hevde seg i slike konkurranser, for arbeidsviljen er til stede.

Till turbruk er samojeden ypperlig, stark, tøff, glad og pålitelig. Samojeden sprudler når den får lov å jobbe sammen med familjen. Som klövjehund är samojeden en fin ras, den har passende størrelse och är stark. På eksteriørutstillinger er samojeden ofte en tallrik ras, och månge hundar har nått långt i slike konkurranser.

Helse

HD har hatt middels utbredelse i rasen, men utbredelsen blir stadig mindre. Våteksem har vært et problem i rasen. Den kommer særlig i fuktig vær, når hunden ikke får tørke skikkelig med jevne mellomrom. Særlig oppe på krysset og under hælen kan det bli for lite lufttilgang, slik at eksemen utvikles. Den kan forebygges ved at man lar pelsen tørke godt innimellom .

Rasen i Norge

Det avles gode samojedhunder i Norge, selv om kvaliteten selvsagt varierer fra kull til kull, slik tilfellet er i alle raser. Som tidligere nevnt har avlen de siste tiåra lagt mest vekt på å få fram en god familiehund med et fint eksteriør, heller enn gode konkurranseegenskaper i bruks. Antall registreringer har ligget pa 130 - 250 de seinere åra i Norge.

Denne siden er programmert & jevnlig oppdatert av Sindre Aspehaug Loe.