Jumper singeldebuterade med ”När Hela Världen Står Utanför” så sent som i
                    augusti 1996. Ändå har riksmedia redan hunnit säga åtskilliga vackra ord om
                    gruppen. Men frågan är om ändå inte deras gamla lokaltidning, Värmlands
                    Folkblad, levererat den hittills mest pricksäkra hyllningen av denna unga och
                    furiöst energiska popkvintett från Kristinehamn.

                      I VH skrev Marit Kapla: ”Javisst. Det är för att pop kan vara så här enkel och
                    direkt som jag älskar pop. Jumper från Kristinehamn hittar dit redan på
                    debutsingeln”.

                      Sedan fortsätter Kapla: ”Enkel musik som förmedlar intensitet, smärta och
                    ungdom. Pop helt enkelt”. Jumper sprang antagligen direkt till Patent och
                    Registreringsverket för att säkra rättigheterna när de läst den eleganta
                    summeringen av sin egen musik.
 
                     Jumper är den senaste sensationen i en popnisch som många eftersträvar,
                     men där ytterst få når sin målsättning.
                     Jumper är nämligen ett av alltför få  exempel på UPPENBART SVENSK
                     POP.   I en tradition som uppfanns av  Pugh Rogefeldt    - och vidareförädlades
                     av Magnus Uggla och Gyllene Tider -  gör även Jumper pop som är så blågul
                     att det doftar korvkioskköer och kräftskivor redan om skivomslagen.
                        Jumper uppstod i Kristinehamn för ett par år sedan. I staden som har en skylt
                    med texten ”Picasso valde Kristinehamn. Välkommen du också ” tyckte fyra
                    killar med skiftande rocksmak - men med en gemensam ambition - att de snarare
                    var sugna på att säga adjö till sin uppväxtmiljö. Och att medlet för detta var
                    musiken. Hösten 1995 fanns alla i Stockholm och Jumper tänkte börja den tuffa
                    vandringen via klubbspelningar, demotejper, ryktesspridning, jobb och studier vid
                    sidan om. Men så blev det inte. När en kassett med tre låtar började vandra runt
                    bland skivbolagen hände istället snart saker med raketfart.

                      I Januari 1996, när gruppen fortfarande bara gjort två spelningar, slöts ett avtal
                    med skivbolaget Metronome/Warner och Jumper började samarbeta med
                    producenten Dan Sundquist. Just producentvalet var ganska givet - Sundquist har
                    producerat två av Jumpers svenska favoriter; Jakob Hellman och Olle Ljungström.
                    Resultatet av samarbetet blev snabbt en ytterligare markering av gruppens
                    melodiösa sida - ”Vi vill bli 90-talets Gyllene Tider”, säger Niklas Hillbom - och
                    snart började melodiösa underverk sippra ut ur studion.
 
                     Och det handlar då inte bara om Niklas
                    Hillboms träffsäkra rättframma svenska texter. Det handlar lika mycket om den
                    sommarrusiga melankoli som utmärker Jumpers låtar. Det ä helt enkelt pop som
                    förmedlar svensk intensitet, smärta och ungdom. Svensk pop helt enkelt

                      Niklas Hillbom säger: ”Förändringen som vi genomgår i vår ålder fascinerar mig.
                    Att bli vuxen, att vi hela tiden söker efter vad det ska bli av oss”. Han fortsätter:
                    ”Jag tycker om enkla kärlekstexter som kanske inte säger så hemskt mycket,
                    men som ändå ger något till den som kan känna igen sig i dem”. Att känna igen
                    sig i popmusik. En så enkel sanning. Men så svår att nå. Jumper är på väg att
                    lyckas. 
 

  
Tillbaka
Nästa sida