|
Hilding Fagerberg, 90 år, har en.
Så har han också hållit 30 000 predikningar och inte en enda lyssnare har somnat.
Jubilaren
Namn: Hilding Fagerberg.
Bor: i Taberg.
Familj: hustru Harriet, sonen Bo.
Känd för: färgstark predikant.
Lika känd för: humor och glada överdrifter.
Älskar: väckelse.
Fyller: 90 år i dag
Firar: stor fest på Korteboskolan utanför Jönköping.
Han är en stor humorist. Han har till och med fått en egen avdelning i ”Humor i helgade hyddor”, böckerna som berättar historier från kyrkornas värld.
Inte sedan C G Hjelms dagar har någon predikant roat kyrkfolket som Hilding Fagerberg gjort under 70 års verksamhet, sägs det.
Redan från början av förkunnarbanan fick han folk att skratta. Åtminstone några. Han berättar hur han frimodigt gick fram för att läsa ett bibelspråk som han kunde utantill, men när han väl stod därframme var det som bortblåst.
– Vänta lite, det kommer nog, sa han men det kom aldrig.
Han fick gå ned och sätta sig, illröd i ansiktet, medan gänget vid dörren skrattade och de gamle böjde sina huvuden och suckade ”Käre Gud, käre Gud”.
Gav inte upp förkunnarbanan
Efter den betan skulle vem som helst ge upp förkunnarbanan, men inte Hilding. Han var snart framme igen, ivrig och entusiastisk över sin frälsning.
– Jag är inte född i rök, jag är född i eld! Jag är född i väckelsen och där har jag varit hela mitt långa liv.
Sin födelse in i väckelsen upplevde han en kall februaridag 1931. Svenska Alliansmissionens två bibelkvinnor, Agda Petersson och Rut Rydén, hade mötesserie i Hetseryds missionshus. Det blev väckelse och självaste Frank Mangs blev nyfiken och ville komma och predika.
– Det var en härlig tid och jag upplevde frälsning tillsammans med 80 andra i Hetseryd.
När folket vandrade hem efter mötena hördes sång i alla riktningar. De sjöng ”Härligt nu skallar frälsningens bud, syndare kallar Herren vår Gud” när de gick över sjön och runt åsarna på vägen och sången genljöd i alla väderstreck.
Kamp med tvivel
Allt detta och mycket mer har Hilding berättat om i sin självbiografiska bok ”Från Grönahög ut i vida världen”. Här skriver han också om livets motgångar och kampen med tvivel. Den 3 juni 1945 gjorde han anteckningar mitt under en möteskampanj:”Ännu mer folk men ganska hårt möte. Känner som att jag ej orkar hålla på längre. Tycker ibland att jag bör byta jobb. Om inte Gud på ett alldeles särskilt sätt får möta mig måste jag nog sluta vittna.”
– Det har med min själsliga komposition att göra och är något jag kämpat mycket med. Min känslovärld skiftar så. Jag har upplevt många djupa dalar, även med min kristna tro. Men jag har lärt mig leva med det. Jag har bearbetat det och nu för tiden är jag mer jämn i sinnet, svarade han när detta kom på tal.
Gillar inte ”kort predikan”
Gett upp har han aldrig gjort. Det värsta han vet är i stället när man i frikyrkorna annonserar ”kort predikan”. Precis som man vill tala om för folk att det tråkiga inte ska bli långvarigt! Tråkigt blir det inte när Hilding står i talarstolen. Han är en livfull berättare som tycker om att vara frikostig när han beskriver saker som hänt. Skulle det bli någon liten överdrift här och var, är det bara ”lite extra moms”.
Hilding Fagerberg har mest predikat inom sitt samfund, Svenska Alliansmissionen, men även inom andra kyrkor. Han har blivit något av en globetrotter med sina 96 resor till Israel och besök i 73 andra länder.
Första riktiga långresan blev omskriven. Den skedde 1954 i en Volvo PV 444. Bilen rullade 1 700 mil under två månader, från Sverige till Israel via Rom, Palermo, Alexandria, Beirut och Damaskus, bland annat. Äventyrligheterna längs resan blev till en första bok ”Med Volvo till Kaanan”, och Volvo noterade en försäljningsökning.
Välutrustad bil
Bilen var utrustad med allt från synål och tumstock till koltabletter. Hildings kläder var specialsydda med dubbelt så många fickor som normalt, alla knäppbara för att kunna gömma värdesaker. Det hindrade ändå inte att Hilding och reskamraten blev bestulna och försenade.
Det här var långt före kontokort och resecheckar och gemensam valuta, men spänningarna i mellanöstern fanns där redan då.
– Jag såg det som en väckarklocka, när ett folk som levt i en 2 000-årig diaspora blev en nation 1938 inför ögonen på en chockad värld.
Hilding Fagerbergs bok är aktuell än. I dagarna har den kommit ut på tyska.
|
Publiceringsdatum: 2003-09-17 Avdelning: Milstolpar Källa: Nya Dagen |
