Efter femton minuters färd var vi långt under havsytan - vi tog oss, med andra ord, vatten över huvudet. Vår bil blev en ubåt.

ÖVER FLODEN.

Vi stannar på Allenbybron, som går över Jordanfloden. Här är det varmt som i en stekugn. Men det blir värre. Stackars de nordbor, som kommer hit i maj eller juni. Man hade sagt oss, att Jordans vatten skulle vara hemskt grumligt. Det är visserligen sant, men värre har vi sett. På grund av att strömmen är så stark, drager den med sig gyttja och lera från de lösa stränderna. En krullhårig arabpojke säljer jordanvatten i små flaskor. Min kamrat köper en flaska. Jag föredrar att leta reda på en tomflaska, vilken jag sedan själv fyller med den heliga flodens vatten. Ty helig betraktas den av alla kristna över hela världen. Och det är en sedvänja att medföra till sitt hemland vatten från Jordan. På detta sätt har Jordans vatten spritts över hela jorden. I furstliga familjer brukar det användas vid dop. Vår guide har lovat att följa med oss till det s.k. dopstället, men han försöker slingra sig från sitt löfte. Han verkar, som om han inte förstår vad vi menar. Och vi får aldrig se den plats, där traditionen säger, att Jesu dop ägde rum. Vi vet dock, att vi är helt nära denna plats. Här någonstädes var det också som Josua gick över floden vid erövringen av Kanaan. Och här slog Elia med sin mantel, så att vattnet delade sig, och både han och Elisa gick över på torr mark. Berättelsen står att läsa i 2 Kon. 2 kap. Vi läser flera skriftställen, som hör samman med denna flod. Bl.a. läser vi om Jesu dop. Vi tvättar oss i floden. Vattnet är alls inte så grumligt som vi väntat. Vi förnimmer, att vi står på helig mark.