Även aposteln Paulus har fått en minneskyrka i Rom. Och varför skulle han inte bli ihågkommen likaväl som Petrus? Av allt att döma hör, som vi redan påpekat, Roms historia mera samman med Paulus än Petrus. Det var ett ganska långt stycke väg till Basilica di S:t Paolo. Men besöket lönade mödan. Det var en ståtlig kyrka, inte så stor som S:t Peter men om möjligt ännu vackrare. Kyrkan byggdes av Konstantin den store, och under dess högaltare säges stoftet efter den store hednaaposteln vila. Fasaden med sju portar och en försal av granitpelare har en stor mosaikmålning upptagande en yta av omkring 360 kvm. Figurerna är åtta meter höga och föreställer Kristus på sin tron omgiven av apostlar och profeter. Verket blev färdigt i slutet av 1800-talet. Vi går in i själva kyrkan. Den är 125 meter lång och underbart skön och stilren. Där finns många freskmålningar, och runt kyrkans väggar hänger porträtt av alla påvar som levat, från den förste till den nuvarande. När vi kommer ut ur kyrkan, blir vi anfallna av en envis vaktman, som ville ha betalt för att han vaktat vår bil, vilket vi ej bett honom göra. Fastän han var krympling och bad oss länge om pengar, gav vi honom ej en enda lire. Vi hade blivit av med allt i Rom, så vi kände oss lika fattiga som han.