Sedan den judiska staten utropades har i runt tal varje timme dygnet över 16 nya invandrare anlänt till Israel, möjligen med undantag av de sista två åren. De har kommit från 74 olika länder till ett antal av omkring 750.000. Nära 300 nya byar har grundlagts, de flesta av immigranter. Någon av Israels ledande män yttrade vid deras självständighetsdag i maj 1951, att om 10 år skulle deras huvudstad, som ju är Jerusalem, ha en befolkning på 250.000 innevånare och 1.000 nya samhällen vara grundlagda i landet. Den som varit med och sett vad som hänt i Israel de sista åren får respekt för hans ord. Israels folkmängd uppgår idag till omkring 1.700.000 innevånare. Man anser Israel som Främre Orientens starkaste militärmakt. Landet kan, om så skulle behövas, ställa en armé på 250.000 man under vapen.

När jag lämnade Haifa den 4 maj i år, höll man som bäst på med att förbereda sig till firandet av självständighetsdagen. Den skulle i år firas i Ramle. Alla sade till mig: "Du måste stanna och se, det blir en syn utan like." Tyvärr kunde jag ej få vara med, men jag läste i Jerusalem Post om de storartade arrangemangen. På en jättetribun hade presidenten, regeringen, de militära myndigheterna och 5.000 inbjudna tagit plats. Fyrtio tunga stridsvagnar körde fram, och bombplan dånade hela tiden över den väldiga folkmassan, som uppgick till mer än 100.000. Artilleri, kavalleri och kvinnliga avdelningar gjorde förbimarsch. President Ben Zwis höll ett tal till all världens judar. Han yttrade följande: "På sexårsdagen av staten Israels bestående sänder jag mina lyckönskningar till alla mina medborgare och till allt det judiska folket överallt i världen. År av kamp och uppbyggnadsarbete ligger bakom oss. År fulla av skapande arbete men också av lidande och offer. Under dessa sex år har vi kunnat bevittna hur många ur förskingringen har vänt hem, hur hela församlingar från väster till öster nått Israels land. Deras antal har fördubblat antalet av vårt folks anhöriga som lever och arbetar i Sion, inom jordbruket och industrierna, i det ånyo befolkade galileiska höglandet och i Negevs ökenområden, som nu fått nytt liv. Genom hela vårt land, på längden och på bredden har vårt gamla arv förnyats genom blod och mödor.