Novell    forts.

Hon skulle sitta där på gatan i en vecka, vid det laget skulle hennes kläder vara jätte trasiga och skitiga. På den åttonde dagen skulle en man komma fram till henne och fråga en sak och hon skulle vara vänlig mot honom. Rösten sa att allt som nu hade hänt skulle hända, men mer än det visste hon inte, rösten sa bara att om hon gjorde som han sagt, skulle allt fortsätta som ödet hade bestämt. Nu var Elisabeths berättelse slut och Johan, han satt där som ett frågetecken. En tid senare gifte sig Johan och Elisabeth, och Elisabeth födde en liten flicka som var lika vacker som sin mor och hade blont hår som sin far. De döpte henne till Lisa. Tiden gick och Lisa blev äldre och vackrare för varje år som gick. Hon hade jätte många vänner. När hon var i den åldern när pojkarna började skolan kom hon hem en förmiddag och frågade sin mamma Elisabeth "Mor varför går alla pojkarna i skolan och inte jag?" "Jo därför att det är bara pojkar som får gå i skolan" svarade Elisabeth. "Men det är ju orättvist!" sa Lisa. "Livet är orättvist i bland" svarade hennes mamma. Sedan pratade de inte mer om det, förrän Johan hade kommit hem på kvällen och de satt och åt kvällsmat, då tog Lisa upp det i gen. "Far, varför är det bara pojkar som får gå i skolan?" "Jo kära barn" svarade Johan "Jag vet faktiskt inte". "Far, jag skulle så gärna vilja gå i skolan och lära mig saker, jag också. "Det vet vi att du vill, men det är bestämt sedan länge" sa Elisabeth. "Men vänta lite" började Johan, "Jag kanske kan fixa så att du får gå i skolan, men hoppas inte för mycket". "Åh far, vad du är snäll!" sa Lisa. "Men du får inte    berätta det här för någon" sa Elisabeth. "Nej då mor, jag ska inte berätta det här för någon". Nästa dag gick Johan hemifrån tidigt på morgonen, för han skulle träffa fröken Anna, de hade känt    varandra sedan de var små. Johan tänkte fråga henne om hon kunde tänka sig att fixa så att Lisa kunde börja i skolan och det ville hon. Hon tyckte att det skulle vara roligt med en liten tös i klassen. Så började Lisa i skolan. Fröken Anna sa till pojkarna i klassen att de måste vara tysta om att det fanns en flicka i klassen, och eftersom de inte ville att Lisa skulle behöva sluta i skolan, sa de ingenting till någon om Lisa. Åren gick och Lisa blev 13 år, hon var duktigast i klassen och hon var en väldigt klyftig flicka. En natt när alla låg och sov,var det en röst som talade till Lisa. Det var samma röst som hade talat till Elisabeth för många, många år sedan. rösten sa att hon skulle gå ut i köket och där skulle hon hitta en kista som skulle vara full med guld och        diamanter. Familjen skulle behålla allting själva och inte köpa  något för dem eller ge bort någonting. Lisa gick ut i köket och mycket riktigt, där stod kistan! hon vågade inte röra den så hon sprang och väckte sina föräldrar och berättade allt. De blev först väldigt rädda men sedan gick de och gömde kistan i källaren. Dagarna gick och de rörde inte kistan. efter någon månad stormade en massor av soldater in i byn. De ropade ut på torget att de i adelsmannen Christians namn skulle kolla vartenda hus i byn för att Christians största kista med guld och diamanter hade blivit stulen. Elisabeth hörde det när hon var ute och handlade. hon blev väldigt rädd för hon förstod att det var den kistan som stod i deras källare! Fortsättning följer...kom tillbaka någon annan gång då kanske jag har lagt in den.